Jag var precis som du av Negra Efendić

jagvarprecisomduNegra Efendićs debutroman Jag var precis som du kastar mig 20 år tillbaka i tiden. 1998 lärde jag känna en kvinna som flytt kriget i Bosnien Herzegovina. Vi kan kalla henne Emina. Hennes man hade dödats i kriget och Emina hade, svårt traumatiserad, lyckats ta sig till Sverige med sina två barn. Vi tappade kontakten efter ett tag men jag tänker ofta på Emina. Hur gick det för henne? Och hur gick det för hennes barn? En annan sak jag tänker på är hur otroligt svårt det var att förstå konflikten på Balkan. Hur kunde människor som känt varandra i årtionden, kanske generationer, så snabbt bli fiender och börja kriga? Ett krig som resulterade i hundratusentals döda. Miljoner tvingades fly. Ca 100 000 av dem flydde till Sverige, 70 000 av dem fick stanna.

En av dem som fick stanna var Negra Efendić, född 1980. Hon växte upp byn Brezevo Polje i den forna republiken Jugoslavien. En liten by där bosniaker (bosniska muslimer) och serber levde sida vid sida. Idyllen fick dock ett mycket snabbt slut när nationalismen växte sig stark och kriget stod för dörren. Efendićs föräldrar beslutade sig för att fly, för som mamman uttryckte det när Negras storebror riskerade att skickas till fronten: ”Inget land, ingen flagga och ingen nation är värt mitt barns liv. Det är jag som har fött honom och aldrig tillåter jag att han dör för någon kulle någonstans”. Efter en lång bussresa hamnade familjen i Sverige. Via ett par, tre olika flyktinganläggningar fick familjen till slut en egen lägenhet i Huskvarna.

På enkel men klar och precis prosa skildrar Efendić livet som flykting och nyanländ i Sverige. Nu är familjen trygg, de riskerar inte längre att dödas. Men tryggheten är skenbar. Det är svårt att finna sig tillrätta i det nya landet. Det är så mycket som är olikt, språket, maten, kulturen… Längtan tillbaka till Bosnien är stark, men vad har de att återvända till? I deras hus bor nu en serbisk familj. Dessutom är främlingsfientligheten i Huskvarna utbredd och det brinner på flyktingförläggningar runt om i landet. Känns det igen?

Trots allt har det gått bra för många av Balkanflyktingarna, i synnerhet för dem som kom till Sverige som barn eller ungdomar. Negra Efendić är själv ett lysande exempel på det. Hon jobbar i dag som reporter på Svenska Dagbladet med särskilt fokus på migrations- och integrationsfrågor. I bokens sista del återvänder hon till Bosnien ännu en gång, men inte för att som vanligt hälsa på släktingar utan för att försöka få svar på frågor som tidigare inte har kunnat ställas, ett besök som även skildrats i reportaget Åter till Srebrenica i SvD i juli 2015. Efendić berättar också om ett annat reportage, Eko av hat, där hon försöker förstå sina gamla plågoandar på högstadiet i Huskvarna.

En otroligt viktig bok med andra ord. Den förklarar en gammal flyktingkatastrof och sätter nytt ljus på det som sker i dag. Nog borde vi kunna dra lärdom av historien?

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Lästips, Skönlitteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.