Ungern, Island och yttrandefriheten – Bokmässan 2015. Del 3.

eszters arvglod_150Sándor Márai: Glöd; Észters arv

Sándor Márai föddes 1900 i nuvarande Slovakien som då var en del av Österrike-Ungern. Som ung journalist var han bosatt i Tyskland och Frankrike men flyttade till Budapest i slutet av 1920-talet. 1948 tvingades han i exil av kommunistregimen och flyttade då till Kalifornien. Hans författarskap föll i glömska, han själv gick bort 1989, men hans romaner återupptäcktes och återutgavs på 1990-talet.
Inför årets Bokmässa har jag läst om två av hans mest kända verk Észters arv (1939) och Glöd (1942). Tema för båda är att det inte går att undfly varken det förflutna eller den tragiska förutbestämda framtiden.
Glöd är en av mina favoritromaner, speciellt i Sven Wollters inläsning, vilken för övrigt är utlånad mer än hundra gånger på Varbergs bibliotek.
Scenariot är följande: Henrik – en gammal man, kallad generalen, bor på ett av sina slott tillsammans med sin gamla amma som är över nittio år. Han lever en törnrosalik tillvaro där inget förändrats på många decennier.
Inledningsscenen: Generalen kommer in från vingården och hans anställde jägare överlämnar ett brev. ”Det kom med ett bud”, säger jägaren i stram givakt. Generalen känner igen handstilen, läser brevet och börjar utdela order…
Han börjar tala för sig själv; tittar i almanackan; räknar mellan ett gammalt datum och dagens. ”Han har kommit tillbaka” säger han högt mitt i rummet. ”Fyrtioett år och fyrtiotre dagar”.

Sedan börjar dramat rullas upp: Vi får följa Henrik och Konrad under barndomens vänskap. Ja, de är mer än vänner. De är omaka men oskiljaktiga under skoltiden och ungdomstiden med skolloven som tillbringas hemma hos den ene. De är födda till helt olika omständigheter och möjligheter – den ene rik medan den andre har knappa förhållanden. Det blir giftermål för den ene och den andre går ut och in som god vän i familjen fram till den ödesmättade dag då allt förändras. Dagen för rådjursjakten…

Észters arv är skriven tidigare men skildrar en modernare tid med moderna fortskaffningsmedel. Även denna kortroman utspelas under ett dygn med tillbakablickar tjugo år bakåt. Ett ofrånkomligt återseende är tema även här.
Eszter bor med en äldre släkting och lever ett dystert enahanda liv. Men så, ett bud, ett telegram.
Romanerna påminner om varandra men det finns en humor i ”Eszters arv” som saknas i ”Glöd”. Det är en sorts svart galghumor och samtidigt en förutsägbarhet som gör att jag vill varna Eszter, men det är meningslöst – hon går med öppna ögon mot sitt öde.

Lisbeth Fävremark

Annonser
Det här inlägget postades i Bokmässan, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.