Regnet luktar inte här av Duraid Al-Khamisi

framsida_regnet_luktarLitteraturhistorien är full av migrationsberättelser. Sedan urminnes tider har människor berättat om sina liv på flykt och om livet i exil, om att vara på väg från något dåligt till något bättre, till en förhoppningsvis större möjlighet att få uppfylla sina drömmar, till ett liv i fred och frihet, till att kunna ge sina barn en framtid.

Vilka berättelser dagens flyktingsströmmar från t.ex. Syrien kommer att ge upphov till kan vi bara sia om. En del har dock redan sett dagens ljus, t.ex. Resa in i tomheten: en berättelse från Syrien av Samar Yazbek, som jag trots dess mörka innehåll ser fram emot att läsa. På SVT visades nyligen den prisbelönta dokumentären Dox: En syrisk kärlekshistoria. En lika tragisk som gripande berättelse om en familj som slits i stycken av Assad-regimen. Finns att se på SVT Play fram till den 24 december.

I väntan på alla andra exilberättelser om dagens situation kan man läsa Duraid Al-Khamisis berättelse Regnet luktar inte här. En berättelse från en annan tid och om en flykt inte från Syrien utan från Irak. 1994, när Duraid Al-Khamisi var 8 år, flydde familjen från en välbärgad tillvaro i Bagdad, pappan var en av Iraks skickligaste guldsmed, till en osäker underklasstillvaro i en av Stockholms förorter. Resan gick via Jordanien, flyg till Moskva, vidare till Litauen där familjen fick hoppa i en liten båt, för en färd över Östersjön, lika osäker som den färd många flyktingar i dag tar över Medelhavet. Under perioden september 1992 till april 1995 tog sig 14 flyktingbåtar över östersjön. Al-Khamisi var med i en av de sista båtarna och kom fram till Gotland den 16 december 1994.

I regnet luktar inte här varvar Duraid Al-Khamisi berättelser från hemlandet Irak, om tiden innan kriget, om att tillhöra den religiösa inriktningen mandeismen, om flykten, livet på flyktingförläggningen i Flen, den oroliga uppväxten i Husby och om räddningen som kom genom att Al-Khamisi  utbildade sig till journalist. Det är gripande berättelse som ger mig en större förståelse för hur dagens flyktingar har det. Och för mig är det uppenbart att vi behöver många fler personliga migrationsberättelser som Regnet luktar inte här, så att vi kan se människorna bakom alla siffor och procenttal som serveras oss genom tidningar, TV och Internet.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Facklitteratur, Lästips och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.