Caribou Island av David Vann

Under en av sommarens absolut vackraste dagar ligger jag på en klippa på Rörö och läser om en annan ö, Caribou, belägen i sjön Skilak i Alaska. Och det är nog tur att jag läser boken en varm och solig dag för en ”kallare” och mer ödesmättad roman har jag sällan läst. Men också fantastiskt bra! Boken Caribou Island är skriven av David Vann, själv uppvuxen i Alaska. Han debuterade 2009 med en mycket uppmärksammad novellsamling, Legend of a suicid. Även i Caribou island är temat självmord och konsekvenserna det får för de efterlevande.

Området runt sjön Skilak är säkert fantastiskt vackert under rätt väderbetingelser. Men nu är det höst, vinden vinder och ett kraftfullt regn hotar att övergå i snö trots att sommaren knappt lämnat in. Irene och Gary, gifta sedan 30 år, är på väg med båt över till ön Caribou där Gary bestämt sig för att bygga ett timmerhus på egen hand, utan vare sig ritningar eller erfarenhet. Irene är övertygad om att husbygget är Garys sätt att lämna henne, genom att tvinga henne att flytta ännu längre ut i ödemarken. Men frågan är om det inte är Irene själv som nått till vägs ände. Hon var bara 10 år gammal då hon hittade sin mamma hängande i en takbjälke. Vid drygt 50 års ålder minns hon ingenting mer än just det, alla andra känslor och tankar förknippade med mammans självmord är samlade i ett stort svart hål, som bara blir större och större. Det är med en stor klump i magen jag läser om parets vedermödor med husbygget och vägen fram till det ödesmättade slutet. Det är en gripande historia, med ett fantastiskt språk. David Vann har jämförts med författare som Ernest Hemingway och Cormac McCarthy. Sämre förebilder kan man ju ha… 

Lillemor Åkerman

Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.