Tidsklyftan : en Vintersaga på nytt av Jeanette Winterson

tidsklyftan The Hogarth Shakespeare series är ett internationellt projekt som har som mål att låta en rad välkända romanförfattare återberätta några av Shakespeares verk. “The books will be true to the spirit of the original plays, while giving authors an exciting opportunity to do something new” står det att läsa på projektets hemsida. Shakespearprojektet sjösattes i oktober 2015 och böckerna kommer att publiceras i 20 länder. Först ut var Jeanette Winterson med sin ”cover” på En vintersaga med titeln Tidsklyftan : en Vintersaga på nytt. På svenska finns även Jag heter Shylock som är Howard Jacobson version av Köpmannen i Venedig. Längre fram kommer vi också att kunna läsa Shakespeare-covers skrivna av Margaret Atwood, Jo Nesbö, Tracy Chevalier, Edward St. Aubyn och Gillian Flynn.

Jeanette Winterson inleder med en resumé av originalet som i all korthet går ut på följande. På Sicilien befinner sig öns kung Leontes och hans vän Polixenes, Böhmens kung. Leontes hustru Hermione väntar barn och Leontes är övertygad om att det inte är han själv utan Polixenes som är far till barnet. Hermione föder en dotter, Perdita, dödas sedan och dottern förvisas till Böhmens stränder där hon hittas och adopteras av en herde. En dag möter Perdita och Polixenes son Florizel varandra och tycke uppstår, båda ovetandes om den andres bakgrund. Hur deras kärlekssaga slutar ska kanske inte avslöjas här, men för att vara Shakespeare sägs sagans upplösning vara ovanligt lycklig.

Wintersons cover följer originalet ganska nära. Men nu är det London, 2000-tal och finanskris. Leo har fått sparken från banken ”genom att ha ackumulerat det som hans vd kallade hejdlösa förluster”. Efter en vända på behandlingshem och ett antal sessioner hos en psykiatriker är han tillbaka på banan i ett nystartat företag tillsammans med Xeno. Precis som Leontes misstänker Leo att vännen har en affär med hustrun Mimi och att det väntade barnet inte är hans. Och så rullar det på…

Jag tycker mycket om Wintersons cover och man förstår lätt varför En vintersaga ligger henne extra varmt om hjärtat. Det är, som hon själv skriver, ”en pjäs om ett hittebarn. Och jag är ett hittebarn. Det är en pjäs om förlåtelse och en värld av tänkbara framtider – och hur förlåtelsen och framtiden är förenade i båda riktningarna. Tiden är vändbar.” Är det något vi behöver i dessa tämligen dystra tider så är det väl berättelser som inger hopp om att det alltid finns ”en andra chans”?

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur. Bokmärk permalänken.