All det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

allt_det_dar_jag_sa_till_dig_var_santDen unga namnlösa kvinnan i Amanda Svenssons nya bok All det där jag sa till dig var sant går på folkhögskola på en mindre ort i Skåne. Hon är där för att lära sig ”skriva bättre dikter, bli en författare”. Egentligen är det nog episka och fantasi-fulla berättelser hon drömmer om att få skriva, men på skolan är det lite finare med lyrik, lite mer ”autentiskt”. Ärligt talat längtar hon nog också efter att bli sedd, efter att kanske möta den där personen som ser hennes riktiga jag, efter att kunna uppnå ”Känslan av plötslig viktlöshet, av hur allt det man är plötsligt framträder i gnistrande klarhet”. Redan när hon kliver av bussen på väg till första skoldagen möter hon en ung mans blick och kanske är det han, som kallar sig Poeten, som äntligen ska få henne att känna sig hel?

De inleder så småningom en relation, dock helt och hållet på hans villkor och det utvecklar sig ganska omgående till en rejält destruktiv relation. Hon är ett tacksamt offer, vår huvudperson, kärlekstörstande och med låg självkänsla och det går faktiskt att förstå hennes handlingar, även om hon på ett tidigt stadium borde ha insett vilken störd och farlig person hon har vid sin sida, hur spännande han än må framstå till en början. Det skulle ha kunnat vara en ganska outhärdlig berättelse om det inte vore för Ilse, en annan vingklippt elev på skolan, som visserligen inte fullt ut ser vad som händer, men som ändå förmår dela med sig av sin kraft så att väninnan kan göra sig fri. Amanda Svensson skriver dessutom om den unga huvudpersonen med sådan ömhet, lekfullhet och framförallt humor att jag läser boken med skräckblandad förtjusning, trots övergreppen och det tragiska slutet.

Lillemor Åkerman

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.