Brev till min dotter av Theodor Kallifatides

Några år efter Kristi födelse landsförvisade skalden Ovidius till staden Tomis i sydöstra Rumänien. Anledning till landsförvisningen sägs vara Ovidius erotiska diktning i boken Konsten att älska, som är lite av en handbok i konsten att dejta på romerskt vis. Med dagens mått mätt är Konsten att älska tämligen harmlös, om än med viss igenkänningsfaktor och bitvis ganska rolig. I Tomis hade Ovidius det mindre roligt. Klimatet var jämfört med det i Rom förfärligt, ”vintern som gör folk slött följs snart av vinter igen” och människorna var krigiska och okultiverade och ingen talade latin. Efter ett tiotal år dör Ovidius, bitter och resignerad. Innan dess hann han skriva ett antal brev hem till vänner och bekanta i Rom, i vilka han beskriver sin vantrivsel och hemlängtan.

Theodor Kallifatides har i sin nya bok låtit sig inspireras av Ovidius. I Brev till min dotter låter han Ovidius berätta för en älskad dotter om livet i exil bland geterna vid Svarta havskusten, om hur det är att vara utvisad inte bara från sitt land, utan även från sig själv. Man behöver inte läsa många sidor innan man inser att det troligtvis är lika mycket en berättelse om Kallifatides egna upplevelser av att vara grek bland svenskar. I Kallifatides tappning är Ovidius långt ifrån bitter, snarare förundrad, men hemlängtan är stark och saknaden enorm. Det låter kanske tungt, men det är det inte, långt ifrån. Det är en rolig bok och en klok bok. Av bibliotekets läsecirkel fick den häromdagen högsta betyg och vi ser alla fram emot Kallifatides besök på biblioteket nu på onsdag 21 november 18.00.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.