Flickan av Angelika Klüssendorf

Klussendorf_flickan-308x460Angelika Klüssendorfs Flickan, för vilken hon nominerades till Deutscher Buchpreis 2011, är en bok som på ett sätt hör hemma inom ”misärlitteraturen”, i det att flickan i boken, och kanske i ännu högre grad hennes lillebror, i allra högsta grad upplever både känslomässig och materiell misär. Men ändå inte. Det här är något annat och framförallt något mer. Någonstans läser jag att Flickan delvis är självbiografisk, men berättelsen är långt ifrån den tårdrypande sentimetalitet jag vanligtvis förknippar med ”sanna historier” och är mer en berättelse om kön, klass och samhällsstrukturer än eländesskildring.

Flickan handlar om en ung kvinnas tonårstid, någonstans i DDR. Hon bor tillsammans med mamman som arbetar som sevitris. När mamman inte arbetar dricker hon och plågar barnen på de mest utstuderade sätt. Eller lämnar dem helt enkelt inlåsta i lägenheten utan vare sig mat eller toalett. Den oftast frånvarande pappan dyker upp ibland, men bara för att misshandla mamman och skicka flickan till krogen för att hämta öl. Vi får egentligen inga förklaringar till föräldrarnas utstuderade elakhet, men genom att flickan själv börja bete sig lika illasinnat mot både sin bror och kamraterna förstår man, så att säga mellan raderna, att det handlar om det sociala arvet och ett samhälleligt misslyckande. För ingen i omgivningen tycks förstå hur illa ställt det är med de två syskonen som har helt olika sätt att hantera situationen. Flickan är ett sant maskrosbarn som inser att hon för att överleva måste ta sig bort från hemmet. Brodern sluter sig inom sig själv och det som oroar mig mest under läsningen är faktiskt hans situation. Bokens slut visar inte på något självklart happy-end för flickan men det finns på de allra sista sidorna någon slags öppning mot ett annat och bättre liv. Flickan är tung läsning, men stor litteratur som dröjer sig kvar långt efter att boken är färdigläst. Och jag vill gärna läsa en fortsättning trots de känslor av obehag som den väcker inom mig.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.