Domen över död man – och hans avkomlingar

Det är bättre att vara sämre än sitt rykte än tvärtom. Det som sägs om en är ju ändå det som gäller. I livet och efter det. Havamal vet som bekant att berätta att domen över död man aldrig dör. Till yttermera visso har vi bibelns ord på att fädrens missgärningar drabbar avkomlingarna i flera led. Och hur fläckfria vi själva än anser oss vara, skulle vetskapen om en anfaders illgärningar också i denna upplysta tid skava i själen.

I Jupiters öga försöker Oline Stig hitta någon slags begriplighet i sin farfars anslutning till Vidkun Quislings Nasjonal Samling i det av tyskarna ockuperade Norge. Oline Stig utgår från det hon hört och kan utvinna ur efterlämnade dokument, försöker fånga tiden genom arkivstudier i Oslo och spinner däremellan en skönlitterär väv: så här kunde det ha varit när Aksel (farfadern) levde sitt liv, tog parti och hamnade i landsförräderi. Hur medveten var egentligen Aksel? Sent tog han steget in i partiet. Författaren talar om sin egen skamkänsla – och skammen över skammen – och hon famlar efter en förklaring i en familjeberättelse som går ut på att Aksels döda mor var av judisk börd och att partianslutningen kom till i självförsvar: ”Aksel var inte nazist. Han var rädd.” Berättelsen visar sig inte stämma, men Aksel trodde det: ”Det fanns i hans huvud.”

Oline Stig försöker också se Aksels val i ett klass- och mentalitetssammanhang. Han och hustrun Clara – också hon NS-ansluten – hade kulturella intressen och ambitioner. Deras främlingskap inför människor utanför denna värld gestaltas i ett möte mellan Clara och en barndomskamrat. En gång hade de legat i samma säng. Nu var de främlingar. Det handlade inte om pengar. Inte att Clara satt i snygga kläder. Kanske var det drömmarna som skilde dem åt. Claras upplysning att Aksel är författare mottogs med likgiltighet. Författaren försöker förstå genom att sätt sig själv under luppen. Hur är det med hennes egen livssyn? Finns i hennes egen vämjelse inför underklassiga grannar något av den mentalitet som en gång kan ha drivit hennes farfar och farmor in i ett politiskt ställningstagande med förmodat högre syften? Till sist vrider Oline Stig allt hon kan ur ett dunkelt brev, vari farfadern tackas; kan det tolkas så att han spelade dubbelt och i själva verket var motståndsman?

Efter läsning av Jupiters öga vet vi lika lite som författaren hur det egentligen var, men vi har lärt oss en del om skam, skam som går i arv och hur förtvivlat gärna vi vill rentvå oss.

Per Falk
__________________________
Varbergssammanslutningen Fria tankar har Oline Stig som gäst i december. Ämnet är: Går skam i arv? Hotell Gästis, söndag 12 december, kl 18.00
Böcker av Oline Stig i Varbergs bibliotek >

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Domen över död man – och hans avkomlingar

  1. Ping: Sveriges Radios romanpris 2011 | Varbergs bibliotek – människor, möten, medier

Kommentarsfältet är stängt.