Konturer av Rachel Cusk

Författaren Faye, huvudpersonen i Rachel Cusks hyllade roman Konturer, är på väg till Aten för att hålla i en skrivarkurs. Hon har nyligen gått igenom en skilsmässa och genom den förlorat rollen som hustru, tidigare en viktig del av Fayes identitet. Detta är ramen för denna på samma gång lättlästa och komplicerade roman.

Rachel Cusk berättar i en intervju att hon ville ”hitta ett sätt att berätta som kunde gestalta upplevelsen av ett trauma, och vad som sker efteråt.” Hon ansåg att det hon ville uttrycka inte gick att uttrycka genom gängse litterära former. Så i Konturer (på engelska heter boken Outline – som verb betyder det skissa…) får vi lära känna Faye inte genom en traditionell berättelsen där Fayes historia succesivt skrivs fram, utan genom flera andra personers berättelser om sig själva, både vardagliga händelser och svåra livstrauman, i vilkas berättelser Faye kan spegla sig. Och inte bara Faye utan i allra högsta grad även läsaren. Cusk konstaterar med ett skratt i intervjun att läsaren inte bjuds in för att för en stund få glömma sig själv. Tvärtom så är Konturer en bok där man med jämna mellanrum tvingas stanna upp och fundera över till synes enkla formuleringar som bär på bråddjupa tankar om livet, relationer och förhållandet mellan män och kvinnor. Man känner också Fayes inre kaos – och kanske även sitt eget nuvarande eller sedan länge bortglömda tillstånd av kaos.

Konturer är första delen i en trilogi om kvinnlig identitet. I höst kommer del två, Transit på svenska. Del tre, Kudos,  kom nyligen på engelska. Cusk säger själv att det sker en utveckling genom de tre delarna, vilket kanske titlarna på del två och tre antyder. Transit = genomresa och Kudos = beröm, ära, heder. Som Cusk själv förklarar i intervjun, hon ville ”skildra vilka värden vi kan utvinna ur lidandet, om det finns någon belöning för den smärta man gått igenom.”

Intervjun med Rachel Cusk finns att läsa i Svenska Dagbladet från 21 mars 2018. Intervjuare var Therese Eriksson.

Lillemor Åkerman

Annonser
| Märkt , , , ,

I odödliga odlares sällskap: livsläxor och botaniska tricks av Elin Unnes

Elin Unnes nya bok, I odödliga odlares sällskap: Livsläxor och botaniska tricks, gör mig genuint lycklig – och en liten smula melankolisk. Lycklig för att Elin Unnes skriver så initierat och roligt om fyrtio enastående och excentriska odlare, både nu levande och döda, som får mig att i alla fall börja drömma om det som Unnes själv har gjort, nämligen säga upp mig och därefter köpa ett torp med stora odlingsmöjligheter. Lite melankolisk blir jag när jag inser att från en blivande odlares horisont är livet så extremt kort. Här är det ingen quick fix som gäller utan en stor portion tålamod och en tanke om att man odlar minst lika mycket för kommande generationer som för sitt eget höga nöjes skull.

Men nu lämnar vi melankolin åt sidan och hänger oss åt Unnes fantastiska bok. Utifrån olika teman – Planstskolan Sissinghurst, Odödlig design, Världsförbättrare, När grönsaker blir konst och Freaks & geeks – möter vi mer eller mindre kända personer som vigt om inte alltid hela sina liv så ett icke oansenligt antal dagar på att göra både odlingsmisstag och på att skapa fantastiska trädgårdar. Carl von Linné finns förstås med, så även Tasha Tudor, Karin Berglund och Karin Larsson. Vanessa Bell, Virginia Woolfs syster finns med, Isabella Rossellini, Michelle Obama och August Strindberg! Många namn är helt nya för mig – Jeanne Ghyka, Annemarta Borgen, Juliette de Baïracli Levy för att bara nämna några, men alla lika intressanta att läsa om. Vilken passion, vilken odlarglädje – och i vissa fall (sund) galenskap! Varje essä avslutas med ett tips – så här kan du själv använda den lärdom som andra har dragit före dig – Bind en bukett som Thierry, Sådd på sälg, Grundkurs i tillsammansodling, Montys purjoknep, Hildegards örtvin – för att bara nämna några. Här finns också massor av boktips och hinner man inte odla själv så kan ju läsning om andras odlingar vara ett fullgott substitut.

Bokens fantastiska bilder är tagna av Martin Bergström och Thomas Klementsson, båda med fötterna i modevärlden. Stefan Fält står för den vackra grafiska formen. Att inte börja googla på de personer Unnes berättar om är omöjligt, man vill bara ha mer och mer… Boken leder också till att jag genast vill köpa mig ett tågluffarkort och ge mig ut på trädgårdssafari – Sissinghurst, Charleston Farmhouse, Vasterival, Tasha’s Home and Garden, bara namnen gör mig nyfiken och Elin Unnes berättarkonst gör mig som sagt smått euforisk.

Lillemor Åkerman

 

| Märkt , ,

En modern familj av Helga Flatland

En modern familj, i översättning från norska av Urban Andersson, är Helga Flatlands femte roman men den första som översätts till svenska. Den handlar om det som ”drabbar” runt 25 000 äktenskap per år, dvs skilsmässa. Det som skiljer just den här skilsmässan från många andra är att paret som skiljer sig, Torill och Sverre, är lite äldre. Efter 40 års äktenskap har de tagit det gemensamma beslutet att gå skilda vägar. ”Bomben” släpps under ett födelsedagsfirande (Sverre har just fyllt 70) i lånat hus i Italien, med hela familjen – barnen Liv, Ellen och Håkon, någon respektive och ett par barnbarn – på plats. Det är inget förhastat beslut, Torill och Sverre har verkligen försökt lösa det på annat sätt, men de har helt enkelt vuxit ifrån varandra och ser inte längre någon framtid tillsammans. Chocken blir förstås stor hos de tre vuxna barnen som kan sammanfattas i Ellens kommentar: ”Vuxit ifrån varandra? Framtid? Ärligt talat, ni är sjuttio år!”.

I de första fyra kapitlen är det Liv respektive Ellen som växelvis kommer till tals. I det femte och sista kapitlet är det Håkon som ger sin version av tiden efter skilsmässan. De tre syskonen är redan innan skilsmässan mycket olika och lever olika slags liv, för som vi alla vet så är inte en gemensam uppväxt någon som helst garanti för hur vi blir som vuxna eller väljer att leva våra liv. Storasystern Liv 40 år, är en ansvarstagande tvåbarnsmor med stort kontrollbehov, mellanbarnet Ellen 38, är som många mellanbarn mycket självständig, en karriärist som samtidigt hela tiden söker efter den ”rätta” och som bär på en stor längtan efter barn. Minstingen Håkon 30, går sin egen väg; inläst på Simone de Beauvoir tror han på individens frihet och skyr monogama förhållanden. Flatland skildrar mycket trovärdigt och insiktsfullt hur föräldrarnas beslut inte bara påverkar de tre barnen utan även balansen dem emellan. Hela familjesystemet sätts ur spel och innan alla hittar en ny jämvikt i tillvaron ska det till många samtal och en och annan vända ner i bråddjupet.

Flatlands tre första böcker, Bli hvis du kan. Reis hvis du må,
Alle vil hjem. Ingen vil tilbake och Det finnes ingen helhet utgör en trilogi och om vilken en recensent skrev: ”Hver af trilogiens bind er stilistiske mesterværker, der kan – men ikke bør – læses hver for sig. Samlet er der tale om en fænomenal fortælling, som den unge Helga Flatland ubesværet folder ud med beundringsværdig indlevelse i de sociale færdelsregler og kendskab til menneskepsykens blindgyder.” Jag hoppas verkligen att även trilogin Bli vhis du kan översätts till svenska, för jag skulle väldigt gärna läsa fler böcker av Helga Flatland!

Lillemor Åkerman

| Märkt , , ,

München av Robert Harris

Jag har läst Robert Harris nya roman som handlar om Münchenavtalet 1938. Harris är känd för sina spännande historiska thrillers, så man väntar sig lite action. Men eftersom det är en välkänd historisk händelse så följer han det faktiska skeendet. Det låter kanske lite tråkigt med en thrillerhistoria om ett politiskt möte mellan två statsmän som ska skriva på ett avtal. Men det handlar om mötet mellan Adolf Hitler och Neville Chamberlain. Tyskland hade redan tagit Österrike och ville nu ta de tyskspråkiga delarna av dåvarande Tjeckoslovakien. Hela Europa väntade på krig. Englands premiärminister Neville Chamberlain var naiv nog att tro att man kunde förhandla med Hitler och reste med ett stort diplomatiskt följe till München. Boken tilldrar sig under de fyra dagar som mötet varade. Men det finns två andra huvudpersoner i boken, en brittisk och en tysk diplomat Paul Hartmann och Hugh Legat. De känner varandra sedan förut, de läste i Oxford tillsammans. Nu befinner de sig på olika sidor och riskerar att bli fiender i det kommande kriget.

Spänningen i boken byggs långsamt och skickligt upp, när vi får följa Hartmanns försök att få kontakt med sin engelska kollega medan Gestapo bevakar honom. Det är en kamp med klockan eftersom Hartmann vill försöka ge Legat hemlig information om Hitlers planer för krig innan avtalet skrivs på. Nu vet vi ju hur det gick. Det blev ingen fred. Men boken är väldigt skickligt och levande uppbyggd. Vi får dessutom en ny förståelse för varför Chamberlain så desperat ville bevara freden trots att han måste ha förstått att Hitler inte gick att lita på.

Robert Harris har också skrivit andra spännande böcker om Andra världskriget ”Faderland” om vad som skulle ha hänt om nazisterna skulle ha vunnit kriget och ”Enigma” om hur britterna knäckte tyskarnas morsekoder.

Carina Wiman

| Märkt , ,

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir

Auður Ava Ólafsdóttir har en suverän förmåga att balansera på den tunna eggen mellan ljus och mörker, tragedi och komedi, sorg och glädje. Jag läser Ärr med en inte helt angenäm känsla av oro, rentav en klump i halsen. Men samtidigt känner jag mig trygg i Ólafsdóttirs händer. Hon lämnar mig aldrig i sticket, under allt det mörka finns alltid en strimma hopp. Allt kommer att lösa sig. Inte utan svårigheter, men jag känner mig hela tiden övertygad om att det kommer gå bra.

Precis som i förra boken Den sista kvinnan handlar Ärr om möjligheten att dikta om sitt liv när livslusten sinar, när man nått vägs ände på grund av separation, uppbrott, katastrofer eller tom krig. Olafsdottir förmedlar tron på att det alltid finns möjlighet till fast mark under fötterna när man förlorat fotfästet, så länge man är beredd att lägga det som varit bakom sig och vågar förlita sig på framtiden, på andra människors välvilja – och kanske – även deras kärlek.

I Ärr är det 49-åriga Jónas som har tappat lusten att leva. Han har haft inte mindre än tre Guðrún i sitt liv – modern, hustrun och en dotter. Nu har han blivit lämnad av hustrun, fått veta att han inte är far till dottern Guðrún Vatnalilja och även modern är på väg att lämna honom, på väg in i demensen. Jónas ser bara en enda väg ut ur eländet och det är att ta sitt liv. Han börjar sin resa mot slutet genom att låna ett skjutvapen av grannen Svanur, men modet sviker honom – inte kan han låta Vatnalilja få ta hand om kroppen! I stället ”försvinner” han till ett icke namngivet land, som alldeles nyligen fått fred efter många års krig, för att avsluta sitt liv. Där tar han in på ett hotell och möter syskonen Maj och Fifi som blir Jónas väg tillbaka till livet.

Vissa recensenter kallar boken banal, schematisk och konstruerad, om än med viss charm. Själv köper jag romanen rätt av. Jag har svårt att se vari det banala ligger, men om så älskar jag sättet Ólafsdóttir är banal på och hennes tro på möjlighet till förändring. 2016 tilldelades Ólafsdóttir såväl det finaste isländska litteraturpriset som bokhandlarnas pris för Ärr, så jag är inte ensam om att tycka om denna livsbejakande roman.

Lillemor Åkerman

 

| Märkt , , , ,

Ormen i Essex av Sarah Perry

Ormen i Essex utspelar sig i slutet av 1800-talet under den viktorianska eran, som enligt författaren Sarah Perry är så lik vår egen att hon nästan tror sig minnas den. Där fanns, skriver hon i sina kommentarer till boken, varuhus och kända varumärken, sexuella lustar, en fascination för det okända, prästerskap som inte ansåg att tro och vetande uteslöt varandra, bostadsproblem, oacceptabla hyresnivåer, politiskt rävspel och feminism – för att bara nämna några gemensamma drag mellan då och nu.

Handlingen utspelar sig delvis i London men mestadels i ett litet avlägset kustsamhälle i grevskapet Essex, nordost om huvudstaden. Inspirationen till romanen fick Sarah Perry när hennes man berättade en legend från 1669 då byn Henham-on-the-Mount i Essex hemsöktes av ett sjöodjur. Rubrikerna till bokens fyra delar är hämtade från en pamflett som varnade invånarna för Essexormen – Märkliga händelser i Essex, Att göra sitt yttersta, Att hålla ständig uppsikt och Upprorets sista dagar – vilket säger något om digniteten i den rädsla odjuret framkallade. Ormen i Essex är en klassisk gotisk roman, där handlingen till synes handlar om ett odjur utanför oss, må det vara ett monster, en vålnad, en vampyr – eller som här ett sjöodjur i form av en orm – men där författaren egentligen vill berätta om mörkret inom oss själva, våra egna rädslor, hemliga lustar eller för den del synder. Typiskt för en gotisk roman är också att läsaren ska dras in i texten och känna samma sak som karaktärerna. Och där lyckas Sarah Perry med råge! Här finns sjukdom, nöd, lidande och skräck men också liderlighet, en förunderlig kärlekshistoria, en stark tro på samhällsförändring och starka vänskapsband.

Cora Seaborne, amatörpaleontolog och nybliven änka, lämnar London tillsammans med sin säregna son Francis och den socialistiska väninnan Martha för att bege sig till den lilla staden Colchester i Essex. Där har rykten om en mystisk sjöorm skapat masshysteri bland lokalbefolkningen. Skräcken sprider sig, ryktena går och byborna intar olika strategier i förhållande till odjuret och i förlängningen sina egna rädslor. Väl i Colchester lär Cora känna prästen Will Ransome och hans lungsjuka hustru Stella. Djup vänskap uppstår, i synnerhet mellan Will och Cora, som trots att de i många frågor står långt ifrån varandra finner en djup samhörighet. Det är runt denna relation mycket av handlingen i Ormen i Essex kretsar. Men människorna – och samhället – runt omkring dem är minst lika viktiga; sonen Francis, kirurgen Luke, filantropen Spencer, politikern Charles, väninnan Martha och många andra.

Det finns egentligen bara ett enda fel med den här boken och det är att när den är slut uppstår ett vakuum inom mig. Det tar flera dagar innan jag hittar en bok som fyller mig med samma läslycka – boken Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir. Mer om den en annan gång.

Lillemor Åkerman

 

| Märkt , , ,

Vaggvisa av Leïla Slimani

Här på bloggen skriver jag helst om böcker jag verkligen gillar. Tanken är ju ändå att skapa läslust och få er läsare nyfikna på det böcker jag skriver om. Men ibland får man göra undantag och den bok det gäller vet jag att väldigt många kommer att läsa, oavsett vad jag tycker. Boken heter Vaggvisa och är författad av Leïla Slimani, född i Marocko men bosatt i Paris sedan många år tillbaka. Vaggvisa hyllas unisont, inte minst av svenska litteraturkritiker: ”En sylvass analys av makt och kön” (GP), Slimanis ”författarskap är något av det mest beroendeframkallande just nu, en perfekt blandning av mörk svindel och samtidskänsla.” (DN), ”en nervig, obehaglig läsupplevelse som samtidigt väcker frågor om politik, människovärde och de privilegier vissa av oss innehar bara genom att vi föddes i en viss familj i ett visst land i en viss tid.” (Kristianstadbladet), ”Slimani träffar vår allra ömmaste punkt.” (SvD). Boken har fått det prestigefyllda Gongourtpriset (prissumman är ytterst symbolisk, 10 euro!), har sålt i mer än 600 000 exemplar och översatts till en lång rad språk. Och visst är Vaggvisa spännande och en riktig bladvändare. Förlaget jämför boken med Gillan Flynns Mörka Platser (som jag personligen tycker är bättre än Vaggvisa) och visst finns det utöver själva spänningsmomentet reflektioner kring kön, makt, klass och etnicitet, som Helena Lindblad påpekar i sin recension i DN. Men mest av allt är det, tycker jag, en psykologisk thriller.

I korthet handlar Vaggvisa om det utåt sett lyckade paret Myriam och Paul, bosatta i ett vackert hus i Paris tionde arrondisement. De har två barn, Mila och Adam. Myriam vantrivs som hemmafru och för att hon ska kunna återgå till arbetet anställer de en barnflicka, Louise (som inte är någon ung flicka utan snarare i 30-årsåldern). Att allt ska sluta i ond bråd död får vi veta redan i första kapitlet, då de båda barnen hittas mördade och den som har begått den bestialiska handlingen är Louise. Boken skriver fram händelserna som leder till att Louise blir en mörderska. Och det är nog här boken blir problematisk för mig. Jag tror inte riktigt på Louise bevekelsegrunder för att mörda de två barnen, personerna är för mig inte alltid särskilt trovärdiga och jag är inte heller helt kompatibel med Slimanis språk. Men som sagt, spännande är det och boken kommer definitivt att hitta hem även hos de svenska läsarna. Och en film lär det också bli.

Lillemor Åkerman

| Märkt , ,

En av pojkarna av Daniel Magariel

Av en tillfällighet har jag läst två böcker i rad som författaren till Ett litet liv, Hanya Yanaghihara, lovordar – Det som tillhör dig av Garth Greenwell och En av pojkarna av Daniel Magariel. Båda böckerna kvalar in samma genre som Yanaghiharas egen bok; drabbande berättelser som inte skyr att skildra det svåra och ibland tabubelagda i mellanmänskliga relationer.

En av pojkarna är Daniel Magariels debutroman. Han är uppvuxen i Kansas City men bor numera i New York och är verksam som författare och skribent. Debutboken är såld till många länder och är översatt till åtta språk och utsågs till ”New York Times Book Review Editors’ Choice” och ”Amazon Best Book of 2017”. Magariels författarframgång är lite av en askungesaga. I En av pojkarna använder han sina privata erfarenheter av att ha vuxit upp som skilsmässobarn med en drogmissbrukande pappa. Men, säger han i en intervju, erfarenheterna har han omarbetat till en roman, genom att både lägga till och dra ifrån. Det är alltså ingen rakt igenom självbiografisk roman, men inte mindre gripande för det.

Berättaren är en tolvårig pojke som efter föräldrarnas uppslitande skilsmässa, tillsammans med pappan och en några år äldre bror, flyttar från Kansas City till Albuquerque i New Mexico. Pappan vill till varje pris ha ensam vårdnad och tar till de mest horribla knep för att få det till stånd. Det finns naturligtvis en förhistoria till den uppslitande skilsmässan men något sätt vill man ändå tro att det en gång fanns en tid som skulle ha kunnat kallas lycklig. Men i och med skilsmässan börjar det stora fallet neråt för pappan, ett fall i vilket de båda pojkarna skoningslöst dras med. Pappan går in i ett accelererande missbruk och på missbruket följer en personlighetsförändring av rang, från charmör till vrak. Genom till en början små och sedan allt större tecken görs sönerna varse om det tunga missbruk pappan befinner sig i. I takt med att drogerna tar över pappan ökar också den fysiska och psykiska misshandeln av pojkarna, allt berättat genom den tolvåriga, namnlösa pojken.

En av pojkarna är en kort men intensiv roman. Intensiteten speglar det pojkarna är utsatta för – ett accelererande missbruk där spelreglerna hela tiden ändras och kriserna avlöser varandra. En bok om hur missbruk leder till att familjer sluter sig mot omvärlden, om vuxenvärldens svek, om drogers absoluta makt över inte bara dem som nyttjar dem utan också över närstående. Det är grymt och drabbande men läsvärt. En av pojkarna skulle säkert också kunna bli en sevärd film, i stil med Winters’s bone, där socialrealism kombineras med amerikansk berättartradition.

Lillemor Åkerman

| Märkt , ,

Det som tillhör dig av Garth Greenwell

Garth Greenwell säger i en intervju i The Guardian så här angående sitt författarskap: ”I’m a queer writer in the queer literary tradition for queer people. And because of those things, I hope this is a book for everyone.” Nu kanske inte detta är en bok för precis vem som helst, men för den som vill ha en gripande, välskriven bok om längtan efter kärlek och tillhörighet, är Det som tillhör dig ett perfekt val.

Jag tycker att Greenwell är en modig författare. Eller kanske man ska se det som att berättaren i Det som tillhör dig är en modig person. I berättelsen om jakten på kärlek och intimitet vågar han avslöja även mindre vackra sidor av sig själv. Även de miljöer där denna jakt tar sin plats kan för en utomstående te sig ganska motbjudande. Men Greenwell poängterar i intervjun att dessa raggningsställen är ”places of such human richness, and places that humans have human encounters. Of all kinds. They meet other people, and they get robbed and assaulted, and they have encounters where other people are nothing more than instruments. They are human places, where I have had at times what feels like as genuine intimacy as any time in my life. I wanted to write about these places, to show they are full of dignity as much as shame.” Greenwell lyckas mycket väl med att skildra detta.

Berättaren är en ung amerikan som är bosatt i Sofia i Bulgarien där han undervisar i engelska. Han bär på ett mörkt förflutet, förskjuten av sin far och sviken av sin mor. I Sofia lever han ut sin homosexualitet och på en av det Staliga Kulturpalatsets toaletter lär han känna och inleder en relation med Mitko, en ung, lång, smal och bredaxlad bulgar med kortstubbad militärfrisyr. I relationen saknas inte passion men den är långt ifrån jämlik och bygger inte heller på ömsesidighet. En av dem älskar, den andre tar betalt. En av dem är i behov av hjälp, den andre kan genom att hjälpa få känna sig god och finna njutning även i det. Bakom alla dessa bevekelsegrunder anas trots allt en vänskap som under andra förhållanden kanske skulle ha kunnat få en helt annan utgång än den som nu blir fallet.

Det som tillhör dig innehåller tre längre kapitel. Det första och det sista kapitlet handlar om relationen till Mitko. Det andra kapitlet, En grav, handlar om huvudpersonens uppväxt, i synnerhet om relationen till pappan, i vilken mycket av berättarens dåliga självkänsla och skamkänslor står att finna. Jag tycker att Det som tillhör dig är en fantastisk roman, både vad gäller innehåll och språk. En sån där bok som får en att längta efter alla de stunder under dagen då man kan lämna verkligheten och krypa in i fiktionens värld. Och hur ofta läser man romaner som utspelar sig i Bulgarien?

Lillemor Åkerman

| Märkt , , | 1 kommentar

22 april Skrivretreat med Anna-Carin Svanå

Gillar du att skriva? Unna dig en kravlös och inspirerande eftermiddag med fokus på ditt eget skrivande!
Anna-Carin Svanå, lärare, lektör och författare, kommer att finnas till hands med kreativa skrivövningar och möjlighet till snabbcoachning av texter.
Begränsat antal platser. För ungdomar och vuxna (från 16 år).
Fika till självkostnadspris.
Föranmälan: http://www.kulturhusetkomedianten.se
Vid eventuella frågor kan man kontakta Anna-Carin på hej@annacarinsvana.se

Lillemor Åkerman