De osynliga av Roy Jacobsen

de_osynliga_roy_jacobsenUnderbarn av Roy Jacobsen är en av mina absoluta favoritböcker och den har jag tidigare skrivit om här. Det är en fantastiskt fin barndomsskildring som utspelar sig i 1960-talets Oslo.

Nu är Jacobsen tillbaka med en lika magisk bok, De osynliga. Även denna bok är en barndomsskildring, tid och miljö är dock en annan. Boken bygger på verkliga händelser och utspelar sig på den norska ön Barröy mellan åren 1913-1928. Barröy är en liten ö som ligger ett par timmars resa med roddbåt utanför huvudön, där det finns ett lite större samhälle med både fiskeflotta, fiskfabrik och kyrka. Endast en familj är bosatt på ön. Det är det gifta paret Maria och Hans, Hans far Martin och syster Barbro. I familjen finns också Ingrid som är tre år när berättelsen börjar och det är kring Ingrid en stor del av berättelsen kretsar.

Det är ett vidunderligt vackert nordnorskt kustområde som De osynliga utspelar sig i. Men livet på den lilla ön, med ett ofta stormande hav som närmsta granne, är hårt vilket en mening som den här vittnar om: ”Allt av värde på en ö kommer utifrån, bortsett från jorden, men det är inte på grund av den som de är här, det är öborna pinsamt medvetna om.” Familjen, inklusive Ingrid när hon blir lite äldre, får slita för att få mat på bordet och husen att stå kvar. De ska också under resans gång både förlora och få nya familjemedlemmar. På vilket sätt ska inte dock avslöjas här. Det vilar lite av undergångsstämning över boken och jag befarar hela tiden det värsta. Men, trots elände i kvadrat finns det också mycket värme och hopp i boken och det är fantastiskt att få följa Ingrid från liten tös till klok och ansvarstagande ung kvinna. Språket är kärvt och kargt, men precis som landskapet vidunderligt vackert.

Lillemor Åkerman

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.