Flykten av Jesús Carrasco

flyktenJesús Carrascos debutroman Flykten (kom på spanska 2013) får mig att tänka på Cormac McCarthys fantastiska dystopi Vägen från 2008. I Vägen vandrar en far och hans son runt i ett nedbränt amerikanskt landskap, i vad som tycks vara en ödelagd värd, av en orsak som skulle kunna vara ett världskrig eller en miljökatastrof. Landskapet de vandrar runt i är kargt, även språket är kargt, men samtidigt uttrycksfullt och målande;  tillvaron är hård och hotfull.

I Flykten är både plats och tid är outsagd, det skulle kunna vara dåtid eller nutid eller varför inte framtid. Men det känns inte viktigt, utan Flykten är snarare en allmängiltig berättelse om våld och motstånd och framförallt om vänskap och mod. En ung pojke har flytt hemmet efter en traumatiserande händelse hemma i byn; exakt vad som hänt får man veta ganska långt fram i boken. På sin flykt sammanstrålar han med en herde som vallar runt sina får i lanskapet och mellan dem växer på kort tid en mycket stark vänskap fram. Även i denna bok är, om än inte hela världen, landskapet sönderbränt och ödelagt efter en kraftig torka. Många människor har lämnat området, de få som finns kvar tycks alla ha onda intentioner. Förutom herden då…

Flykten är en mörk, smått klaustrofobisk roman, men väldig, väldigt bra. Och precis som i Vägen finns det trots allt en liten strimma hopp på slutet.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.