Rum för resande av Hans Gunnarsson

rum_for_resandeEn del böcker är helt omöjliga att släppa när man väl har börjat läsa. Rum för resande är definitivt en sådan bok – välskriven och ohyggligt spännande. Den skulle kunna kvala in i genren landsbygd noir, en försvenskning av det engelska uttrycket country noir, en gång myntat av den amerikanske författaren Daniel Woodrell, med mörka samtidsskildringar som utspelar sig i avfolkningsbygder.

Den medelålders kvinnan Britt-Marie driver ett mindre pensionat någonstans på den småländska landsbygden. Sedan den nya förbifarten byggdes har beläggningen minskat drastiskt; troligtvis är det bara en tidsfråga innan hela det lilla samhället får slå igen. Britt-Maries make Torsten lever inte längre och den vuxna sonen Tord, som i 13-årsåldern drabbades av en psykos och efter det aldrig blivit riktigt frisk, hjälper delvis till med att driva pensionatet. Historien bärs växelvis fram av Britt-Marie och en man som heter Josef. Josef har tillsammans med sin fru Tilde och sonen Joel bokat in sig för en natt på pensionatet. Tilde som är adopterad har bestämt sig för att äntligen leta upp sin biologiska mor. Från att till en början ha varit ett gemensamt projekt känner sig Josef dock allt mer exkluderad i sökandet efter Tildes rötter.

Redan från start vet man som läsare att det här kommer att sluta illa, riktigt illa. Hans Gunnarsson bygger upp en kuslig känsla, både i pensionatsmiljön och i bilen i vilken Josef och Tilde tar sig söderut, som kryper in under huden. Om jag vore filmmakare skulle jag definitivt ta mig an denna historia och inledningsscenen är klar: ”Hon kisade mot solen, strök handryggen över panna. Klockan var inte ens nio och det var redan tjugofem grader i skuggan. Inte ett moln på himlen. Gräsmattan i slänten var mera gul än grön. Det var på god väg att bli den varmaste sommaren i mannaminne.

Lillemor Åkerman

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.