Romanprisnomineringar 2015: Psykodrama av Magnus Dahlström

9789100139353Det är fjärde gången som Magnus Dahlström nomineras till Romanpriset. Första gången var 1994 med romanen Nedkomst. 1997 vann Dahlström med Hem. 2012 nominerades han för Spådom och i år är det romanen Psykodrama som juryn har att diskutera och eventuellt utse som vinnare på Angereds bibliotek den 6 mars.

Efter att ha läst boken tre gånger ser jag mycket fram emot att höra juryn diskutera boken! För under min läsning ställer jag mig ofta frågan: Vad är det egentligen som händer!? Magnus Dahlströms text är inte till någon större hjälp, ibland undrar jag om han ens själv vet vad som hänt eller vad som sker inom människorna i Psykodrama. Därmed inte sagt att det är en dålig bok. Långt ifrån. Den är fantastisk, men svår att förstå.

Psykodrama bygger på en serie samtal mellan en namnlös manlig terapeut och en likaledes namnlös patient. Patienten, en kvinna i yngre medelålder, har sökt upp terapeuten, lite oklart varför. Hon bär dock på en traumatisk händelse. Några år tidigare omkom hennes man och två barn i en brand. Kvinnan har mycket diffusa minnen från händelsen, där hon själv vara närvarande men undkom. Kanske söker hon terapi för att återkalla minnena. Kanske är det en ny utredning på gång kring orsakerna till branden. Kanske kan det t.o.m. vara så att det var kvinnan själv som anlade branden. Hon ändrar sina uppgifter hela tiden, ibland tiger hon sig igenom sessionerna och terapeuten får allt svårare att förhålla sig professionell. Det går så långt att man som läsare börjar fundera på om det är terapeuten som är sjuk. Han får också regelbundet handledning av en äldre kollega. De samtalen leder honom dock inte vidare i arbetet med patienten, snarare tvärtom.

Magnus Dahlström har i en intervju sagt att han vill undersöka en sorts allmän psykologisk attityd – att den man är alltid har sin orsak i det som hänt tidigare. Är det så, eller kan man välja den man vill vara? Och går det överhuvud taget att få fram äkta minnen? Som sagt, jag ser fram emot jurys diskussioner. Där finns mycket att diskutera – inte minst slutet!

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.