27 november Bildningsresan: Är vi alla klimatförnekare? med Martin Hultman

Forskningen pratar om olika former av klimatförnekelse. Organiserad klimatförnekelse (grupper och tankesmedjor som understödjer och sprider klimatförnekelse), partipolitisk klimatförnekelse (partier som motarbetar olika former av klimatpolitik), responsförnekelse (när t.ex. människor i ledande ställning tar beslut som går emot den klimatpolitik de säger sig bedriva) och vardagsförnekelse (när människor fortsätter att leva som om de inte visste om klimatutmaningarna, t.e.x flyger utomlands flera gånger om året). (GP, Två Dagar 200191005)

Fotot: Ulrika Ernström

Vid höstens sista föreläsning inom Bildningsresan kommer Martin Hultman från Chalmers att prata om världens första, globala forskarnätverk om klimatförnekelse, som har Chalmers som bas. En viktig utgångspunkt i projektet är en tvärvetenskaplig, bred syn på klimatförnekelse, som kopplar ihop olika discipliner som geopolitik, miljöpsykologi, teknikhistoria, miljösociologi, genusforskning, miljöhistoria, energipolitik, miljöhumaniora samt teknik- och vetenskapsstudier. Martin Hultman är docent i teknik-, vetenskaps och miljöstudier vid institutionen för Teknikens ekonomi och organisation.
I samarbete med Folkuniversitetet.

Lillemor Åkerman

Circe av Madeline Miller

I dag bjuder Carina på ett boktipsmed mycket magi.

Jag har läst romanen Circe av Madeline Miller. Jag läste den på engelska och språket var väldigt vackert och poetiskt. Den finns också översatt till svenska med titeln Kirke. Boken tilldrar sig i antikens Grekland och är fylld av mytologi och magi. Millers huvudperson trollkvinnan Kirke är en bifigur i Homeros Odysséen. Här får vi berättelsen ur hennes synvinkel. Hon var enligt myterna solguden Helios dotter med havsnymfen Perses och växte upp i solgudens palats bland gudar och nymfer. Men hon behandlades illa och de andra sa att hennes röst var kraxande och svag, som hos en människa och att hennes ögon var rovdjursgula. Hennes mamma och syster föraktade henne och fadern ignorerade henne.

En dag blev hon förälskad i en ung man Glaucos, som hon tog med sig hem. Men när han såg nymfen Scylla, så valde han henne istället och Kirke blev förtvivlad. Hon plockade magiska örter för att göra trolldrycker som hon använde på både pojkvännen och på Scylla.  Resultatet blev fruktansvärt. Scylla förvandlades till ett gigantiskt havsmonster och pojkvännen blev djurisk och förvandlad han också. Men det var inte örterna som var magiska, utan Kirke. Både hon och två av hennes syskon hade en vild magi, som inte de andra gudarna hade. De var de första häxorna och kunde använda förvandlingsmagi. Zeus och fadern Helios straffade Kirke och förvisade henne till den ödsliga klippön Aiaia. Men hon fick ändå inte vara i fred. Sjömän kom till ön och hon måste försvara sig gång på gång med sin magi. En dag kom Odysseus och hans män till ön. Hon förvandlade Odysseus män till svin men blev förälskad i Odysseus som stannade hos henne i ett år.

Miller återberättar de grekiska myterna på sitt eget sätt. Hon skildrar slaget vid Troja och Odysseus resa och hemkomst. Men Miller har ett eget slut, som inte finns med i Odysséen. Kirke skildras som en väldigt stark kvinna som begår oerhört grymma handlingar utan att tänka sig för. Eftersom hon tillhör gudarna, så kan hon inte förstå människorna. Hon måste kämpa mot gudar och monster för att få leva i fred på sin ö. Men under berättelsens gång, så lär hon sig hur det är att vara människa.

Boken har nominerats för bästa kvinnoroman av Women’s Prize for fiction.

Carina Wiman

 

 

23 november Halländsk bokmässa med Kulturfrukost bokmässespecial: Yukiko Duke – länge leve högläsning!

Så är det då äntligen dags igen för den Halländska bokmässan i Varberg! Lördag den 23 november fyller vi Komedianten med utställare, böcker, samtal, musik, dans, skrivarworkshop och inte minst människor som möts. För utan er besökare ingen bokmässa!

Dagens inleds med en Kulturfrukost bokmässespecial: Yukiko Duke – länge leve högläsning!

Yukiko Duke, författare, översättare, konstnärlig ledare för Stockholm Literature, litteraturkritiker och recensent i bland annat Gomorron Sverige och litteraturtidskriften VI läser, inleder årets Halländska bokmässa! Hon kommer att slå ett slag för högläsningen och presenterar aktuella böcker som passar både för högläsning och tystläsning. Några av dessa böcker kommer att lottas ut.

 

Frukost serveras från 09.00. Föreläsningen börjar 10.00.
Biljetter: 100 kr inklusive frukost, boka på kulturhusetkomedianten.se eller på Stadsbiblioteket 0340-886 00
Plats: Evenemangsplatsen

Lillemor Åkerman

Den 23 november är det äntligen dags för Halländsk bokmässa i Varberg!

Så är det då dags igen för den Halländska bokmässan att ta plats i Varberg! Lördag den 23 november fyller vi Komedianten med utställare, böcker, samtal, Kulturfrukost special, musik, dans, skrivarworkshop och inte minst människor som möts. För utan er besökare ingen bokmässa! I år kommer programmet se lite annorlunda ut mot tidigare år och årets fantastiska program hittar du här.

Normala människor av Sally Rooney

Jag har läst Normala människor av Sally Rooney. Hon är en irländsk författare född 1991 och debuterade 2017 med Samtal med vänner. Denna nyutgivna bok har lovordats av den brittiska pressen där man säger att den är en framtida klassiker och årets roman. Det är den kanske inte riktigt för mig men definitivt läsvärd. Bokens huvudkaraktärer är två unga människor, Marianne Sheridan och Connell Waldron, som är på väg att ta klivet ut i vuxenlivet. Och jag tror att jag kommer minnas dem länge, precis som jag minns Rut och Gorm från Herbjørg Wassmos Det sjunde mötet.

De bor i en mindre ort på den irländska västkusten och går sista året på gymnasiet. Året är 2011 och de ska söka till college. Marianne kommer från en välbeställd familj där Connells mamma Lorraine arbetar som städerska. De känner varandra på grund av det, blir kära och inleder ett förhållande men visar det inte i skolan. Marianne ses av klasskamraterna som en konstig och udda person och har knappt några vänner medan Connell är en populär idrottskille. Det skämtas om hur det är hemma hos henne i det stora herrgårdsliknande huset, om de har betjänter och bara behöver ringa i en klocka när de behöver något. Connell är duktig i fotboll och bland de bästa i klassen rent studiemässigt. De har båda höga betyg och får stipendier till vidare studier. Skillnaden är att Connell är beroende av sitt stipendium för att kunna studera på college. Han har sökt juridikutbildningen på Galway men övertalas av Marianne att läsa litteraturvetenskap på Trinity College i Dublin där hon själv ska gå.

I boken får vi följa dem i deras respektive liv under fyra år. Man kan säga att de har ett av och på-förhållande. De är tillsammans, glider ifrån varandra på grund av olika saker, träffas igen och så vidare. Även om det är en fantastisk kärlekshistoria i grunden skulle jag ändå säga att det främst är en bok om klass och makt på olika sätt. Marianne är trasig inombords, man får inte veta så mycket om hennes familj men förstår att den är dysfunktionell. Hon har inget värde för sin bror. Han trakasserar henne både psykiskt och fysiskt och mamman verkar ganska frånvarande och upptagen med sitt jobb. Hon slätar över och försvarar broderns beteenden. För Marianne leder detta till ett slags självdestruktivt beteende där hon inte tycker sig vara värd att behandlas på ett bra och värdigt sätt och hennes förhållanden med killar blir därefter. Pappan är död och mellan raderna förstår man att han inte behandlade hennes mamma särskilt väl heller.

När de börjar på fina Trinity är det Marianne som smälter in och får många vänner och ett socialt liv med andra från samma samhällsklass. Connell känner sig inte alls hemma där och har svårt att finna sin plats. Han har vuxit upp med sin mamma som dubbelarbetar och är lågavlönad. Hon blev gravid och fick Connell som väldigt ung. Något som det däremot finns gott om hemma hos Lorraine är kärlek, värme och uppriktighet. Vilket hon också för över till sin son och Marianne. Det är en bok som kommer mig nära och är svår att lämna när den är slut, jag vill liksom stanna kvar lite i Mariannes och Connells liv.

Andrea Johansson

| Märkt , ,

7 november Bildningsresan: Smärtans alkemister – om förmågan att omvandla smärta och förlust till resurs med Katarina Laundy

Till höstens tredje föreläsning inom Bildningsresan kommer Katarina Laundy. Hon är leg psykolog och doktorand i medicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och kommer att prata om resiliens. Resiliens är ett relativt nytt forskningsområde som handlar om människans återhämtningsförmåga och möjligheter att leva ett gott och meningsfullt liv trots allvarliga påfrestningar. Resilienta individer har lärt sig att omvandla sina svårigheter och smärta till utveckling och tillväxt. Denna forskning visar också att mycket svåra händelser kan medföra utveckling av resurser som inte skulle ha uppstått utan dessa påfrestningar. I samarbete med Folkuniversitetet.

Biljetter: 60 kr, kulturhusetkomedianten.se eller på Stadsbiblioteket 0340-886 00
Tid: 18.30 – 20.00
Plats: Lilla Teatern

Foto: privat

Lillemor Åkerman

Fåglarna under himlen av Karl Ove Knausgård

fåglarna_under_himlenKarl Ove Knausgårds självbiografiska romanprojekt Min kamp består som bekant av väldigt många sidor, totalt drygt tretusenfemhundra sidor fördelade på sex böcker. Sviten är samtidigt del tre i en trilogi som inleddes med romanerna Ut ur världen och En tid för alltEfter Min kamp kom de fyra årstidsböckerna, i en cykel från vår till vinter, som till stora delar även den är självbiografisk i form av ett brev till en ofödd dotter.

Nu är Knausgård tillbaka men en ny bok som på olika sätt skiljer sig från de senaste fjorton årens skrivande (Ut ur världen publicerades på norska redan 2005). Fåglarna under himlen, i fin översättning av Staffan Söderblom, är endast 89 sidor lång och det självbiografiska inslaget lyser med sin frånvaro. Texten är ursprungligen skriven som librettot till ett allkonstverk med namnet Waiting (Venter), en produktion inspirerad av Ibsens Peer Gynt med musik av Edvard Grieg som hade premiär vid Bergen International Festival i maj 2019. I detta verk kommer Solveig till tals. Hon som blir lämnad kvar när Peer Gynt ger sig ut på en flerårig resa i världen och som självuppoffrande väntar på sin älskade.

Nu behöver man inte alls känna till Ibsenkopplingen för att läsa Fåglarna under himlen, jag själv gjorde inte det vid första läsningen. Boken har fått lite blandade recensioner, allt från ”oklanderligt bra men pinsamt utstuderad långnovell” (Viktor Andersson i Vimmerby tidning) till ”ett av Knausgårds finaste kvinnoporträtt” (Yukiko Duke i SvD) och ”från början till slut underbart gripande” (Stina Otterberg i DN). Själv håller jag definitivt med Duke och Otterberg. Jag finner novellen förtjusande och älskar det komprimerade formatet och det återhållsamma språket som rymmer så oändligt mycket mer än vad en text på flera hundra sidor kan göra.

”Solveig” i romanen är en medelålders kvinna som sedan ett par år är tillbaka i barndomshemmet för att vara nära sin svårt sjuka mor. Kvinnan arbetar som sjuksköterska och har därför hjälp av hemtjänsten, men det är hon själv som har huvudansvaret, om inte annat så rent känslomässigt. Och så har det varit genom hela livet. Hon har alltid underordnat sig andras vilja – föräldrarnas, makens, barnens – och tagit på sig rollen som självuppoffrande dotter, maka och mor, vars liv gått ut på att jämka mellan andra och sätta sina egna behov i andra hand. En dag dyker dottern Line upp. Det är olikt henne att komma med så kort varsel och kvinnan börjar genast oroa sig för att dottern inte mår bra. Hon tycker sig se tydliga tecken på detta, men då hon frågar visar Line mycket tydligt att hon inte vill dela med sig av sina innersta tankar, vilket skapar oro och en känsla av skuld hos kvinnan.

Fåglarna under himlen handlar om  att vilja göra gott men där godheten kan få rakt motsatt effekt; där att vara snäll i värsta fall blir synonymt med att vara svag. Men också om att det finns vägar som kan leda till både förändring och försoning. Svårigheten att nå fram till dottern och modern som är på väg bort sätter kvinnans liv i gungning. Men allt det mörka i kvinnans liv ger också nya insikter. Med hjälp av några rader av Kirkegaard, ”Liljan på marken och fågeln under himlen.”, djuren och naturen som hon ser från sin veranda och det vackra fjordlandskap som omger huset där hon bor, inser hon att det kanske går att ”också i den största sorg och med den mest förskräckliga morgondag” vara fylld av glädje.

Lillemor Åkerman

 

 

| Märkt , ,

9 november Kulturfrukost: Lotte Möller med boken Bin och människor

Vid höstens första Kulturfrukost möter ni författaren till en av de böcker som är nominerade till Augustpriset 2019, Lotte Möller! Enligt juryn genomsyras hennes bok Bin och människor av ”en genuin kärlek till bin” och den ”ger en strimma av hopp”.

Hon är också vinnaren av utmärkelsen Årets Trädgårdsbok 2019 med motiveringen:

Vi har begåvats med en humanistisk och pedagogisk bok om varför våra trädgårdar, världen och vi som befolkar den behöver bina. Biskötare blir vi bara om vi lär oss att respektera bina. Kunskap om hur hittar du i denna vackra klokbok!
Följ bina under odlingsväxtåret och genom kulturhistorien. Det är en ynnest att få lära oss av gårdagen och flyga med bina in i framtiden. Följ bokens råd – ta hjälp av Lotte Möllers erfarenhet och be binas skyddshelgon Sankt Ambrosius om beskydd – så hjälps vi åt att göra en perenn miljöinsats för jordklotet!

Följ med Lotte Möller på en surrande resa från antiken till dagens biodlarvärld, där relationen mellan människa och bi står i centrum. Möller beskriver livets gång i kupan och bland biodlare, bin i religion och revolution, och den ädla konsten att känna skillnad på olika sorters honung. Hur vi ser på bin angår oss alla. Är de manipulerbara produktionsenheter eller naturens underverk?

Frukost serveras från 09.00.
Biljetter: 100:- inklusive frukost, kulturhusetkomedianten.se eller på Stadsbiblioteket 0340-886 00
Plats: Evenemangsplatsen

Lillemor Åkerman

| Märkt ,

Ibsen NOR – Nora, Henrik och Hilda

Bokförlaget The Hogarth Press, grundat 1917 av Virginia and Leonard Woolf 1917, sjösatte för ett par år sedan ett internationellt projekt kallat The Hogarth Shakespeare series vars mål är att låta en rad välkända romanförfattare återberätta några av Shakespeares verk. Så har t.ex. Jeanette Winterson återberättat On the winter’s tale, Margret Atwood The tempest, Jo Nesbö Macbeth och Gillian Flynn Hamlet.

Ett liknade projekt heter NOR och är ett samarbete mellan tre nordiska förlag: Natur & Kultur, norska Oktober och danska Rosinante. I den första omgången, Ibsen NOR, är en rad författare inbjudna till att skriva romaner inspirerade av Henrik Ibsens dramer. Den danska författaren Merete Pryds Helle har valt Ett dockhem som bakgrund till sin roman. Vigdis Hjorth har låtit sig inspireras av Hedda Gabler och Klas Östergren utgår från karaktären Hilde Wangel från Byggmästare Solness och Frun från havet. Jag har än så länge läst två av dem, Helles Nora och Hjorths Henrik. Och oj, vad jag tycker om dessa två romaner!

I Vigdis Hjorths roman Henrik (översättning av Gun-Britt Sundström) heter huvudpersonen inte Hedda Gabler utan Henrik Falk. Han är son till en rik redare och har vuxit upp under mycket goda förhållanden i ett nutida Norge. Efter faderns död återstår dock i princip ingenting och för att inte helt tappa sin sociala ställning gifter sig Henrik med Elsa, arvtagerska till en bensinmack. När boken börjar har Henrik och Elsa just återvänt från en smekmånad i Nice och de väntar barn, men äktenskapet är långt ifrån lyckligt, åtminstone från Henriks horisont. Strax därpå dyker Tale upp, Henriks ungdomskärlek, som efter några vilda år nu är en etablerad konstnär. Hon har återvänt till bygden där hon lyckats köpa Henriks barndomshem. Tale är Elsas diametrala motsats, modig, okonventionell, revolutionär och står för allt det som Henrik saknar i relationen med Elsa. Som upplagt för ett triangeldrama med andra ord. Jag gillade inte alls Vigdis Hjorths omtalade och hyllade roman Arv och miljö men Henrik är en roman som faller mig i smaken, både vad gäller språk och handling. Hon gestaltar mycket väl Henriks klaustrofobiska känsla inom äktenskapet och ger i högsta grad livslögnen ett ansikte.

Nora (översättning Stewe Claesson) är också mycket läsvärd men Helle har valt ett helt annat angreppssätt än Vigdis Hjorth. Hennes tolkning av Ibsens Ett dockhem är mer likt en biografi där vi får följa Nora Helmers från unga år fram till dess att hon väljer att gå sin egen väg; från att ha varit i faderns grepp fram till äktenskapet med Torvald Helmer och slutligen nödvändigheten i att bryta upp. Relation med Helmer bygger åtminstone för Noras del på stark passion, men där det allt efter som åren går visar sig att Nora är lika ofri i äktenskapet som någonsin under faderns vingar. Detta är en mycket sinnlig, förtätad text, med ett vackert bildspråk där naturen och olika dofter blir en viktig del av berättelsen. Även här finns livslögnen med som tema men också ett feministiskt anslag. Det är starka kvinnliga förebilder som visar Nora vägen till att bli en fri kvinna, både sexuellt och intellektuellt.

Vill man läsa de ursprungliga dramerna (vilket jag definitivt vill efter att ha tagit del av Ibsen NOR) finns boken 4 pjäser/Ibsen i översättning av Klas Östergren där Ett dockhem, Frun från havet, Hedda Gabler och Byggmästare Solness finns med. Nu ser jag fram emot Klas Östergrens Ibsentolkning, Hilde. Jag är också nyfiken på det fortsatta arbetet med NOR. Vilka dramatiker kan komma att bli aktuella framledes? Strindberg? Ludvig Holberg? Några kvinnliga dramatiker?

Lillemor Åkerman

| Märkt , , , , , , ,

Vem dödade bambi? av Monika Fagerholm

Att läsa Vem dödade bambi? är som att stiga in i ett unikt språkligt universum. Till en början känner jag ett visst motstånd när jag läser. Det är gott om kursiverad text, både enstaka meningar och längre avsnitt och ett slags cirkulärt skrivande, med många omtagningar. Men det dröjer inte länge innan jag är fast och det som inledningsvis stör börjar i stället fascinera mig och får mig att vilja stanna kvar i det Fagerholmska universumet.

Vem dödade bambi? handlar om en gruppvåldtäkt. Offret är en ung kvinna vid namn Sascha Anckar som då hennes föräldrar inte finns på plats i Sverige bor på ett stödboende för ungdomar, Grawellska flickhemmet. Hon skiljer sig dock en del från de andra flickorna på hemmet. Hon har en lovande idrottskarriär framför sig och någon slags social status, kanske tack vare mamman som är f.d. fitnessmodell och numera exklusiv personlig tränare i Kalifornien. Sascha är vacker, men hon har också en slags utstrålning som både skrämmer och lockar.

Förövarna är fyra av Saschas skolkamrater. De kallas allt från ”skräckfyrklövern” till ”gossarna” beroende på vem som för ordet. Alla fyra kommer från goda familjeförhållanden (åtminstone utåt sett), men den som sticker ut mest är överklasspojken Nathan Häggert som under en period också är Saschas pojkvän. Han är duktig i skolan men upplevs samtidigt som en ganska motbjudande person; en självupptagen bortskämd mobbare. Gusten Grippe bor periodvis bor hos Nathan och hans föräldrar då hans mamma operasångerskan ofta är på resande fot. Han är en viktig person i berättelsen och en omtyckt, god kamrat om än ganska vilse i tillvaron. De övriga två, Alex Axelsson och John C, är i sammanhanget mer perifera figurer. Två andra personer som bär berättelsen är Emmy, Gustens flickvän under några år efter att våldtäkten ägt rum och hennes bästa vän Saga-Lill.

Vem dödade bambi? är en riktigt mörk historia. Om en ung kvinna som får sitt liv förstört. Om ett helt samhälle som försöker förringa ett övergrepp genom att beskriva det som hänt som ”en lek som gått överstyr”. Om våld och förtryck inom familjer och om hur familjer slås sönder. Om unga människor som tappar tron både på sig själva och på framtiden. Men i berättelsen finns också mycket kärlek och vänskap som motvikt till allt det mörka. Och, tycker jag, även en hel del humor i beskrivningen av den överklassmiljö som berättelsen utspelar sig i. På det hela taget en underbar bok!

Lillemor Åkerman

| Märkt , ,