Feberflickan av Elisabeth Östnäs

feberflickanFeberflickan av Elisabeth Östnäs får mig att tänka på Amanda Hellbergs debutroman Styggelsen, första delen av fyra i serien om den klärvoajanta Maja Grå. Det är den förtätade och kusliga krypa-in-under-skinnetkänslan och förmågan att fånga en förgången tidsanda som förenar. Feberflickan är Elisabeth Östnäs debutroman. Hon har dock en fil.mag. i litterärt skapande och har även jobbat som lärare i kreativt skapande, vilket både det lite gammeldags och stringenta språket och själva berättelsen är tydliga bevis på.

Feberflickan är som sagt en riktigt kuslig historia som utspelar sig i Lund för så där 100 år sedan. Luna, som jag skulle tro är strax över 20 år, vandrar blödande och med febrigt inre runt i familjens hus som stinker av gammal fårstuvning. Tjänsteflickan Birgit har en ledig dag, brodern befinner sig på mentalsjukhus, storasyster Stella är bortrest och i ett av rummen ligger fadern och styvmodern, aldrig kallad något annat än hon, döda, knivhuggna till döds. En gång ska där ha funnits en mor, den vackra Åsa, som dock dog under oklara omständigheter när Luna var fyra år gammal. Ingen dålig start på en skräckroman!

Sakta men säkert och med strama tyglar växer ett tragiskt familjedrama fram, där Luna är både offer och förövare, och som slutar med att familjen faller samman både bildligt och bokstavligt. Även om omgivningen tvekar så framstår det som rätt säkert att det är Luna som är mördaren. Men det finns andra frågor som man som läsare inte rakt av serveras svaren på. Vem är hon egentligen? Och vilka är bakgrundsfaktorerna till att Luna tar till kniven? Feberflickan är en av årets stora läsupplevelser. Det är bara att hoppas att Elisabeth Östnäs redan nu skriver på en ny roman!

Lillemor Åkerman 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.