Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

I söndagens Babel var Jeanette Winterson på besök och berättade om sin nya bok Varför vara lycklig när du kan vara normal?. Precis som Babels programledare Jessika Gedin, är jag mycket förtjust i Winterson. Jag har visserligen bara läst en enda roman av henne, Fyrväktaren, men vilken bok! Jag läste den för några år sedan och minns att jag älskade Wintersons berättarglädje och poetiska språk och inte minst hennes förmåga att skriva om sorgliga saker på ett humoristiskt sätt.

Lika förtjust är jag i självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal? I bokens första del berättar Winterson om sin uppväxt hos den smått galna och mycket religiösa fostermamman Mrs Winterson, en depressiv, arg och olycklig kvinna. Jeanette Winterson har i en intervju berättat att hon själv var ett gladlynt barn och att detta måste ha varit oerhört provocerande för fostermamman. För enligt Mrs Winterson var universum en kosmisk soptunna. Med locket på, ingen kan fly. Men trots att Jeanette Winterson i sin bok berättar om en på många sätt förfärlig uppväxt, är det ingen deprimerande text. Kanske för att hon berättar den med samma säregna humor som i Fyrväktaren, men också för att hon förmedlar så mycket hopp och styrka i sin text. Det är en text i konsten att leva, om att försöka sträva efter en mening med livet även i de stunder då man helst bara vill lägga sig ner och dö. När Jeanette är 16 år hittar fostermamman henne i säng med en annan kvinna. Sex före äktenskapet var i Mrs Wintersons ögon en stor synd, sex med en person av samma kön en total katastrof. Jeanette tvingas välja, flickvännen eller fostermamman. Hon väljer kärleken, men då också den väg som kom ett innebära ett stort lidande under många år.

Den andra delen av boken handlar om Wintersons sökande efter den biologiska mamman. Det blir ett krångligt och  känslomässigt extremt ansträngande sökande, men till slut hittar Jeanetter Winterson sin andra eller snarare första mamma, Ann.  Mamman kommer att säga de ord som får både Winterson – och mig själv – att gråta: Du var önskad, Jeanette.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? är en hyllning till livet, men också en hyllning till boken och berättandet. Att litteraturen kan göra oss hela när vi tappat kanske både tal och livslust: Vi får tillbaka vårt språk med hjälp av andras språk. Vi kan vända oss till dikten. Vi kan öppna boken. Någon har varit där för vår räkning och dykt djupt efter orden. Så sant även för Winterson själv. Hennes dyk är som en livboj för oss andra!

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s