Vinterklassikern – Ta himmelriket med våld av Flannery O’Connor

Under februari till mars slår biblioteken i Varberg ett slag för klassiker. Läs om vår tävling Vinterklassikern på bibliotekets hemsida. För ett tag sedan tipsade kollegan Kajsa om Ta himmelriket med våld av Flannery O’Connor, en författare ”som beskriver den amerikanska södern. Genom onda människor, goda människor, svart humor, himmel och helvete. För alla som vågar sig på någonting utöver det vanliga!” Även Lillemor har läst.

Flannery O’Connor dog 1964, blott 39 år gammal. Under sitt korta liv hann hon bara skriva två romaner, Wise blood (1952) och The violent bear it away och två novellsamlingar, A good man is hard to find and other stories och Everything that rises must converge (1965). Hennes författarskap är alltså inte omfångsrikt men kvalitén och originaliteten är slående och Flannery O’Connor räknas till de mest betydande amerikanska författarna under 1900-talet.

Ta himmelriket med våld är en oerhört grym historia om pojken Tarwater som växer upp hos sin djupt troende gammelmorbroder som också heter Tarwater. Den unge Tarwater uppfostras av den äldre till att bli profet. Om O’Connors böcker sägs ibland att de börjar snällt, snarast idylliskt, för att avslutas i brutalaste våld. Slutet i Ta himmelriket med våld stämmer väl med denna utsaga, inledningen kan dock knappast kallas idyllisk. Gamle Tarwater dör knall och fall, men i stället för att gräva en grav som den gamle bett om bränner unge Tarwater ner hela stugan och ger sig ut i världen för det andra uppdrag han fick innan gamle Tarwater dog (det första var att ge gamle Tarwater en anständig begravning), att döpa en förståndshandikappad pojke vid namn Bishop som en annan släkting förbarmat sig över.

Ingen lättsmält historia, men för dig som inte räds mörka berättelser med inslag att våld är detta en bok du sent ska glömma! Dock kräver O’Connor en hel del av sina läsare och ska ha varit tydlig med att hennes berättelser inte är för alla. Bl.a. skrev hon kort före sin död: ”art never respond to the wish to make it democratic; it is not for everybody; it is only for those who are willing to undergo the effort needed to understand it.” Jag har läst Ta himmelriket med våld ett par gånger, diskuterat den med kollegan Kajsa och med deltagarna i vår bokcirkel ”En klassiker till kaffet”. Så jag har gjort mina försöka att förstå, men långt ifrån nått ända fram. Men gillar O’Connor, det gör jag.

Lillemor Åkerman

Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Hamnet av Maggie O’Farrell

I dag blir det inte någon klassiker men väl en bok som har kopplingar till en av världens mesta kända klassikerförfattare, nämligen William Shakespeare. Andrea har läst Hamnet, en fiktiv berättelse om Shakespeares son Hamnet, som dog vid 11 års ålder 1596. 

Hamnet, en smått magisk läsupplevelse! Denna bok av Maggie O’Farrell från Etta/Sekwa förlag innehöll så mycket mer än jag väntat mig och höll mig vaken i helgen. Jag väljer alltför sällan historiska skildringar, läser ibland av plikt, för att jag borde. Jag var också lite rädd för att den skulle vara alldeles för sorglig. Men den här boken är fin inifrån och ut och känns så väl genomarbetad, till och med försättsbladet är ljuvligt att titta på. Varje kapitel inleds med en sirlig anfang likt omslaget och jag tycker att redan där sätter O’Farrell tonen. Hon har, efter att ha läst det som finns om William Shakespeares liv, fritt skapat en möjlig historia kring sonens död, familjelivet och uppkomsten av hans kända verk Hamlet. I ett samtal om boken mellan förlagschefen och redaktören på förlagets Facebooksida får man veta att O’Farrell grubblat över den här historien sedan tonåren. Boken tilldelades Women´s Prize for Fiction 2020. Den fina svenska översättningen är gjord av Malin Bylund Westfelt. 

Man vet att pesten härjade i området i slutet av 1500-talet och det skulle kunna vara en tänkbar dödsorsak för den elvaårige Hamnet. Boken börjar med att pojken febrilt letar efter de vuxna hemma i husen i Stratford. Det är bråttom, hans tvillingsyster Judith är sjuk och blir snabbt sämre. Han letar och letar men hittar dem inte någonstans. Sedan varvas kapitlen med skiftning i tid och berättelsen om hur Hamnets och Judiths föräldrar möttes växer fram parallellt.  

Personporträtten är otroligt väl byggda och jag känner allra starkast för Agnes som också ges störst utrymme. Hon är mest känd som Anne Hathaway, hustru till Shakespeare. I sin fars testamente benämns hon som Agnes och författaren valde därför det namnet i romanen. Hennes mor Rowan dör i barnsäng och hon och brodern bor på en gård där Shakespeare som ung undervisar några av barnen i latin. Han nämns inte vid namn utan kallas bara latinläraren. Han får syn på Agnes, hon har en tornfalk på sin axel och han fascineras allt mer av henne. Hon ses som lite konstig, vild och annorlunda eftersom hon har kunskaper om läkeväxter och känner sig mer hemma i naturen än i samhället. Samtidigt som hon nästan föraktas söker man hennes hjälp vid sjukdom och liknande. Hon är en känslig själ och har sinnena öppna för förnimmelser och varsel av olika slag. Deras möte som unga leder till äktenskap, barn och kanske den största sorgen av dem alla. Även om man vet att många på den tiden, både barn och vuxna, dog i tidig ålder skildras det så mänskligt. 

Boken berör sorg och relationer på flera plan, Shakespeares relation till en lynnig och våldsam far, till teatern, mellan man och kvinna, tvillingarnas täta relation, den äldre systerns behov av bekräftelse, relationen till styv- och svärföräldrar samt till djur och natur. 

Jag tycker mycket om O’Farrells språk, det är detaljerat men bara precis så mycket som är nödvändigt, inte mer. Det är kryddat med ord som gör miljön specifik och man kan känna 1500-talets vingslag genom dem. Ett exempel är pestens väg med en loppa på en apa i Alexandria till en låda millefioripärlor i Venedig till lilla Judith i Warwickshire. Livet de levde där och då, i stad och på landsbygd, känns både avlägset och nära.  

Andrea Johansson 

Märkt , , | Lämna en kommentar

Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld

Innan du börjar läsa Obehaget om kvällarna, leta upp någon god vän som också läser boken. För du kommer att behöva prata om den efter att ha läst klart, kanske redan under själva läsningen. För detta är en mycket speciell bok. Obehaglig men samtidigt en läsupplevelse utöver det vanliga, unikt berättad med ett fantastiskt språk som lite slår undan fötterna på en. Hur kan en så relativt ung person, Rijneveld är född 1991, debutera med en sådan helgjuten och egensinnig berättelse? Visserligen tog hen flera år på sig att skriva boken, men det i mina ögon lyckade resultatet beror säkert också på att berättelsen delvis är självupplevd. Och på talang förstås!

När Marieke Lucas Rijneveld var tre år drunknade hennes äldre bror och det är också det som händer huvudpersonen Jas i boken, en av sex personer i en djupt kristen familj bosatt på den holländska landsbygden. Jas är visserligen lite äldre när hennes bror drunknar, runt tio år, men Rijneveld har i en intervju sagt att så traumatiska händelser lagras i minnet även hos små barn och att hon skrev Obehaget om kvällarna för att i någon mån närma sig det minnet. Så boken är delvis självbiografisk men också, tänker jag, en produkt av livlig fantasi, både hos författaren och huvudpersonen Jas. Allt som händer Jas i boken ska nog inte tolkas bokstavligt utan delvis som en följd av den fantasivärld hon flyr in i för att kunna hantera alla känslor som storebroderns död leder till, inte minst känslor av skuld. Äldsta broderns död får till följd att familjen faller sönder. Föräldrarna förmår inte längre se de andra barnen och de tre syskonen som blir kvar försöker på olika sätt hantera det vakuum som uppstår när föräldrarna är helt uppslukade av sorgen efter brodern som gått bort.

Jag är rätt säker på att Obehaget om kvällarna kommer att dela upp läsarna i två läger. De som tycker att boken är obehaglig men älskar den på grund av språket, och de som tycker att boken är enbart obehaglig och som kanske inte ens kommer att läsa klart. Jag har redan sett den här tendensen i Snacka om böcker, Dagens Nyheters Facebookgrupp för alla som älskar böcker, med 20 000 medlemmar. Det är kanske inte så många av gruppens medlemmar som har hunnit läsa boken men ovanstående tudelning är redan mycket tydlig. Det ska bli spännande att höra vad mina kollegor tycker, flera av dem läser just nu boken eller väntar på att få göra det. Kanske dags för ett personalboksamtal?

Lillemor Åkerman

Märkt , , | Lämna en kommentar

Vinterklassikern: Måna är död av Ivar Lo-Johansson

Ulrika, som arbetar på Bokbussen och på lokalbiblioteket i Kungsäter, har läst Ivar Lo-Johanssons debutroman Måna är död. Boken fick 1966 en uppföljare, Astronomens hus: en roman ock kärleken och äran. Läs mer om bibliotekets lästävling Vinterklassikern på http://www.varbergsbibliotek.se.

Måna är död av Ivar Lo-Johansson är hans debutroman. Boken skrevs 1929 men gavs ut först 1932. Den handlar om författarens självupplevda romans med Maria Nordberg och av privata skäl gavs den ut det året då förhållandet tog slut. Handlingen utspelar sig främst på en fäbodvall i Jämtland en sommar där Bo och Måna har hyst in sig i en liten stuga. Han för att skriva sina böcker på stort allvar medan Måna inte direkt har behov av att arbeta. Hon kommer från en förmögen familj. Måna är en rastlös person som ibland är enormt kreativ och ibland mår hon ganska dåligt. Deras förhållande är både djupt passionerat och samtidigt tärande för de båda. Det är ibland påfrestande för mig som läsare när han beskriver deras vardag. Min upplevelse är att ju mer en läser desto mer framstår den som en spänningsroman och till slut återstår endast ja, det oundvikliga. Jag tycker att Ivar Lo skriver på ett för mig modernt språk, det är lätt att läsa och samtidigt rätt invecklade händelser. Men de framstår tydligt och begripligt. Jag uppskattar det mycket och kan varmt rekommendera Måna är död Själv har jag blivit sugen på att läsa mer av Ivar Lo-Johansson.

Ulrika Tennberg

Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vinterklassikern – Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

Just nu pågår Vinterklassikern. För att vara med i utlottningen av garanterat bra böcker ska du läsa två klassiker innan den 31 mars. Men vad är då en klassiker? Kortfattat är en klassiker ett litterärt verk som anses ha tidlösa kvaliteter och som tilltalar läsare i olika tider. Texten ska ha hög språklig kvalitet, gestalta universella frågor och tala till människor utöver den egna samtiden, dessutom ska lång tid ha passerat efter verkets tillkomst. Ofta behandlas tidlösa teman om kärlek, hat, liv och död, som läsare med de mest skiftande bakgrunder och erfarenheter kan förstå och beröras av.

Nu när jag precis har avslutat Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken från 1912 så framstår den som själva sinnebilden för en typisk klassiker. Här finns verkligen allt – kärlek, hat, liv och död och det är en berättelse som känns modern trots att den skrev för snart 100 år sedan. Många av er känner säkert väl till berättelsen om den komplicerade kärleksrelationen mellan journalisten Arvid Stjärnblom och konstnärsdottern Lydia Stille. De träffas i skärgården en vacker försommarkväll och omedelbar förälskelse uppstår. De inleder en romans men på grund av sociala omständigheter glider de ifrån varandra och gifter sig på var och en på sitt håll. Tio år senare träffas de igen. Men är det bara de sociala omständigheterna som gör att det inte fungerar? Arvids förhållningssätt gentemot Lydia får mig att tänka på en artikel i SvD av Josefin Holmström (20201017), där hon skriver om det hon kallar ”kanskemän”:  ”Mellan 20 och 33, det vill säga tills alldeles nyligen, hamnade jag i denna typ av ingenmansland där jag inte riktigt förstod. Männen jag träffade, de var inte genomusla, de var inte våldsamma, de begick inte övergrepp – men de var något som jag har börjat tänka på som ”kanskemän”. Kanskemän är män som har svårt att leva som vuxna, och som vill att relationen ska stanna i det outtalade, där man känner sig fram, utan att ta steget och lova något mer. Ofta kändes det under alla dessa år med alla dessa kanskemän som att mina relationer var en tonårings.

Kanske är jag nu orättvis mot Arvid, men visst är han något av en dåtidens ”kanskeman”. Han åtrår Lydia gränslöst, men är samtidigt rädd för att ge upp sin frihet. Han kan inte tänka sig giftermål annat än som en avlägsen framtid och undrar om Lydia i väntan därpå vill vara hans ”lilla älskade i hemlighet”. Lydia å andra sidan vill mer än så och tackar nej till Arvids erbjudande om att vara hans fylgia. Även när de ses igen efter tio år finns det gränser för vad Lydia kan acceptera. Hon får helt enkelt nog av Arvids velande. Och nog är det Lydia som går segrande ur kärleksstriden och lämnar en bitter Arvid bakom sig. Den allvarsamma leken blir en roman om livslögner men också om kvinnors lika rättigheter vad gäller rätten till den egna sexualiteten, på samma villkor som mannens.

Visst är det så här vi vill att en klassiker ska fungera? Den säger något om tiden då den skrevs, men också något om vår tid – och om oss själva. Hjalmar Söderberg, du skulle bara veta att din bok, som snart fyller etthundra år, fortfarande håller och talar till en framtid du inte visste något om.

Lillemor Åkerman

Märkt , | Lämna en kommentar

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård  

Knausgård är tillbaka! Jag är en av dem som anser att hans självbiografiska svit Min kamp är 2010-talets intressantaste litterära projekt och har ända sedan jag hörde att han var på gång med en ny roman räknat ner dagarna. Knausgård har visserligen skrivit en del essäer och en novell sedan Min kamp, men nu känns det som om han är han tillbaka på allvar med en 666 sidor lång tegelsten till roman.

Morgonstjärnan utspelar sig i Norge i en snar framtid. Under en ovanligt het värmebölja i augusti pågår det märkliga ting, vilda djur beter sig som om de vore tama, nyckelpigor svärmar så att himlen blir svart och krabbor söker sig upp i stora stim på vägarna. En kväll dyker den upp, den nya stjärnan. Större och närmare och med starkare ljus än alla andra. Kan den förklaras vetenskapligt som en supernova eller är den ett järtecken? I så fall på vad?

Åtta personer får komma till tals i berättelsen, vi får till exempel följa litteraturprofessorn Arne som försöker hålla ihop sin familj i skuggan av sin frus psykos. Här finns också den osympatiske journalisten Jostein som gör ett scoop om det norska blackmetalbandet Vitekrist där tre av medlemmarna hittas brutalt mördade och där trummisen fortfarande är saknad. Vi möter prästen Katherine som under en begravningsgudstjänst gör den chockerande upptäckten att den döde mannen i kistan är samma man hon såg på flygplatsen endast ett dygn tidigare.

Knausgård är en gudabenådad berättare och från första sidan sugs jag in i denna värld som präglas av en undergångsstämning som den nya stjärnan för med sig. Samtidigt fortsätter ju vardagen med de mellanmänskliga relationerna som Knausgård är oslagbar på att skildra, men det visar sig också att han har en förmåga att skapa scener som ångar av ren skräck. Knausgård hade ju inte varit Knausgård om han inte lägger in en del filosofiska resonemang i berättelsen och han avslutar boken med en lång essä om människans sätt att se på de döda genom historien som är oavbrutet fascinerande.

Knausgård har lovat att det kommer en fortsättning på denna berättelse och den ser jag verkligen fram emot. Inte bara för att det är så spännande och för att det lämnas en massa lösa trådar i boken, men också för att jag inte vill släppa de olika personerna i boken. Underbart med ett nytt romanbygge av Knausgård, nedräkningen till del två har börjat.

Jenny Persson

Märkt , , | Lämna en kommentar

Hela Halland läser 2021 – Ingrid Kampås med I väntan på kometen

Glädjande nog lyckades biblioteken i Halland hålla liv i Hela Halland läser, Hallands största bokcirkel, under det gångna året och snart är det dags för årets upplaga, den åttonde i ordningen. I år är det Ingrid Kampås som får äran att se sin senast bok I väntan på Kometen i var och varannan hallännings hand – för visst vill ni alla vara med? Boken utspelar sig i Halland på 60-talet och beskrivs som en roman om uppslukande kärlek och försoning. Det låter som en berättelse som inbjuder till samtal, en nog så viktig del i Hela Halland läser.

På biblioteken runt om i Varbergs kommun kommer det att under april månad anordnas boksamtal. Tills vidare planerar vi för digitala boksamtal, men om det blir bättre tider är det inte osannolikt att vi träffas på de olika biblioteken i stället. Det finns inte mindre än sju tillfällen/boksamtal att anmäla sig till, välj den dag som passar dig bäst. Anmäler dig gör du via bibliotekets hemsida. Du kan också ringa till något av våra bibliotek.

Den 15 april kommer vi att sända ett digitalt författarsamtal mellan Ingrid Kampås och Bibliotekspoddens två programledare, Elisabeth Skog och Jeanette Malm. Är du redan nu nyfiken på Bibliotekspodden, en podd om så livsviktiga ämnen som litteratur, läsning och livet, och ibland smyger det in en gäst, hittar du Skog och Malm bl.a. på Soundcloud.

Hela Halland läser arrangeras av folkbiblioteken i Falkenberg, Halmstad, Hylte, Kungsbacka, Laholm och Varberg, Kultur i Halland samt Hallandsposten, Hallands Nyheter och Norra Halland.

Lillemor Åkerman

Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Vinterklassikern – Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Om du läser två klassiker innan 31 mars kan du var med i utlottning av garanterat bra böcker. Läs mer om Vinterklassikern på bibliotekets hemsida. I dag skriver Harriet på lokalbiblioteket i Bua om den alltid lika älskade klassikern Utvandrarna av Vilhelm Moberg, som nu dessutom filmatiseras på nytt med Lisa Carlehed och Gustaf Skarsgård i rollerna som Kristina och Karl. Nyinspelningen blir en film som sträcker sig över hela romansvitens fyra böcker, och berättar historien om de svenska utvandrarna från ett kvinnligt perspektiv.

Juldagen 2021 har en nyinspelning av filmen Utvandrarna premiär. Den bygger på Vilhelm Mobergs romansvit med samma namn. Utvandrarserien hör till en av mina absoluta favoriter. Jag har tidigare läst böckerna, sett filmen, tv-serien och ett par musikalversioner. Det jag uppskattar mest är den detaljerade beskrivningen om hur det var att vara bonde i Småland i mitten på 1800-talet och de fina personporträtten, framförallt av Kristina. Därför kändes det naturligt för mig att nu läsa berättelsen om utvandrarna på nytt.

I den första boken möter vi de olika personerna som så småningom kommer att utvandra till Amerika. Det är Karl-Oskar, Kristina och deras barn. Robert, bror till Karl-Oskar, och hans vän drängen Arvid. Danjel, som är morbror till Kristina, och hans familj. Danjel  sörjer även för att sockenhoran Ulrika och hennes dotter Elin kan resa. En granne till Karl-Oskar, Jonas-Petter, följer också med.

Allt som allt är de 16 personer som utvandrar från Ljuders socken i Småland år 1850. Vid denna tid är det få som utvandrat och även om tiderna är svåra så är det ingen som förstår varför de väljer att överge sitt land för en osäker framtid i Amerika. Men de har alla sina skäl för att resa. Kar-Oskar flyr fattigdom och svält, Danjel får inte utöva den religion han vill. Robert och Arvid har en dröm om att finna guld. Ulrika vill finna lyckan och Jonas-Petter vill bara komma ifrån sin elaka hustru.

Resan är förstås ett äventyr men också en tid av svåra umbäranden och det är inte alla som kommer till Amerika med livet i behåll. Danjel mister både sin fru och ett litet barn på vägen. Överfarten skildras med stor detaljrikedom och ibland är det svårt att läsa utan att må illa. När de slutligen trampar på Amerikas mark drar man en suck av lättnad över att resan är över men samtidigt vet man att vägen till ett bättre liv är mycket lång.

Genom hela berättelsen får man följa Kristinas tankar. Även om hon och Karl-Oskar fattat beslutet gemensamt så har hon stunder då hon ångrar sig och längtar hem. Hon spjärnar emot tanken på att hon och familjen inte får återse Sverige. Hon inser att deras barn kommer att bli amerikaner och det skrämmer henne. För att trösta henne föreslår Karl-Oskar att de ska kalla sin nya boplats för Duvemåla något som gör henne mycket glad och hon känner sig bättre till mods.

En annan tråd som löper genom hela berättelsen, och som jag berörs mycket av, är Karl-Oskars och Kristinas kärlek till varandra. Även om Karl-Oskar är envis som synden så älskar Kristina honom och han har stor respekt för henne. De är “de goaste vänner” genom hela berättelsen och det känns gott i hjärtat.

1949 när Moberg påbörjade utvandrarsviten uppfattades böckerna som kontroversiella och kallades för “smutslitteratur“  främst på grund av att kyrkan kritiserades starkt. Debatten gick till och med så långt att det framkom krav på att sätta Moberg i fängelse.

Jag tycker att boken är mer aktuell nu än när den skrevs fast av helt andra orsaker. Berättelsen är angelägen eftersom vi ibland behöver stanna upp och förstå att det inte är så länge sedan som många av oss svenskar hade det så fattigt att utvandring sågs som enda utvägen.  Förhoppningsvis ger berättelsen oss större förståelse för dem som kommer som flyktingar till vårt land.

En underbar romansvit och jag ser fram emot att få se den nya filmen om Karl-Oskar och Kristina.

Harriet Runevad

 

Lämna en kommentar

Vinterklassikern: Främlingen av Albert Camus

Vår nästa klassikertipsare är Jennie. Hon arbetar på stadsbiblioteket med barn och unga, och tipsar om en klassiker som fick henne att fundera över vad det egentligen innebär att vara människa. Läs mer om vår läsinspirationstävling Vinterklassikern på bibliotekets hemsida.

Albert Camus Främlingen gavs ut 1942 och boken känns lika aktuell idag. Få böcker har gett upphov till så många olika tolkningar, etiska, politiska och moraliska. Boken är Camus genombrott och bara i Frankrike har boken sålt mer än 10 miljoner exemplar och den har översatts till mer än 60 språk. Det tycker jag säger en hel del om dess klassikerstatus.

De kända inledande orden i Främlingen slår an tonen i boken, ”Mor dog idag. Eller igår, kanske, vet inte. Jag fick ett telegram från hemmet: ´Mor avliden. Begravning morgon. Högaktningsfullt´. Det betyder inget. Kanske var det igår”. Frågorna börjar genast snurra i mitt huvud, vad är detta för en människa som berättar?

Bokens tillsynes likgiltige berättare är den unge mannen Meursault. Han går på sin mammas begravning, men sörjer henne inte. Strax därefter inleder han ett kärleksförhållande med Marie, men han verkar inte älska henne eller ens bry sig om henne. Samtidigt hjälper Meursault sin granne att skriva ett brev till en kvinna som grannen vill ha tillbaka. Grannen vill inte ha henne för att han älskar henne. Nej, han vill straffa henne för att hon varit otrogen mot honom. Breven lyckas och kvinnan kommer tillbaka och grannen får sin hämnd. Meursault hör hur han misshandlar henne i lägenheten, men han griper inte in för att förhindra det. Till sist kommer händelsen på stranden när Meursault mördar en man utan att reflektera vidare över det.

När boken är slut är det svårt att släppa Meursaults historia. Vem var han? Varför agerade han som han gjorde? Hur kunde han bry sig så lite om människorna och världen omkring sig? Det är något i hans personlighet som fascinerar mig och som får mig att fundera på vad som gör oss mänskliga.

Camus dog i en bilolycka 1960, 46 år gammal. Han blev ändå en av de mest inflytelserika författarna av sin tid och 1957 fick han Nobelpriset i litteratur. Camus böcker kommer ständigt i nyutgivningar och fortsätter att intressera och fascinera läsare.

Jennie Elmén

Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vinterklassikern – Madame Bovary av Gustave Flaubert

Under perioden februari till mars kan du vara med i vår lästävling ”Vinterklassikern”. Läs två klassiker och var med i utlottningen av finfina bokpaket. Läs mer om Vinterklassikern här. Här på bloggen kommer vi som arbetar på biblioteken i Varberg att tipsa er om läsvärda klassiker. Först ut är Andrea på lokalbiblioteket i Bua.

Denna klassiker köpte jag på en bokrea för ett par år sedan men det är först nu som jag äntligen har läst den. Här i en översättning från 2012 av Anders Bodegård vilken han fått fin kritik för. I en intervju i Forskning och framsteg säger han att det tog honom fem år att färdigställa denna översättning. Det ingår också ett förord av Sara Danius som gör den extra intressant. Hon beskriver romanens historik och vilken skandal den orsakade 1856 när den publicerades som följetong i en tidskrift. Det Flaubert skrivit hade ”sårat den offentliga moralen och kränkt religiösa värden” så pass mycket att han åtalades för detta. Han friades dock och den kunde ges ut i bokform året därpå. Läsningen av Madame Bovary har verkligen gett mersmak för klassiker jag ännu inte hunnit med. En av alla positiva saker är ju att det oftast finns många att prata om boken med. Det är alltid någon som läst och kan ge fler perspektiv än ens eget.

Boken handlar om Emma som gifter sig med en läkare på den franska landsbygden. Hon är till en början lycklig över giftermålet men blir snart uttråkad och läser romaner för att drömma sig bort till en mer flärdfull och romantisk tillvaro. Så småningom försöker hon skapa sig en egen sådan värld. Hon ser på sin make med andra ögon, ser bara hans dåliga sidor, eller kanske skapar dem själv i sitt eget huvud. Emma skaffar sig älskare och går på fina bjudningar. Det här nya livet som hon delvis har i hemlighet kräver finare klänningar och ny inredning. Hennes jakt på exklusiva saker och dyrare leverne ruinerar till slut både henne och maken. Mitt i detta upplever jag en vändning och hon börjar snart successivt att må allt sämre. Man får följa henne genom känslomässiga bergochdalbanor, depression och ekonomiska bekymmer på väg mot ruinens brant.

Stilen är lite speciell med en hel del kursiveringar och semikolon här och där, längst bak i boken finns förklaringar som var roliga att följa upp. Jag tycker att språket är rikt, nästan svulstigt. Det förekommer rikligt med beskrivningar av miljöer och saker från den tiden. Man får lätt en känsla av att befinna sig mitt i Flauberts miljö runt Rouen och det är ganska underbart en grå januaridag som i skrivande stund.

Andrea Johansson

Märkt , , , | Lämna en kommentar