Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa

Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuelle författare. Sedan några år tillbaka lever han i frivillig exil i Paris. Nu får vi ta del av hans författarskap genom boken Ett arabiskt vemod, på franska Une melancolie arabe. I en intervju berättar Taïa hur han fascineras enormt av den västerländska synen på melankoli och ville överföra begreppet till den arabiska kulturen, till en arabisk kropp, i det här fallet hans egen.

I den självbiografiska romanen skildrar han fyra tillfällen eller episoder, där han faller och försöker resa sig igen, dock inte alltid med framgång. Den första episoden, Jag minns, skildrar hur han som tolvåring med nöd och näppe undkommer en gruppvåldtäkt. Den andra, På väg dit, skildrar den obesvarade förälskelsen i fransmannen Javier, som han möter under en filminspelning i Marrakech.  Vid det tredje tillfället befinner han sig i Kairo. Där möter han ett antal personer som ska få stor betydelse för hans sökande efter någon slags sanning; regissören Karim som söker en far han aldrig har träffat , den svarte, kristne hotellstädaren Karabiino och en kvinna, Sara, som hjälper honom när han svimmat av hunger på Kairos gator. Sara visar sig vara judinna. En chock, som sedan vänds till en mirakulös insikt: ”Allt man hade sagt mig, allt man präntat in i mig mot min vilja, skingrades som rök. Kvar fanns bara människan. En kvinna. Som jag. Ingen skillnad”. Den sista episoden skildrar en storslagen kärlekshistoria, mellan Abdellah och algeriern Slimane. En romans fylld av kärlek och begär, men också svartsjuka och kontroll.

Det är en kort roman, drygt 100 sidor, men med mer innehåll än många tegelstensromaner. Jag hoppas på fler översättningar från Grates förlag av Abdellah Taïas böcker.

Lillemor Åkerman

About these ads
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.