Domaren av Ian McEwan

domarenI det inledande kapitlet av Ian McEwans bok Domaren får Fiona May, en välrenommerad men arbetstyngd överrättsdomare i 60-årsåldern, höra en bekännelse från maken John som ska sätta hennes liv i gungning. Jack har drabbats av en ålderskris och frågar helt sonika Fiona om det är ok med henne att han inleder en sexuell relation med en yngre kollega. Han vill inte skiljas, utan det han vill är att en sista gång få vara förälskad. ”Jag behöver det. Jag är femtionio. Det här är min sista chans. Ingen har än så länge lyckats bevisa att det finns ett liv efter detta”. Och det är ju trots allt sju veckor och en dag sedan John och Fiona hade sex… Fiona svarar ilsket och bestämt nej. Jack packar sin kappsäck och försvinner ut genom dörren.

Fionas sätt att hantera Jacks svek är att ännu mer grotta ner sig i sitt arbete och hon har för handen ett ytterst komplicerat fall. Hon har kallats in för att ta beslut i ett fall där en dödssjuk ung man av religiösa skäl, han är ett Jehovas vittne, vägrar ta emot en blodtransfusion som kan rädda hans liv. Då Adam snart ska fylla 18 år är Fiona den som ska avgöra om mannen är vuxen nog att kunna ta detta beslut eller om man ska se honom som ett barn, väga in att han kan vara under påverkan av både församling och föräldrar och då döma utifrån kapitel I(a) i barnavårdslagen The cildren act som påbjuder att barnets välmåga alltid måste väga tyngst i domstolens ögon. En grannlaga uppgift som sätter Fionas yrkesmässiga kunskaper på prov och även sätter starkt känslomässig press på henne som redan är ganska labil med tanke på de äktenskapliga problemen. Fiona tar sitt beslut men det ska komma att få stora konsekvenser för alla inblandade. Domaren är, som alla McEwans böcker välskriven, lättläst, spännande och dessutom tankeväckande.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.