Komma nära av Stewe Claeson

Komma_nära_Stewe_ClaesonIbland går verklighet och fiktion till viss del hand i hand. Först fiktionen. I Stewe Claesons nya bok Komma nära avslöjas att en västsvensk kommun gett en byggmästare lov att uppföra en stor spaanläggning, utan att följa gällande bestämmelser. Det ser också ut att finnas kopplingar mellan kommunledningen och byggfirman; det föreligger starka misstankar om korruption.

Den som avslöjar det hela är en 30-årig man, Pontus Wilhelmsson, som arbetar på ett konsultföretag som specialiserat sig på frågor som rör miljö, allemansrätt, strandskydd m.m. Avslöjandet är förstås inte populärt, vare sig hos kommunen eller hos byggfirman. Pontus får dessutom anonyma brev där hans trovärdighet starkt ifrågasätts. Trots att Pontus är övertygad om att det har förekommit felaktiga beslut och ekonomiska oegentligheter känner han sig allt mer trängd, får psykosomatiska besvär och tvingas sjukskriva sig. Att han dessutom nyligen blivit lämnad av sin sambo gör honom ännu mer sårbar. Han tar sin tillflykt till ett vilohem i Småland för att kanske kunna få ork att närma sig sin egen sanning – ska han våga ta sitt ansvar och stå fast vid det han avslöjat eller ska han lägga sig som en slagen man?

Nu till verkligheten. Samtidigt som jag läser Komma nära läser jag i GP om hur en företagare i en västsvensk kommun (inte Varberg!) har tillåtits bygga två båthallar utan giltigt bygglov. Ordföranden i kommunens miljö- och byggnadsnämnd menar att de trodde att de gjorde någonting bra när de hjälpte en företagare på det här viset, i väntan på att detaljplanen skulle bli klar. Precis som i Komma nära handlar det om att skapa jobb till priset av att inte följa lagar och förordningar. När det gäller den här verkliga händelsen finns dock inga misstankar om korruption, så vitt jag vet.

Åter till Komma nära. Det finns en lite sorglig ton i boken som jag tycker mycket om. Pontus är till en början mycket ensam i sin kamp mot journalister, kommunen, byggherren och den anonyme brevskrivaren – inte ens hans kolleger finns riktigt där för att stötta honom. ”Flykten” till hälsohemmet däremot är inte helt resultatlös. Titeln kan också tolkas på flera sätt. Pontus kommer nära, inte bara sig själv utan även mig som läsare. Och finns det inte en liten antydan till romans där på slutet…

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.