Per Petterson

2003 fick jag upp ögonen för den norske författaren Per Petterson. Då kom nämligen hans sjätte bok ut som var den första som översatts till svenska. Jag föll genast för boken och för Pettersons poetiska och känsliga ton som genomsyrade den. Boken heter Ut och stjäla hästar och utspelar sig till stora delar vid den svenska gränsen sommaren 1948. Huvudpersonen Trond lever i nutid men tänker tillbaka på somaren då han var 15-år. Det är en relationsroman om huvudpersonens förhållande till sin pappa. Det är en stark och trygg far och son relation, fadern är Tronds stora hjälte. Men pappan försvinner spårlöst samma sommar efter att ha satt Trond på bussen hem till resten av familjen och det lämnar djupa spår hos Trond.

Jag förbannar tidens flod är Pettersons senaste bok som också översattes till svenska. Även den är en liten pärla som dessutom fick Nordiska rådets litteraturpris. Den handlar om Arvid som är mitt uppe i sin skilsmässa när hans mamma berättar att hon är döende i cancer. Mamman reser hem till Danmark till deras stuga som finns där och Arvid följer efter. Han börjar tänka tillbaka på familjen han haft och den han har, främst på sin relation till sin mamma. De som är så lika men som aldrig nått fram till varandra. En stor del av berättelsen är förlagt till 1970-talet då Arvid hoppar av sina studier och börjar arbeta på industri för att proletariseras. Hans mamma kan inte förstå hans val. Hon som blivit tvingad till att arbeta vid ett löpande band och aldrig fått chansen att studera. Hon förstår inte hans eldiga maoistiska tankegångar. Arvid försöker närma sig sin mamma upprepade gånger, men det blir alltid fel. Som när mamman fyllde femtio år och Arvid skrev ett långt och fint tal. Men när han skulle hålla det hade han fått i sig lite för mycket öl och av alla vackra ord blev det bara: -Jag minns inget om dig, ingenting.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker av Petterson och att fler översätts till svenska.

Jennie Elmén

Annonser
Det här inlägget postades i Författare, Lästips, Skönlitteratur. Bokmärk permalänken.