Norrländskt vemod och ”sydländsk” hetta

Morbror Knuts sorgsna leende av Katarina Kieri, är en resa i både tid och rum och boken är fylld av tidsmarkörer – Hylands hörna, Amazoner och Ford Taunus, kalasbyxor, småbarnskvarten, långa halsdukar och Albert & Herbert. Rumsligt utspelar boken sig långt upp i norra Sverige, i Tornedalen, på platser som kort och gott kallas Byn och Staden. Byn ligger någonstans på gränsen till Finland och där bor Karlas finsktalande morbröder Knut och Brynolf. I Staden, ett tjugotal mil  söder om Byn, bor Karla tillsammans med mamma Märit. Om pappan vet Karla inte mycket mer än att han krossats av en timmerstock, något som inte tycks ha lämnat några djupare avtryck på mamman. Även Karla konstaterar krasst att vad folk omkring henne än viskar så behöver hon inte sin far.

Karla befinner sig i brytningstiden mellan barn och vuxen. Utåt sett är hon stark, en pojkflicka som klipper sig hos herrfrisören, svär, spottar, kastar handgranater och hellre hänger med killarna, eller ”springer med pojkar” som mamman missnöjt uttrycker det. Allteftersom hon växer upp blir tillvaron dock alltmer komplicerad. Inom henne bubblar allehanda motstridiga känslor som behöver få komma ut. Men från sina anfäder i Byn har hon lärt sig att känslor ska man tala tyst om. Det finska vemodet ligger som en tung filt över henne och hon kläms mellan behovet av att skrika rakt ut och den återhållsamhet som släktingarna i Byn håller som ledstjärna. Hon kläms mellan barn – och vuxenvärlden, mellan Byn och Staden, mellan svenskan och finskan. Den enda som riktigt tycks förstå hennes motstridiga känslor är morbror Knut, som någon enstaka gång glipar på den kärva ytan och låter ett sorgset leende fladdra förbi.

Morbror Knuts sorgsna leende är en berättelse helt i min smak. Sparsmakad men innehållsrik. Vemodig men samtidigt humoristisk. Återhållsam men känslofylld.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Norrländskt vemod och ”sydländsk” hetta

  1. Ping: Flickor som springer | Varbergs bibliotek – människor, möten, medier

Kommentarsfältet är stängt.