Sanning eller konsekvens av Anna Wahlgren

För cirka nio månader sedan kom boken Felicia försvann ut. I den berättar Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt om en barndom kantad av bestraffningar, övergrepp, misär och alkoholism. I en intervju med Felicia Feldt i Svenska Dagbladet i januari frågade journalisten även Anna Wahlgren om hur hon ser på dotterns rasande uppgörelse. I ett mejl svarade Wahlgren så här: Många medelålders människor behöver bearbeta händelser i sin barndom, men gör det i regel inte offentligt. Jag tänker inte diskutera Felicia i offentligheten. Jag önskar vi hade kunnat ta den här diskussionen i familjen i stället. Med sin bok, som kom som en överraskning för mig, försöker Felicia ta heder och ära av mig. Jag svarar med att inte ta heder och ära av henne. I övrigt har jag inga kommentarer.

Anna Wahlgren måste dock snabbt ha kommit på andra tankar. För en dryg vecka sedan gav hon på eget förlag ut boken Sanning eller konsekvens, en bok som inte kan ses som något annat än ett 463 sidor långt försvarstal. Ingen tycks gå fri från skuld utom Wahlgren själv. På baksidan står det visserligen Älskade barn. Anna Wahlgren berättar om kärleken till Felicia, men så värst mycket kärlek tycks det tyvärr inte längre finnas mellan mor och dotter. Det är en extremt jobbig bok att läsa, i synnerhet som Wahlgren är noga med att poängtera att detta är en ickeroman och alltså sanningen. I det här spelet finns bara förlorare, Anna Wahlgren och Felicia Feldt själva naturligtvis, och alla deras anhöriga, men även vi läsare. Nu har vi fått bådas version och förväntas ta ställning, men hur skulle man någonsin kunna göra det? Ändå kan jag inte låta bli att läsa…

Lillemor Åkerman

 

Annonser
Det här inlägget postades i Facklitteratur, Lästips och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.