Oslo 31 augusti

10892202-origpic-da24e5Filmen Oslo 31 augusti skildrar ett dygn i den 34-årige Anders liv. Anders har drogproblem och i filmens inledning befinner han sig i slutfasen av sin vistelse på behandlingshem. Han får permission för att åka in till Oslo för en arbetsintervju. Där söker han upp vänner från förr, försöker träffa sin syster, sitter ensam på café och tjuvlyssnar på andra gäster för att senare på kvällen slumpartat hamna på en fest. Arbetsintervjun känns som ett svepskäl för att återvända till Oslo, Anders verkar istället inställd på att göra upp med det förflutna, att konfronteras med alla de han har svikit genom sitt missbruk. Anders har till synes ingen att klandra för sin den situation han befinner sig i. Han kommer från en trygg och välbärgad bakgrund, har många vänner, och med en skribentkarriär bakom sig. Den barndomsvän som Anders söker upp i Oslo försöker få honom att förstå att han har alla förutsättningar för en nystart och att Anders har hela livet framför sig. Anders är dock långt ifrån övertygad om att så är fallet. Han verkar uppgiven och säger att han inte känner något längre.

Känslan av tomhet och meningslöshet kan nog sägas vara universell och beröra oss alla från tid till annan. Filmen förmedlar detta tema på ett övertygande och osentimentalt sätt. Sin melankoliska stämning till trots finns det en del svart humor i filmen, speciellt i konversationen med den gamle vännen och akademikern som med sin fru och småbarn lever i en vad han själv benämner som ”Knausgårds-vardag”. Vännen i fråga erkänner vidare att han och frun hellre stannar inne och spelar Battlefield tillsammans istället för att gå ut och träffa vänner. Även i denna tillrättalagda och för många mer igenkänningsbara tillvaro återkommer temat av tomhet, om än som en mer lättsam kontrast till Anders livssituation.

Filmen är en fri tolkning av en fransk novell från 1931. Joachim Trier (avlägsen släkting till den skandalomsusade filmregissören Lars von Trier) har tidigare gjort den utmärkta Reprise men Oslo 31 augusti gjorde ett än starkare intryck hos mig.

Filmen innehåller genomgående övertygande skådespelarinsatser. Anders Danielsen Lie, som spelar Anders i filmen, är den som imponerar allra mest. Lies nedtonade rollprestation känns rakt igenom äkta och med små medel lyckas han förmedla sin karaktärs inneboende desperation. Sist men inte minst är filmen visuellt förtrollande vacker med ett Oslo i sommarskrud som kuliss.

Jenny Persson

Annonser
Det här inlägget postades i Film och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.