De polyglotta älskarna av Lina Wolff

wolffJag hade en favorit bland de böcker som nominerades till Augustpriset i klassen Årets svenska skönlitterära bok och det var Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika. Men efter att ha läst klart De polyglotta älskarna av Lina Wolff sällar jag mig till hyllningskören. Wolff är sedan tidigare en av mig högt uppskattad författare, efter novellsamlingen Många människor dör som du och romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna, som fick tidskriftens VI:s litteraturpris 2012 och nominerades till Sveriges Radios Romanpris samma år.

De polyglotta älskarna är indelad i tre kapitel och rör sig runt ett manuskript som heter just De polyglotta älskarna, författat av en viss Max Lamas bosatt i Stockholm. Lamas åtrådde en gång Claudia, en förälskelse med förhinder och tragiskt slut, vars dotter markisinnan Lucrezia är på väg att bli bankrutt och förlora allt hon äger. Lamas manus hamnar av en tillfällighet hos den smått galne litteraturkritikern Calisto Rondas med vilken den kärlekstörstande Ellinor från Skåne har en stormig och långt ifrån hälsosam relation. Runt dessa tre personer, Ellinor, Max och Lucrezia, plus ytterligare några andra vingklippta individer, skriver Lina Wolff fram en spännande historia, innehållande både allvar och humor. Jag älskar Wolffs språk, hennes karaktärer och hur hon skickligt får alla dessa människors liv att hänga ihop, utan att alla för den del behöver träffas i verkliga livet.

Vad är då en polyglott älskare? Ja, det är nog en sådan som vi alla vill ha. En person som förstår alla våra språk, som ser bakom alla skavanker och försvar, som når in till vårt riktiga jag eller ”varats kärna” som Michel Houellebecq uttrycker det i ett av bokens citat. Precis som med Bret Easton Ellis och de andra hundarna vill jag genast läsa De polyglotta älskarna på nytt när den är färdigläst, för där finns så mycket att upptäcka.

Lillemor Åkerman

 

| Märkt , , , , , ,

Boksamtal i Bua

9789146229353_200x_sverige-en-obesvarad-karlekshistoriaBoksamtal i Bua kring temat ”Biblioteken i Varberg mot rasism”.

Torsdagen den 17 november träffades vi för avslutning med boksamtal i höstens projekt mot rasism. Åtta kvinnor som läst minst varsin bok med anknytning till temat berättade för varandra om sin läsning och så fogade vi den ena biten till den andra. Det var varierande litteratur till både form och tid med allt från rapportböcker till biografier och romaner. Flera av oss hade läst ”Det kunde ha varit jag” som innehåller samtal mellan flyktingar som utsatts för tortyr eller andra trauman och en psykolog anställd på Röda Korset i Sverige. Vi var överens om att dessa minnen inte går att sträckläsa då de beskriver så grym behandling av människor att man inte orkar ta till sig mer än lite i taget.

I antologin ”Sverige – en (o)besvarad kärlekshistoria” möter läsaren sexton kvinnor födda i olika länder med skilda bakgrunder och religion men det gemensamt att de växt upp i Sverige. De är välutbildade, integrerade, flerspråkiga men ständigt tacksamma – eller känner att de förväntas vara det från såväl de egna föräldrarna som svenskar i allmänhet. Deras tilltal är skarpt men hjärtligt, kritiken av svenskar är humoristiskt träffsäker. Vem känner inte igen att man frågat någon – var kommer du från egentligen?

Qaisar Mahmoods huvudperson i Halva liv, Nadeem, är en pakistansk man som sitter vid sin fars sjuksäng i Sverige. Hans tankar rör sig kring barndomen i Pakistan, tonåren i Sverige när fadern äntligen skickat efter hustru och barn och de problem de ställdes inför när de skulle bli en familj igen. Nu har Nadeem hamnat i svårigheter i sitt eget äktenskap och riskerar att mista kontakten med sin son Adam.

Kristian Lundbergs ”Det här är inte mitt land” fick oss att reflektera över hur sakta och omärkligt vårt land förändrats sedan 1960-talets framtidstro och hjälpsamhet i samband med flyktingkatastrofer till ett hårdnande samhällsklimat.

Romanerna vi läst förflyttade oss mellan olika geografiska områden och olika tidsepoker. En av våra damer hade läst Åke Lundgrens ”Gudaberget” och ”Trollknuten”. Vi fick en påminnelse om svenskarnas övergrepp mot samer från slutet av 1500-talet och 1600-talet och hur man med våld införlivade en minoritetskultur in i den svenska.

I Alex Haleys roman ”Rötter”, kanske är ännu mer känd som tv-serie från 1970-talet, letar sig en man i USA bakåt till sina rötter i Afrika. Hans förfäder tillfångatogs och skeppades under förfärliga förhållanden över till den amerikanska kontinenten där de såldes som slavar. Boken är aktuell igen via en amerikansk miniserie som spelats in i år. I USA utspelar sig När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Här skildras en för många okänd tragedi som drabbade invandrade japaner i USA. Efter att Pearl Harbor bombats av japanskt flyg i december 1941 blev de japanska invandrarna betraktade som fiender och internerades i läger.

Under andra världskriget utspelar sig även Hédi Frieds självbiografi Skärvor av ett liv. Det är en ögonvittnesskildring från en barndom i norra Rumänien som tog slut då nazisternas antisemitism för alltid förändrade de judiska familjernas liv i de stater Nazi-Tyskland lade under sig. Vi följer flickan Hédi och systern Livias öden från hemmet, till gettot, till de olika arbetslägren i boskapsvagnar, befrielsen och slutligen vägen till Sverige. Hédi Fried lever inte längre men hennes syster Livia Fränkel trollband publiken en kväll på Komedianten med sin föreläsning.

Ett annat sätt att närma sig svåra ämnen, utan att för den skull förringa allvaret i en situation, kan vara att ta till humor. En av deltagarna i boksamtalet hade läst Annah Ovessons feel good-roman, Skillnaden mellan lingon och blåbär, om lyckad integration med hjälp av bärplockning i Norrland.

Det kändes viktigt i höst att kunna samlas och fritt dryfta tankar om svåra ämnen men på ett enkelt sätt. Sammantaget gav vårt läsande olika infallsvinklar på företeelsen rasism och vilka fördomar den bottnar i.

Lisbeth Fävremark

Artister i Varberg mot rasism – lördag 26 november 16.00

I morgon är det dags – avslutningskonserten Artister i Varberg mot rasism i Varbergs teater!
Konserten börjar 16.00. 17.45 till 18.15 blir det en paus. Då håller Tovedals kafé öppet, där man kan köpa sig något att dricka och äta. Välkomna till en oförglömlig kväll för allas lika värde.

Biljetter à 60:- (under 18 år gratis): kulturhusetkomedianten.se eller i bibliotekts reception fram till konsertens början.

affischallaartister2

En Marialegend av Niklas Rådström

en-marialegend”Skönheten är allt, världens enda mening – men mot förstörelsens krafter saknar den allt försvar. Några ovarsamma steg bara, och så ligger det som nyss var växande och väldoftande i tystnad och förruttnelse”.

Citatet är hämtat ur Rådströms senaste roman vars öppningsscen är som ett knytnävslag i magen. I ett obestämt, afrikanskt land målar Rådström upp en scen med två nyblivna föräldrar med sitt lugnt sovande spädbarn i vaggan. Plötsligt hörs röster och skratt utanför huset. Minuten efter sparkas dörren in och ett gäng barnsoldater höga på droger skjuter ihjäl barnet, drar ut och hugger ihjäl mannen med machete och kvinnan våldtas och skjuts genom munnen för att sedan lämnas att dö. Kvinnan räddas av en man med en hund som varsamt lägger om hennes sår, ger henne mat och hjälper henne på vandringen från kriget, en farlig väg som slutar i den om möjligt ännu mer riskfyllda passagen över havet på överfulla flyktingbåtar. Alltmedan barnet i kvinnans mage växer.

Denna berättelse är en av tre trådar som tvinnas samman i boken. En tråd följer den amerikanska museiintendenten Helen i New York som får ta över sin döda kollegas jobb att ansvara för en utställning med den medeltida konstnären Lucas Cranach. Kollegan, som för en kort tid sedan dog i cancer, lämnar efter sig sin arbetsdator där hennes privata mail finns bevarade. Helen hamnar i en mailkonversation med sin döda arbetskamrats systerson som då han får mail från sin mosters mailadress fortfarande tror att hans moster är i livet. Systersonen, som är läkare i ett flyktingläger, har ett nära förhållande till sin moster och Helen har inte hjärta att berätta att mostern är död, vilket får långtgående konsekvenser när lögnen till slut uppdagas.

Den tredje tråden utspelar sig på 1500-talet och följer den tidigare nämnde konstnären Cranach som också omges av ett krig. Hans hemstad Wittenberg är belägrat av kejsare Karl den femte, men Cranach skonas från döden tack vare att kejsaren beundrar hans konst.

Rådström skriver lågmält och vackert om krigets fasor och människans grymhet, men även om godheten som då den lyser igenom blir desto starkare på grund av kontrasten till mörkret.

Jenny Persson

Domedagsboken och andra tidsresor av Connie Willis

Science Fiction brukar handla om robotar och rymdresor, men den amerikanska författarinnan Connie Willis skriver om människor i första hand. I hennes böcker kan framtidens historiker resa tillbaka i tiden och själva uppleva hur det var att leva då. På 2060-talet i England har tekniken kommit långt. Vetenskapsmännen samarbetar med historikerna och man har uppfunnit en teknik för att transportera folk med datastyrda tidsmaskiner till historiska resmål. Forskarna får språkimplantat, för att lära sig dåtidens språk, t.ex. medeltidsengelska, och man lär sig hur man ska bete sig kulturellt, så man passar in. Historikerna måste också vaccinera sig för att inte bli smittade av dåtidens sjukdomar.

I Domedagsboken, som kom 1994, får vi följa den unga medeltidshistorikern Kivrin, som studerar i Oxford och planerar att resa till 1320-talets England. Hon ska skriva sitt examensarbete om sin resa och vara i Medeltiden i 2 och en halv vecka. Olika tidsepoker är olika graderade, efter farlighet och medeltiden betraktas som en 6:a. Kivrin har naturlig immunitet mot många av dåtidens sjukdomar, men hennes historieprofessor mr Dunworthy oroar sig ändå. Han säger att hon kan bli bränd på bål som häxa om hon bara dyker upp från ingenstans, och han avråder henne från att åka. Men Kivrin vill resa och låter sig inte avskräckas. Tyvärr orsakar ett tekniskt missöde att hon inte bara hamnar fel geografiskt utan också tidsmässigt. Teknikern som skulle programmera tidsmaskinen får influensa och i feberyrseln lyckas han mata in fel koordinater. Kivrin hamnar år 1348 under Pestens år! Mitt i den fruktade Digerdöden. Resan kommer dessutom att vara längre än två och en halv vecka, eftersom ingen i Oxford vet var hon är någonstans och därför inte kan sätta koordinaterna rätt för att ta hem henne. Dessutom drabbas hela Oxford av en allvarlig influensaepidemi och staden drabbas av karantän. Man får inte heller använda tidsmaskinen. Kivrin vet inte vilket år hon har hamnat i. Hon tas om hand av en adelsfamilj, eftersom hennes uppträdande, kläder och kunskaper i latin avslöjar henne som en överklassperson. Och hon märker snart att en dödlig sjukdom härjar i området.

Boken är inte bara spännande, den är också en realistisk historisk roman om dagligt liv under medeltiden. Den är både rolig och tragisk och medeltidens människor beskrivs så levande, så det känns nästan som om man själv reser dit.

blackoutallclearcoverConnie Willis har skrivit flera böcker om de historiska tidsresenärerna från Oxford. Biblioteket har också Black Out (2010) och fortsättningen All Clear (2010), men de är inte översatta till svenska. De skildrar Michael, Polly och Merope som reser till olika år i England under Andra världskriget. De ska stanna i några veckor, men fastnar. Tidsmaskinerna öppnar sig inte. De måste söka upp varandra och hitta en väg hem. Michael tror att han inte borde ha räddat en hel båtlast soldater vid Dunkirk. Särskilt som Dunkirk är en historisk knutpunkt som man inte ska kunna resa till alls! Om man ändrar på någonting i historien, så kan ju framtiden förändras.

Connie Willis skriver både väldigt roligt och smart. Tidsreseaspekten gör ju att huvudpersonerna vet vad som ska hända i framtiden, men de kan ändå inte hjälpa att de dras in i dåtidens liv. De vill hjälpa människorna de träffar, även om det påverkar deras egna chanser att komma tillbaka till sin egen tid. Dåtidens människor var ju verkliga de också. Det är mer historiska romaner än vanlig SF. En ovanligt lyckad blandning!

Carina Wiman

| Märkt , , , ,

Artister i Varberg mot rasism – konsert den 26 november!

Missa inte vår avslutningskonsert på kampanjen Biblioteken i Varberg mot rasism lördagen den 26 november 16.00.
Artister: Amanecer, Calle Karlsson, Ebba Pedersen, Embla Sjöberg, Farid & Alex, Ingela Strandberg, Linnea Ljungblad, Lisa Pedersen, Mårten Nordhall och Vargen.
Konferencier: Erika Sjöwall.
Biljetter och mer info på Komediantens hemsida.
affischallaartister2

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

berattelse-om-ett-aktenskapGeir Gulliksens roman Berättelsen om ett äktenskap är en roman kärlek. Om kärlek som kommer och kärlek som går och den fantastiska tiden där emellan. Jon och Timmy är i 30-årsåldern när de möts på läkarmottagningen där Timmy arbetar. Jon är gift och har en liten dotter men blir handlöst förälskad i Timmy och lämnar sitt äktenskap. Nu är det på riktigt känner Jon. Det är så här det ska kännas. Samtidigt tänker båda två att just deras förhållande är något alldeles speciellt. De är verkligen inte som alla andra och deras kärlek är något utöver den vanliga äktenskapliga kärleken. Utåt sett kan det visserligen se ut som ett ganska ordinärt äktenskap, men innan för hemmets väggar existerar det i deras ögon något alldeles unikt. I detta unika ingår även att Jon inte vill vara som andra män. Han tar hand om hemmet och dottern medan Timmy gör karriär. I bilden av deras unika kärleksrelation ingår även ett stort mått av frihet. Inte direkt ömsesidig frihet, det är snarare Jon som ger och Timmy som tar. Så till den milda grad att Timmy mer eller mindre uppmanas att förälska sig i andra, så länge hon stannar kvar hos Jon och barnen.

En dag blir det mer än bara en lek med ord. Timmy förälskar sig i en man som hon till en början har en arbetsrelation med, den utvecklar sig till vänskap och lite till. I berättelsen om ett äktenskap sätter Jon ord på det där som hände, alldeles innan ”vi inte längre kände varandra”, sätter ord på hur de går från ett vi med ett gemensamt ”kärleksprojekt” till ett jag och du som förlorat den gemensamma historien.

Berättelsen om ett äktenskap beskriver på vackert och ömsint sätt hur otroligt komplicerade kärleksrelationer är, hur snabbt allting kan rämna. Här kan alla som älskat känna igen sig, även alla de som lämnat eller blivit lämnade. Och visst är det sorgligt när relationer tar slut. Men efter att ha hört Geir Gulliksen i Lundströms bokradio får jag lite mer hopp. Han tycks mena att så länge man är i en relation måste man tro på att det är för evigt. Om det en dag visar sig att så inte är fallet får man lära sig att leva med sina tidigare kärlekserfarenheter, se dem som en tillgång och att ny kärlek alltid kan dyka upp när man minst anar det.

Berättelse om ett äktenskap är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. I kväll får vi veta om Gulliksen får det eller om det kanske blir någon av mina andra favoriter, Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika eller Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv.

Lillemor Åkerman

 

Flickorna av Emma Cline

flickorna”Stackars flickor. Världen göder dem med löften om kärlek. De behöver den så förtvivlat, och de flesta av dem får så lite. De drypande poplåtarna, klänningarna som beskrivs i katalogerna med ord som ”solnedgång” och ”Paris”. Sedan rycks drömmarna bort med sådan kraft; handen som sliter i jeansknapparna, mannen som skriker på sin flickvän på bussen medan alla tittar bort.”

I sin debutroman Flickorna berättar Emma Cline en fascinerande historia om flickors utsatthet och om den typ av vänskap flickor emellan som kan vara mer intensiv – och förödande – än den starkaste kärlek. Det är 1969 och 14-åriga Evie Boyd lever ensam tillsammans med sin mamma, pappan har lämnat familjen för en yngre kvinna och själv befinner sig Evie i glappet mellan high school och den internatskola som hon ska börja på till hösten. Hon längtar efter kärlek men kanske främst efter att hitta en mening i tillvaron, att hitta något som kan fylla tomrummet inom henne. ”Räddningen” kommer i form av en sekt som leds av en man vid namn Russel. Vägen till sekten och ett par månaders förvirrande tillvaro på Russels ranch går via ett gäng flickor som redan är i sektledarens våld. I synnerhet den något äldre Susanne utövar en enorm dragningskraft på Evie och flickorna inleder en kort men intensiv vänskap under några korta sommarmånader.

Emma Clines romandebut hyllas av både kritiker och författarkollegor som Richard Ford, Jennifer Egan och Lena Dunham. Romanen, som utspelar sig i Kalifornien, bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina följare att begå i slutet av 60-talet. De makabra mord som även handlingen i Flickorna leder fram till utgör dock en mindre del av boken. Utöver att vara en skildring av vuxenblivande, flickors livsvillkor, behovet av bekräftelse och vänskap unga kvinnor emellan, är det ett fascinerande tidsdokument över ett svunnet Kalifornien som kommer att göra sig mycket bra på film. För en film kommer det garanterat att bli av Emma Clines stoff.

Lillemor Åkerman

| Märkt , ,

Den gröna vägen av Anne Enright

den-_-grona_vagenDet är julen 2005 och 76-åriga Rosaleen Madigan har bjudit hem sina barn för att fira jul i huset i Ardeevin. Landskapet är fiktivt poängterar Anne Enright i slutet av Den gröna vägen, men vissa namngivna platser i boken, t.ex. Aranöarna, gör att man som läsare kan placera historien om familjen Madigan på Irlands västkust. De numera vuxna barnen tar sig lite motvilligt hem till barndomshemmet. De har alla fyra, Hanna, Dan, Constance och Emmet, hela livet försökt avskärma sig från uppväxten och Rosaleens lite neurotiskt beskyddande vingar. I de som kapitel som föregår juldagens sammankomst lär vi känna de olika familjemedlemmarnas mer eller mindre tragiska öden.

Familjen Madigan är en familj där alla egentligen älskar varandra. Men dom har så svårt att visa det och kanske känner dom inte längre varandra tillräckligt för att kunna eller våga visa det. Rosaleen är inte heller en människa som det som läsare är helt enkelt att tycka om. Hon tycks ha låg självkänsla kombinerat med ett stort ego, hon är krävande men samtidigt avvisande – ytterst påfrestande för alla runt omkring henne. På juldagens kväll inträffar dock något som för en stund visar på kraften som kan finnas i en familj när nöden kräver det och alla ger den tillåtelse att ta plats.

Den gröna vägen är mångt och mycket Rosaleens berättelse även om de fyra barnen också tydligt träder fram som individer. Den gröna vägen, som finns på riktigt, är den väg där Rosaleen inleder en relation med barnens far. Det är också där berättelsen om familjen Madigan är på väg att sluta i en katastrof. När det gäller mina känslor för Rosaleen så kan jag till slut inte låta bli att tycka rätt bra om henne. Hon må vara besvärlig och neurotisk, ett talande exempel är att hon har en förkärlek för att lösa sina problem i horisontalläge bakom stängda dörrar, men egentligen handlar ju allt bara om en enkle önskan om att vara älskad och att våga älska tillbaka.

Lillemor Åkerman

| Märkt , , ,

Nazibruden av Anna-Lena Joners Larsson

Av personliga skäl tvingas Anna-Lena Joners tyvärr ställa in sin föreläsning kommande onsdag.

nazibrudenAnna-Lena Joners Larsson skulle då ha berättat om sin resa in den nazistiska rörelsen, tiden tillsammans med nazisten Erik med vilken hon också fick två barn samt den mödosamma vägen ut ur nazismen.

För dig som vill veta mer om hennes resa har Joners Larsson berättat den för frilansjournalisten Jessika Devert i boken Nazibruden – en sann historia som gavs ut nyligen. Det är en lättläst, rakt berättad historia som försöker förklara hur en ung kvinna kan dras in i något som hon till en början inte riktigt förstår vidden av. ”När jag träffade Erik var jag rotlös, en luffare utan fast punkt. Jag har egentligen alltid varit en rastlös själ. med då längtade jag efter en fast punkt. Erik blir min fasta punkt i mitt förvirrade tillstånd.” Väl inne blir den nazistiska världen den enda rätta och världen utanför förljugen och rutten. Joners Karlsson tillbringar flera år tillsammans med utövande nazister runt om i England, Tyskland och USA, där hon tom uppträdde på en musikfestival där medlemmar i Ku Klux Klan deltog.

Anna-Lena Joners Larsson tar i dag avstånd från alla former av förtryck, våld och rasism. Hon arbetar som diakoniassistent inom Svenska kyrkan, där hon bl.a. hjälper nödställda med mat och förnödenheter. Hon driver också Klädbytesgarderoben där människor gratis kan hämta och lämna kläder.

Lillemor Åkerman