Stoner av John Williams

stonerTack vara ett tips från en kollega inledde jag första veckan efter semestern med att läsa Stoner av John Williams. Det visade sig vara en perfekt uppladdning inför höstens litteraturarbete. Stoner är en välskriven, trovärdig, fängslande och inte minst sorglig historia; som livet självt kan vara – även om jag kan tycka att huvudpersonen William Stoner får lite för stor del av livets vedermödor på sin lott. Boken skrevs redan 1965 men saknar för den skull inte diskussionspotential. På ett plan känns den modern på så sätt att den speglar ett människoöde som skulle ha kunnat ta plats i vår tid. På ett annat plan känns det att boken har 50 år på nacken. Willams kvinnoskildringar var säkert helt enligt regelverket 1965, men han skulle knappast ha kommit undan med dem i dag.

William Stoner föds 1891 på en gård i centrala Missouri, USA. Föräldrarna är bönder och tanken är att William ska gå i deras fotspår och han påbörjar en lantbruksutbildning. Mötet med en lärare i engelsk litteratur får honom dock att tänka om och trotsa föräldrarnas vilja. Han börjar studera litteratur och så småningom även undervisa i litteraturhistoria vid universitetet. Det är också där han bäst kommer till sin rätt och han vurmar för ”kärleken till litteraturen, till språket, till tankens och hjärtats mysterier så som den visade sig i de minutiösa, egendomliga och oväntade kombinationerna av bokstäver och ord, i det svartaste och kyligaste tryck…”.

Rent privat, och för all del även yrkesmässigt, lyckas dock Stoner inget vidare och man kan verkligen fundera över varför det går som det går. Tidens konventioner spelar säkert en stor roll. I en annan, modernare tid, hade äktenskapet med Edith garanterat slutat i skilsmässa och relationen med dottern förhoppningsvis blivit en annan och den passion William upplever med den betydligt yngre Katherine kunde ha fått ett lyckligare slut. Kanske hade även det utanförskap Stoner upplever på sin arbetsplats hanterats bättre. Men det spelar egentligen ingen roll. Stoner handlar om de slumpvisa villkor som styr allas våra liv och om hur vi förhåller oss till det som är oss givet. Det är definitivt ingen feel good-litteratur men god litteratur.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.