Orginellt och rörande

 Det finns böcker som man vet kommer att stanna i ens minne länge, och Ju fortare jag går, desto mindre är jag av Kjersti Annesdatter Skomvold är en sådan. Boken var vinnare av norskt debutantpris 2009 och nominerades till det norska bokhandlarpriset.

Det är en lågmäld och rörande historia om en ensam åldrande kvinna som heter Mathea. Hon har bara delat sitt liv med sin man, Epsilon, ingen annan. Nu är han borta och Mathea är ensam kvar. Hon tycker inte om att träffa människor, eller rättare sagt så verkar hon inte veta hur hon ska närma sig någon annan. Hon lyssnar alltid vid sin lägenhetsdörr och tittar i säkerhetsögat så att hon inte stöter på någon i trappan. I affären vill hon egentligen be den som jobbar i kassan att hjälpa henne lossa på locket till syltburkarna hon köper, hon orkar inte få upp dem annars. Men Mathea vågar aldrig fråga, istället har hon massor av oöppnade burkar i sitt skafferi. När det är gårdsstädning har Mathea bakat frallor och tagit fram sylt, men hon törs inte gå ut med fikan till sina grannar. För hur ska det se ut, hon kan baka men hon hjälper inte till att städa. Mathea brottas hela tiden med sig själv, men vet inte hur hon ska få upp sin egen personliga syltburk i vilken hon är fast. 

Mathea är en underbar bekantskap och jag hoppas Kjersti Annesdatter Skomvold kommer ge mig fler. Här kan du se författarinnan själv berätta om sin bok.

Jennie Elmén

Annonser
Det här inlägget postades i Författare, Lästips, Litterära priser, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.