Plats av Pija Lindenbaum

lindenbaum_ platsPå senare år har begreppet highly sensitive person, förkortat HSP, blivit allt vanligare. På svenska brukar det kallas att en person är högkänslig eller sensitivt begåvad. Ca 20 % av världens befolkning bedöms ha det här personlighetsdraget, som innebär att man har sämre förmåga att filtrera såväl känslomässiga som sensoriska sinnesintryck. Dessutom bearbetas informationen på ett djupare plan vilket suger energi.

Jag skulle tro att kvinnan i Pija Lindenbaums bok Plats med all sannolikhet är en högkänslig person. Det är en på många sätt djupt obehaglig bok som jag samtidigt tycker väldigt mycket om. Genom en rad korta scener får vi följa en medelålders kvinna på vägen mot sammanbrottet. Den här kvinnan har helt enkelt fått nog – av maken, sonen, jobbet, livet och inte minst sig själv. Hon har, som Lindenbaum skriver, gått i otakt med sin hela existens i åratal och invasionen av intryck utifrån har helt enkelt fått hjärnan att koka över. Hon bär dessutom på ett grundmurat självförakt. Kvinnan bestämmer sig en dag för att dra sig undan världen. Hon lånar en lägenhet där tanken är att hon ska ”motarbeta sin känslighet”, med en hund som enda sällskap. Isoleringen leder dock inte till något tillfrisknande utan tvärtom blir kvinnan allt med psykotisk.

Trots det mörka temat finns det en hel del humor i den här boken, förvisso av det svartare slaget. För kvinnans högkänslighet är inte bara något negativt. I sin oförmåga att filtrera intrycken utifrån ser hon också bakom alla de ”normalas” försvar, ser deras tillkortakommanden och livslögner och Pija Lindenbaum formulerar dessa insikter på ett alldeles underbart sätt. I ett av vårens Babel finns en mycket fin intervju med Pija Lindenbaum. Där berättar hon hur tungt det var att skriva Plats, som till viss del är självbiografisk (tillstår hon lite motvilligt) men att hon också till slut faktiskt började gilla kvinnan i boken, i alla fall hennes inre känsloliv och det gör som sagt jag också. Sen får jag nog tillstå att några rader är lite väl magstarka även för mig.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.