Och runt mig faller världen av Marit Sahlström

Och_runt_om_mig_faller_världenOch runt mig faller världen av Marit Sahlström är bland det mest drabbande jag har läst i bokväg, i alla fall på mycket, mycket länge. Det är Sahlströms debutroman och den bör ha stora chanser att tilldelas något slags debutantpris. Nu tror jag inte att boken behöver något pris för att nå ut; jag är övertygad om att den kommer få många, många läsare genom mun till mun-metoden. För det går inte att värja sig mot vare sig innehåll eller språk. Det är bara så fantastiskt bra.

Inledningsvis skriver Sahlström: Den här romanen bygger delvis på självbiografiska händelser. Allt hände inte just så här. Att boken delvis är självbiografisk är nog en orsak till att den känns så äkta och trovärdig. Men Sahlström har också en unik förmåga att gestalta bokens svåra innehåll på ett sakligt men samtidigt känslosamt sätt i en perfekt balans. Att avslöja bokens innehåll skulle beröva er kommande läsare en del av läsupplevelsen. Själv visste jag innan jag började läsa boken ingenting om dess innehåll mer än det som står på bokens baksidan. Det handlar om en familj i kris – mamma, pappa och fyra systrar som kallas Ett, Två, Tre och Fyra. Ett stort ansvar faller på Ett när familjen drabbas av sjukdom och död och tillvaron rämnar. Och jag förstår henne så väl när hon vid ett tillfälle frågar sjukhusprästen: ”Hur kan din Gud tillåta det här? Hur kan han bara stå här och se det här hända?

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.