Tiggarflickan av Alice Munro

tiggarflickanAlice Munros Tiggarflickan är något av en hybrid mellan novellsamling och roman. De tio novellerna kan läsas separat, men kommer bäst till sin rätt om man läser dem i följd. De handlar alla om kvinnan Rose och skildrar hennes liv under ca 40 år. Från den fattiga barndomen i det fiktiva samhället Hanratty, Ontario där hon växer upp tillsammans med far, styvmor och halvbror Brian, över studier, arbete, relationer och äktenskap fram till den dag då hon återvänder för att försöka få in styvmodern Flo på ålderdomshemmet. Likt mycket annat av Alice Munro är berättelsen inte strikt kronologisk, utan hoppar mellan olika skeenden i Roses liv, tom inom samma novell. Det gör att man inte får ha bråttom när man läser Tiggarflickan. Snarare bör man läsa extra långsamt, för att inte missa någon viktig detalj som för berättelsen om Rose framåt.

Tiggarflickan gavs ut första gången 1978 med titeln Who do you think you are?. Utanför Kanada fick den titeln The beggar maid. Titeln anspelar på en målning, King Cophetua and the Beggar Maid, av Sir Edward Burne-Jones från 1884. Målningen bygger på en legend med samma namn, som handlar om en mycket rik kung som blir förälskad i en fattig tiggarflicka och som i kraft av sin rikedom gör henne till drottning. Alla spår av flickans fattigdom suddas ut och paret lever ett stillsamt liv fram till deras samtida död. Rose  jämförs av blivande maken Patrick med legendens tiggarflicka, detta vid ett tillfälle när Rose oroas över deras olika bakgrund: ”Men jag är ju glad, sade Patrick. Jag är glad att du är fattig. Du är så ljuvlig. Du är som tiggarflickan:”. Patrick är likt Cophetua rik, extremt rik. Deras skilda världar och ett äktenskap byggt på felaktiga grunder, gör att Rose efter ett tiotal år lämnar Patrick. Hon söker oförtrutet vidare i livet efter kärlek och gemenskap, utan att någon gång nå riktigt ända fram.

Tiggarflickan är en berättelse om Roses klassresa, om motsättningar mellan land och stad, fattiga och rika, kvinnor och män och inte minst om skammens alla uttryck. Tunga ämnen kan man tycka, men Munro berättar allt med glimten i ögat och trots alla motgångar framstår Rose sällan som en förlorare. Helt enkelt ljuvlig läsning!

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.