Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg

skyddsrummet_luxgatanVCfPSverige har haft fred i 200 år och det ska vi vara oerhört tacksamma för. Runt omkring i världen uppkommer ständigt nya konflikter och utvecklingen under senare år får mig ibland att känna viss oro över att vi kanske inte är ”immuna” mot krig.

En författare som uppenbarligen tänkt i samma banor är Jerker Virdborg, med nyligen utgivna Skyddsrummet Luxgatan. I femton noveller skildrar han ett krackelerat Sverige som kan vara ockuperat av främmande makt eller så pågår det inbördeskrig med flera inblandade parter, det säga aldrig rakt ut vad det är som har hänt. Konflikten har pågått ett tiotal år, många har dött och landet är uppdelat i olika zoner, effektivt försvarade av män i uniform med olika färg och vissa delar är dessutom nedsmittade av radioaktivitet. Virdborg skildrar skickligt vad som händer med oss människor under konflikt, när det sociala kontraktet är borta. Stundom kanske det för oss människor närmare varandra, men huvudsakligen tycks Virdborg mena att krisen för oss längre bort från varandra, moralen luckras upp och egoismen, grundad i rädsla, breder ut sig.

De femton novellerna binds ihop av en uppdelad novell som skildrar några dagar i ett skyddsrum. Berättaren här är en ung man, Kristian och genom hans observationer och tankar förmedlas effektivt alla de känslor och handlingar som man lätt kan förstå infinner sig om man tvingas ner under jord, på obestämd tid, tillsammans med en massa okända människor – skräck, rädsla, apati, ovisshet, förnedring och inte minst egoism. Det är obehagligt men bra och kanske är det inte fel att ibland fundera över hur tunn gränsen mellan fred och krig faktiskt kan vara och att vi alla måste kämpa för att behålla den intakt.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.