Indialänderna av Erik Andersson

indialändernaErik Andersson född 1962, född och bosatt utanför Alingsås, är kanske mest känd som översättare av engelsk litteratur. De mest kända är hans nyöversättningar från 2007 av Tolkiens ”Sagan om ringen” och James Joyce roman ”Ulysses” 2012. På frågan hur han fått Ulysses-jobbet säger Erik i en intervju: ”Plötsligt ringer någon och frågar om man vill göra det. Man kan ju undra varför de ringde just mig, men Tolkien måste ju ha varit en merit. Inte minst det där att kunna sitta med och samma bok år ut och år in utan att begå självmord”.

Efter att ha läst några av Erik Anderssons egna böcker känns svaret typiskt för honom och hans humor. Sedan 1990 talet har han gett ut ett antal böcker i olika genrer – romaner, noveller och essäer (bl.a. en om Claes Hylinger). 2008 läste jag ”Den larmande hopens dal” och blev begeistrad. Den utspelar sig på västgötaslätten och driver friskt med befolkningens lokalpatriotism och vad som är viktigt att publicera från en liten tidningsredaktion. Är det elakt – nej bara roligt av en författare som har distans men samtidigt kärlek till sin hemtrakt.

Indialänderna är skrivna i samma anda med en antihjälte, Ingvar Fransson, vars dödsruna publiceras på romanens första sida. Hans karriär är blandad, start med tvåårigt gymnasium i Falköping, anställning på Hagelbäcks Magasin, Perssons Lantbruksredskap Floby, Karamellpojkarna i Alingsås och sedan Chalmers i Göteborg sysselsatt med hållfasthet och metallurgi. Så öppnar sig världen för Ingvar, som har många talanger, och hans resande till Indialänderna tar fart.

Ingvar Fransson själv kommer av logiska skäl inte till tals. Det är bekanta, gamla skolkamrater, medresenärer med flera som minns Ingvars öden och äventyr i Sverige och i världen. Det är berättat med en underfundig, västgötsk humor. Samma förvirrade känsla infinner sig som när jag läste Clas Hylingers skrönor om ”det hemliga sällskapet”. När jag skrattar är det kanske på rätt ställe och i så fall tillsammans med författaren, eller skrattar han åt mig som har missförstått alltihop.

Så ska en riktigt underhållande bok skrivas!

Lisbeth Fävremark

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.