Spjärna mot udden av Christine Falkenland

falkenlandSjälva grundhistorien i Christine Falkenlands nya bok Spjärna mot udden är relativt enkel. Eva lever sedan flera år tillbaka med David, tillsammans har de sonen Florian. De älskar varandra fortfarande, i alla fall ”i vissa avseenden”, men relationen går på sparlåga. Framförallt är det Eva som känner sig vankelmodig och melankolisk, hon längtar efter att bli förälskad och uppslukad av en annan människa. David uppmuntrar Eva att söka sig en ny kärlek eftersom han tror att det skulle kunna få henne att må bättre och i förlängningen rädda deras relation. Helt okomplicerat är det dock inte. Eva gör några försök och blir också djupt förälskad i Sam, som dock är olyckligt kär i Lili och det helar slutar med att det är David som träffar en annan och Eva står där som förloraren. Hon bestämmer sig då för att flytta utomlands, till Costa del Sol och tar med sig Florian.

Det finns många lager i denna till omfånget ganska tunna roman. Ett av bokens tema är sorgen över att kanske ha förslösat sitt liv, att det inte blev som man hade tänkt sig och rädslan för att bli gammal och ful och inte längre åtråvärd – en riktigt saftig medelålderskris med andra ord. För Evas del förstärks krisen genom en komplicerad relation med den sedan länge döda mamman och därtill en grumlad och låg självkänsla. Så till syvende och sist handlar det kanske om att Eva måste försonas med sig själv, med den hon blev och se att hon duger genom sin egen blick, inte andras. Jag hoppas att hon lyckas…

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.