Nervkittlande socialrealism

Mörk jord av Belinda BauerDen senaste veckan har jag tillbringat på den heden Exmoor i sydvästra England. Det har regnat, varit kallt och fuktigt, jag har famlat i dimman, trampat omkring i lera och stuckit mig på ärttörne. Och tillsammans med 12-årige Steven grävt efter lik… Belinda Bauer tilldelades 2010 det prestigefyllda priset The Gold Dagger för ”årets bästa kriminalroman” och det är inte svårt att förstå. Det är en välskriven, ruskigt spännande men också tragisk historia, om hur ett våldsdåd påverkar den familj som drabbas och i värsta fall påverkar familjemedlemmarna för generationer framåt.

Stevens morbror Billy var ett av flera barn som dödades av massmördaren Arnold Avery i området för ca 18 år sedan. Till skillnad från de flesta av de mördade barnen hittades aldrig Billys kropp. Både Stevens mamma och mormor är som fastlåsta i sorgen över en förlorad son och bror och i denna fastfrusna triangel befinner sig Steven. Han ser bara en enda möjlighet att lösa upp dessa fastlåsa positioner där kärleken inte längre får rum och det är att hitta Billys kropp, för att få ett avslut på den tragiska historien. Han bestämmer sig för att ta kontakt med Avery för att få honom att berätta var Billys kropp finns…

Det är en lågmäld historia, men ack så kuslig. Spänningen stegras allt efter som att kontakten mellan Steven och Avery utvecklas och det är med fasa man närmar sig bokens slut. Det är en krimalroman, men mycket mer än så. Det är även en socialrealistisk klasskildring, som ju engelska författare, dramatiker och filmskapare är så bra på. Är detta då en bok att lägga i julklappssäcken? Jag svarar med höstens modeord: Absolut!

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nervkittlande socialrealism

  1. Ping: Onda flickor av Alex Marwood | Varbergs bibliotek – människor, möten, medier

Kommentarsfältet är stängt.