Mitt liv som bok av Paul Desalmand

Huvudpersonen i den ”fullkomligt sanna” självbiografin Mitt liv som bok, en 224 sidor tjock och 230 g tung bok, utgiven i en upplaga på 820 exemplar, avslöjar att av de fem hundra miljoner böcker som årligen trycks (i Frankrike antar jag) makuleras inte mindre än ett hundra miljoner! Och visst har böcker blivit något av en läs- och slängvara och jag ska inte sticka under stol med att jag själv har ett ganska osentimentalt förhållande till böcker. Många böckers livslängd är sällan längre än några månader. Ibland, när efterfrågan inte blir den förväntade, kommer de inte ens ut till bokhandeln innan det bär av till destruering.

Med den kunskapen i bagaget är det inte undra på att berättaren boken i Mitt liv som bok är rädd för att gå samma öde till mötes. Men med hjälp av en hel del tur och viss skicklighet får han dock ett långt och händelserikt liv, 20 år för att vara exakt. Han byter ägare ett flertal gånger och blir tom förälskad i någon av dem, han blir både läst och omläst och får möta många andra böcker med vilka han har både djupa och lättsinniga samtal i hyllan om natten. Den dagen det inte längre finns någon återvändo är det med lätt hjärta och utan rädsla boken konstaterar att livet trots allt blev ganska lyckat, han blev ju ändå läst…

Mitt liv som bok är en hyllning till läsandet och i synnerhet själva boken, som ”vid sidan av de oräkneliga krafter som strävar efter att göra mänskligheten till en myrstack…förhindrar att intelligensen och det oförutsebara dör ut”. Det är en tämligen litterär berättelse och det är lätt att själv känna sig lite obildad; för riktigt så beläst som Desalmand är definitivt inte jag. Till sin hjälp har dock läsaren i slutet en lista över alla de citat som ingår eller är integrerade i berättelsen, men det går att läsa boken utan ha koll på vem som sagt vad och när. Jag jublar inte över Mitt liv som bok. Läsvärd, stundtals ganska charmig, men inte riktigt så betagande som jag hade hoppats på. Riktigt roligt är dock alla bibliotekariers favoritbibliotekarie, Jenny Linds förord!

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.