Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

Med Den tunna blå linjen säger Christoffer Carlsson hej då till Leo Junker, kriminalpolisen på våldsroteln i Stockholms city som vi läsare har kunnat följa under några års tid i Den osynlige mannen från Salem, Den fallande detektiven och Mästare, väktare, lögnare, vän. Denna fjärde del innebär också att Leo Junker tvingas ta farväl av barndomsvännen John Grimberg, som varit mer eller mindre närvarande i seriens alla fyra delar. Det råder en lite melankolisk stämning i boken, som jag gissar har att göra med båda dessa avsked. Även jag tycker det är lite tråkigt att Leos och Johns komplicerade vänskap nu har nått vägs ände.

Den tunna blå linjen är en symbol för dem som valts ut till samhällets beskyddare, som ska förhindra att våld och anarki sprider sig i samhället, en barrikad mellan civilsamhället och den kriminella världen, den frontlinje som ska upprätthålla social ordning, sammanhållning, trygghet och säkerhet, dvs polisen. Christoffer Carlssons bok med samma namn är en övertygande berättelse om att denna barrikad kan vara bräcklig, för att inte säga genomrutten i vissa fall. Med en blinkning till verkligheten, t.ex. flyktingströmmar, terrorhot, omorganisationen inom polisen och fallet med Kapten klänning för några år sedan, målar han upp en trovärdig historia där John Grimberg återigen får en central plats. Efter att ha varit försvunnen en tid tar han kontakt med Leo och uppmanar honom att återuppta ett ouppklarat fall med en ung prostituerad kvinna, Angelica Reyes, som mördades för fem år sedan. Leo tar sig motvilligt an fallet tillsammans med kollegan Birck och spåren leder rakt in i deras egen organisation, vilket får dem att tveka både en och två gånger innan de löper linan ut.

Christoffer Carlsson, bördig från Halmstad, var 2015 vår Hela Halland läser-författare med Den enögda kaninen, en bok inom en genre som kallas glesbygd noir. Serien om Leo Junker tillhör den mer klassiska deckargenren och jag tycker att Christoffer Carlsson bara blir bättre och bättre – han har en alldeles egen ton och som doktor i kriminologi är han väl insatt i ämnet, en kunskap han kombinerar med spännande historier. Jag tycker också om hur privatpersonen Leo Junker, inte bara polismannen Junker, har fått ta plats i böckerna och det har varit intressant att få följa den både bräckliga och oerhört starka vänskapen mellan Leo och John.

Det ska verkligen bli spännande att se vad som kommer härnäst ur Christoffer Carlsson penna.

Lillemor Åkerman

 

| Märkt , , , , ,

Utan dina andetag av Aspenström och Så här upphör världen av Teir

Karin Aspenströms Utan dina andetag och Philip Teirs Så här upphör världen har liknande tematik – relationer i outtalad kris som ska repareras under en semester. I Aspenströms bok är det Evelyn och Erik som åker till Indien, en resa som Evelyn hoppas ska leda till en nystart i förhållandet. De har varit ihop i tio år, är det perfekta paret – jämställda, medvetna, efter att dom gift sig ska Erik ta Evelyns efternamn och de ska naturligtvis dela på föräldraledigheten när det blir barn. Men det är något som skaver i förhållandet. Erik tycks lida av en depression och längst inne i Evelyn gror tvivlet. Alla som någon gång kuskat runt i Asien med en ryggsäck på ryggen kan känna igen sig. Den till en början chockerande luftfuktigheten, myllret av människor och så alla dessa udda individer på långresa, inte sällan på jakt efter att hitta sig själva, men där det snarare handlar om en flykt bort från något negativt. Bokens omslag skulle kunna få en att tro att detta är en mysig, romantiskt berättelse, men ack vad man då bedrar sig. Avståndet mellan Evelyn och Erik snarare växer än krymper, trots att resan rent fysiskt för dem närmare än varandra och Indientrippen blir något helt annat än de tänkt sig.

I Philip Teirs bok är det de äkta makarna Julia och Erik som tillsammans med de två barnen Anton och Alice beger sig till en stuga vid havet i Österbotten för en tio veckor lång semester. Även här tycks det finnas en stabil grund att stå på, något som dock visar sig vara en chimär. Anna som är författare har skrivkramp och Erik är på väg att förlora jobbet, något han dock väljer att inte berätta för Julia. Väl på plats blir det inte den lugna semester som Julia och Erik hoppats på. Ett antal människor bryter in i den lilla kärnfamiljen och sätter världen i gungning. Bl.a. Julias barndomsvän Marika som ingår i en rörelse kallad Aniara-rörelsen, en grupp miljöaktivister som är övertygade om att jordens undergång är nära, där de har valt att ge upp i stället för att kämpa (vilket i praktiken innebär lösa förbindelser och droger). Rörelsen leds av den karismatiske men inte så lite egoistiske Chris. Även Eriks lätt labile bror Anders dyker upp efter en långresa i Asien och så finns det Kati, en mystisk kvinna i grannhuset  som uppträder lite märkligt.

Ska jag rekommendera en av dessa två böcker blir det definitivt Aspenströms Utan dina andetag. Det är en förtätad berättelse som griper tag i all sin enkelhet. Evelyn och Erik känns äkta och jag vill verkligen läsa vidare för att få veta hur resan ska sluta. Teir å andra sidan tycker jag vill för mycket. Det blir för många livsöden som ska vävas samman och berättelsen engagerar inte på djupet, även om jag läser klart med förhoppningen om att den ska ta sig på slutet. Men den lämnar mig bara med någon slags känsla av besvikelse, jag hade hoppats på mer.

Lillemor Åkerman

| Märkt , , , , ,

Syndavittnet av Mattias Hagberg

Det finns bara en dålig sak med riktigt bra romaner och det är att jag efter avlutad läsning genast får lust att ta mig an boken en gång till. Så förhåller det sig med Syndavittnet av Mattias Hagberg, den första boken i en planerad serie romaner om ”den lilla människans möte med de stora idéernas ofullkomlighet”. Vilken bok! Språket är fantastiskt, berättelsen oförutsägbar och handlingen utspelar sig i miljöer vi sällan möter i svensk skönlitteratur.

I juni 1914 kommer bokens kvinnliga berättare till Ön. Sista anhalt innan Ön är Vardö, i nordligaste Norge, nära ryska gränsen. Ön tillhör Ryssland, men befolkas av ett hundratal personer varav de flesta är norrmän, men även några svenskar och finnar. Tsaren har öppnat kusten för alla som vill bo där, mån om att befolka området dit dock inga ryssar vill flytta. På pappret blir nybyggarna ryska statsmedborgare, men det är inte så viktigt, och ingen tvingas heller att konvertera till den ryska kyrkan eller ansluta till den ryska armén. Det är den kristna tron som binder dem samman. Församlingen leds av prästen Sakarias, till vilken den unga kvinnan kommer för att tjäna som piga.

Det råder extremt svåra förhållanden på ön, där finns inte mycket att leva av, ”det mesta tar vinden och kylan död på”. Männen ägnar sig åt långväga fiske och varje år tar havet några av männen. Trots det hårda livet väljer kvinnan att stanna hos Sakarias, om hon nu ens har något val. Sakarias styr församlingen med järnhand och han har dem inte alltid på sin sida. Allt eftersom ökar konflikterna och församlingen börjar vända Sakarias ryggen. Under vintern 1917 kulminerar motsättningarna mellan Sakarias och församlingen, än mer efter att en halvt ihjälfrusen rysk matros, som hamnat på ön, berättar om revolutionen som har brutit ut och att nya tider är att vänta…

Ett trettiotal år senare befinner sig kvinnan i Moskva dit hon evakuerats efter revolutionen. Stalin har just dött och hans död försätter hela befolkningen i skräck och ovisshet. Händelserna får kvinnan att våga se tillbaka på de där åren på Ön, som slutade så tragiskt. Hon börjar skriva ner sina minnen, vilket resulterar i denna fantastiska roman av Mattias Hagberg.

Lillemor Åkerman

| Märkt , ,

Nytt på biblioteken i Varberg – PressReader!

Genom biblioteken i Varberg kan du läsa 5000 dagstidningar och tidskrifter, från ca 100 länder och på 60 språk. Du läser dem hemma eller på ditt bibliotek och du kan läsa dem på din surfplatta, telefon eller din dator. Så här gör du!

1. Ladda ner appen PressReader. Den är gratis.
2. Koppla upp dig till vårt öppna trådlösa nätverk, Varberg-Guest. Det finns på alla bibliotek i Varbergs kommun.
3. Starta appen PressReader. Den känner av att du är på biblioteket och visar ett välkomstmeddelande. Du kan nu ladda ner obegränsat med tidningar och tidskrifter i 72 timmar utan att vara uppkopplad mot vårt nätverk.
4. När 72 timmar har gått behöver du koppla upp dig mot Varberg-Guest igen och öppna PressReader för att kunna ladda ner fler nummer.

Lillemor Åkerman

19 maj på Rolfstorps bibliotek: Musikföreställningen Korans magiska sagovärld!

Missa inte Korans magiska sagovärld, musikföreställning för hela familjen i dag fredag 19 maj klockan 15.00 på lokalbiblioteket i Rolfstorp. Alla är varmt välkomna!
Fri entré.

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

2015 kom Elizabeth Strouts bok Olive Kitteridge i svensk översättning. Redan året innan kunde man i den hyllade HBO-serien med samma namn stifta bekantskap med bokens huvudperson, den pensionerade matematikläraren Olive och de andra invånarna i den lilla kuststaden Crosby i Maine. Olive bär på en stor sorg, men uppfattas av omgivningen mest som bitter, kärv och synnerligen otrevlig. Vid ett tillfälle säger hennes man: ”Under alla år som vi har varit gifta tror jag inte att du en endaste gång har bett om ursäkt för något överhuvudtaget.” Som läsare/tittare kan man inte annat än älska Olive, för hennes brutala uppriktighet och vägran att vara kvinnligt följsam.

Även i Strouts nya bok finns en huvudperson som är lätt att älska. Någon gång under 1980-talet vistas Lucy Barton under nio veckor på sjukhus i New York, pga. oförklarliga komplikationer efter en blindtarmsoperation. Hemma finns mannen och två små döttrar som hon saknar oändligt mycket. En dag dyker Lucys mamma oanmäld upp på sjukhuset, hon och Lucy har inte träffats sedan Lucy hals över huvud ”flydde” hemmet för många år sedan. Mamman stannar på sjukhuset under fem dagar, sittandes på en stol – hon tom sover sittande. Trevande påbörjar de ett samtal, ett samtal de aldrig tidigare haft, som får Lucy att minnas sin påvra uppväxt, med inslag av övergrepp, i en dysfunktionell familj på landsbygden i Amgash, Illinois. Redan under barndomen kände Lucy ett stort utanförskap, ett utanförskap som följt henne in i vuxen ålder och hon har svårt att förstå både sig själv och andra. En tid efter sjukhusvistelsen deltar Lucy i en skrivarworkshop med en kvinnlig författare som heter Sarah Payne och Lucy påbörjar där resan till att bli den författare hon så länge längtat efter att bli. Det är också under skrivarkursen som Lucy börjar skriva den bok som kommer att heta Mitt namn är Lucy Barton. Payne uppmanar Lucy att det enda som gäller är uppriktighet: ”Det här är en berättelse om kärlek, det vet du. … Det här är en berättelse om en mamma som älskar sin dotter. Bristfälligt. För allas vår kärlek är bristfällig. Men om du kommer på medan du skriver den här texten att du försöker skydda nån, så kom ihåg en sak: Då gör du fel!”

Lucy är en kvinna som alltid känt sig mycket ensam. Genom sitt skrivande vill hon hitta någon slags inre lugn men också få andra människor att känna sig mindre ensamma, något hon har gemensamt med Elizabeth Strout. Och Strout är verkligen suverän på att lyfta fram djupt allmänmänskliga känslor som ensamhet, skam och utanförskap, men lyckas också genom sina karaktärer förmedla hopp och mening och att det kan finnas kärlek i de mest hopplösa och absurda situationer.

Lillemor Åkerman

 

| Märkt , , ,

Arkeologi och mord – deckarförfattarinnan Elly Griffiths serie om Ruth Galloway

I dag bjuder Carina Wiman på ett deckartips!

Elly Griffiths deckare om arkeologen Ruth Galloway är en väldigt underhållande bekantskap om man tycker om mysiga engelska deckare.

I den första boken Flickan under jorden, så lever rättsarkeologen Ruth ensam med sina två katter i det ödsliga träsklandskapet vid havet i Norfolk. Hon föreläser på universitet och deltar i olika utgrävningar i trakten. Hon tillkallas av polisen för att undersöka ett mossfynd. En liten flicka har blivit bortrövad, några år tidigare och man tror att det kan vara hennes kropp, som man har hittat. Nu har en annan flicka försvunnit och polisen måste hitta henne innan det är för sent. Ruth känner sig genast dragen till den dystre kriminaldetektiven Harry Nelson och blir inblandad i fallet. Han ber henne hjälpa till att tolka mystiska brev som förövaren skickar för att gäcka polisen. Breven är fyllda av mytologiska och litterära anspelningar. Om de kan tyda dem, så kanske de kan rädda de bortförda flickorna innan det är för sent…

I den andra boken Janusstenen, deltar Ruth i en utgrävning bland romerska lämningar i området och hittar ett människooffer med avhugget huvud. Det är bara det att kroppen inte är från romartiden, utan från 1950-talet. Det blir ett mysterium att lösa för Norfolkspolisen. Och Ruth hamnar i livsfara…

Ruth är en annorlunda hjältinna. Hon är överviktig, smart och självständig och hon älskar sina katter. Hennes privatliv blir ofta sammanblandat med de olika mordfallen. Hon hjälper Harry Nelson att lösa ett fall i varje bok och det har kommit ut 9 böcker hittills på svenska. Förutom grundkaraktärerna så finns det vissa som förekommer i alla böckerna. Den mystiske keltiska druiden Cathbad som säger sig ha övernaturliga förmågor dyker ofta upp i sista minuten när någon behöver bli räddad. Ruths chef på universitetet Phil och hennes bästa kompis Shona är också med och naturligtvis de andra poliserna på orten. Dessutom finns det vänner och bekanta som förekommer i varje bok, som Nelsons fru Michelle, hans döttrar och Ruths katt Flynn. Privatlivet utvecklas mycket för karaktärerna från bok till bok, så därför bör de definitivt läsas i ordning. Som läsare blir man överraskad, för det går fort fram.

Elly Griffith kommer med en ny deckare i vår, Dolt i mörker. Det är den 9:e delen i hennes kriminalserie om arkeologen Ruth och kriminalpolisen Nelson.

Böckerna bjuder på både spänning, mystiska mordgåtor och romantik. Det finns också ofta inslag av folktro och utdöda religioner.

Övriga böcker i serien är: Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått och Dolt i mörker. Den 10:e boken i serien kommer ut på engelska i februari 2018 och ska heta The Dark Angel.

Carina Wiman

 

 

| Märkt , , , , ,

Bortom Lampedusa och Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck

bortom_lampedusaDet stora flertalet av de som nu flyr över havet, från Afrika och Asien, undan krig, fattigdom och förföljelse, hamnar i Italien. Många av dem, hundratusentals, ”mellanlandar” på den lilla italienska ön Lampedusa där det bor runt 6000 personer – och en läkare. Långtifrån alla anländer till ön levande. Detta helt osannolika faktum, att människor dör på flykt undan döden, skildras med stor inlevelse i Gianfranco Rosis dokumentär Bortom Lampedusa. Det är en otroligt drabbande film, lika plågsam som nödvändig för att förstå det enorma lidande som följer i flyktingkatastrofens spår.

 

9789100168100.jpgDe båtflyktingar som lyckas ta sig, eller snarare skickas vidare till det italienska fastlandet, tvingas efter en tid lämna Italien, helt enkelt för att söka överlevnad. En del av dem hamnar i Tyskland. I sin nya roman Gå, gick, gått berättar den tyska författaren Jenny Erpenbeck en mycket gripande historia om ett antal afrikanska män som hamnat i Berlin. Där ockuperar de, tillsammans med flera hundra andra flyktingar Oranienplatz, där de bor i provisoriska tält under en längre tid. Efter löfte om mat och tak över huvudet upphör ockupationen, polisen river lägret och ockupanterna fördelas på tre olika förläggningar. Till en av dessa förläggningar kommer Richard, änkling och pensionerad professor i antikens historia. Trots goda förutsättningar – bostad, pengar, vänner – upplever Richard en stor tomhet i tillvaron. Genom sina besök på en av förläggningarna, där han får flera nya vänner, börjar han känna att livet får en ny mening, samtidigt som han berörs på djupet av alla de berättelser som kommer honom till del.

”De vill verkligen inte ha oss här”, säger en av männen uppgivet i boken. Och visst är det så att den politik som förs i många länder för tillfället inte underlättar för människor på flykt. Det lilla ljus som finns i den alltigenom hopplösa tillvaron för männen från Oranienplatz står Richard och sedemera även hans vänner för. Tack vare dem blir männen i Gå, gick, gått åtminstone delvis bemötta med respekt. Men därutöver, i stort sett bara mörker…

Lillemor Åkerman

| Märkt , , , , ,

Humlesäcken av Lina Brustad

Lina Brustad är bosatt i Varberg och häromdagen landade hennes debutbok Humlesäcken på mitt skrivbord. En dag senare var den utläst. Och detta inte på grund av det är någon speciellt lättläst bok. Tvärtom är det tung läsning, denna självbiografiska roman om det svåraste av svåra – att mista en älskad person som dessutom är far till ens lilla barn. Men Humlesäcken är också en bok som helt enkelt vill bli läst. Trots att jag som läsare vet hur boken kommer att sluta håller den mitt intresse uppe till sista sidan.

Mannen och kvinnan i boken har varit ett par ett antal år när ett mannen får ett jobberbjudande som för dem till Varberg. Där satsar de på ett liv tillsammans, får en son och bygger upp en bra social tillvaro med jobb, hus och vänner. Parallellt drabbas dock mannen av cancer, en hjärntumör som obönhörligt bryter ner både honom och parets gemensamma liv. Där finns hela vägen till slutet en stark kärlek, men sjukdomen förvandlar dem från ett älskande par till cancersjuk och vårdarinna, något som är mycket svårt för kvinnan att bära. Hon vill så mycket med sitt liv, fler barn, kärlek, åtrå, kanske doktorera. Ingenting av detta får längre plats i hennes liv och hon drabbas av fruktansvärda skuldkänslor när hon efter flera år av sjukdom och sjukhusbesök bara hoppas att allt ska få ett slut. Mitt upp i alltihop spirar dessutom en förälskelse i en av mannens allra bästa vänner.

Den här boken måste har varit ortroligt svår att skriva. Men antagligen också livsnödvändig för att kunna gå vidare; för att minimera den förgörande skam och skuld som kanske ofta finns hos den som lever vidare när någon dör allt för ung. Jag tycker att det är en otroligt modig bok som Lina Brustad har skrivit. Hon blottar känslor och tankar som många av oss andra kanske skulle dölja t.o.m för oss själva.

Lillemor Åkerman

| Märkt , , , ,

Mödrarnas söndag av Graham Swift

9789100169299Graham Swifts roman Mödrarnas söndagar har fallit många kritiker i smaken. T.o.m. Swift själv verkar lite förvånad över resultatet:

– När jag tänker på det nu … Romaner är verkligen underliga ting. Det finns en oändlig mängd möjliga böcker som kan skrivas. Ändå finner sig författare vid vissa tillfällen i sitt liv koncentrerade vid en enda, märklig punkt. Vad det beror på är ett mysterium. Varför skulle jag skriva om en specifik dag under ett visst år? Varför skulle det plötsligt ske mig? Men nu när jag har skrivit den här romanen verkar det nästan omöjligt att inte ha skrivit den.” (intervju i SvD). När man dessutom betänker att det enligt Swift tog några minuter för romanens olika delar att falla på plats kan man inte annat än förundras över hur lätt vissa berättelser kommer till.

Mödrarnas söndag är verkligen en fin och läsvärd roman. Den utspelar sig huvudsakligen under en enda dag, den 30 mars 1924, under det som kallas Mödrarnas söndag, en dag då tjänstefolket får ledigt för att hälsa på sina mödrar. Detta gäller dock inte Jane Fairchild, husjungfru på godset Beechwood. Hon är föräldralös och stället för att hälsa på sin mamma tar hon cykeln till granngodset Upleigh för att i smyg träffa älskaren Paul tillika son i huset, som trots ett snart stundande bröllop inte drar sig för en liten amorös affär.

Relationen mellan Jane och Paul må vara bokens bärande tema, men det som sker under och efter deras tête-à-tête kommer att ge ekon långt in i framtiden. Jane blir senare i livet författare och denna dags romantiska och även tragiska inslag blir på något sätt startpunkten för både detta författarskap och Janes klassresa.

Avslutningsvis några kloka ord från Swift: ”Mödrarnas söndag handlar till stor del om att demonstrera hur mycket av livet som är ett mysterium. Vi har en tendens att vilja förklara vår omvärld, men seriös litteratur visar istället på sakernas komplexitet. Det står i kontrast mot de falska historier som skapas av politiker eller reklammakare. Skönlitteraturen kan svepa sådant åt sidan och säga: livet är så här, djupt mystiskt och komplext. Och i det finns glädjen i att leva.” (SvD)

Lillemor Åkerman

| Märkt , ,