Riddaren av syrenbersån

Eskil, riddaren av syrenbersån av Gunilla Linn Persson är en liten tunn bok på 167 sidor. Men dessa sidor är välfyllda. Ibland känns det som om Persson vägt varje ord innan hon fogade samman dem till en berättelse.

Det är inte många böcker som kan få mig att skratta högt eller gråta så att tårarna sprutar, men berättelsen om Eskil fick mig till både och.

Det är 1950-tal och Karl-Astrid är gravid för tionde gången efter nio missfall. Denna gången kommer det att gå vägen och hon väntar sig en liten Birger. En liten grabb som hon och Bernhard längtat efter och som ska föra släkten vidare. Men det blir ingen Birger, det blir en Eskil.

På sjukhuset berättar man för Karl-Astrid att pojken som fötts är mongoloid och det bästa är att lämna bort honom till ett hem. Men Karl-Astrid har gett honom ett namn och känner att de hör ihop, så han får följa med hem till Glömskan som deras gård heter. Till Bernhard säger hon att Eskil inte är riktigt riktig men att hon tror att allt ska bli bra ändå.

Så börjar historien om Eskil, full av kärlek, värme och humor.

Jennie Elmén

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.