Den gröna vägen av Anne Enright

den-_-grona_vagenDet är julen 2005 och 76-åriga Rosaleen Madigan har bjudit hem sina barn för att fira jul i huset i Ardeevin. Landskapet är fiktivt poängterar Anne Enright i slutet av Den gröna vägen, men vissa namngivna platser i boken, t.ex. Aranöarna, gör att man som läsare kan placera historien om familjen Madigan på Irlands västkust. De numera vuxna barnen tar sig lite motvilligt hem till barndomshemmet. De har alla fyra, Hanna, Dan, Constance och Emmet, hela livet försökt avskärma sig från uppväxten och Rosaleens lite neurotiskt beskyddande vingar. I de som kapitel som föregår juldagens sammankomst lär vi känna de olika familjemedlemmarnas mer eller mindre tragiska öden.

Familjen Madigan är en familj där alla egentligen älskar varandra. Men dom har så svårt att visa det och kanske känner dom inte längre varandra tillräckligt för att kunna eller våga visa det. Rosaleen är inte heller en människa som det som läsare är helt enkelt att tycka om. Hon tycks ha låg självkänsla kombinerat med ett stort ego, hon är krävande men samtidigt avvisande – ytterst påfrestande för alla runt omkring henne. På juldagens kväll inträffar dock något som för en stund visar på kraften som kan finnas i en familj när nöden kräver det och alla ger den tillåtelse att ta plats.

Den gröna vägen är mångt och mycket Rosaleens berättelse även om de fyra barnen också tydligt träder fram som individer. Den gröna vägen, som finns på riktigt, är den väg där Rosaleen inleder en relation med barnens far. Det är också där berättelsen om familjen Madigan är på väg att sluta i en katastrof. När det gäller mina känslor för Rosaleen så kan jag till slut inte låta bli att tycka rätt bra om henne. Hon må vara besvärlig och neurotisk, ett talande exempel är att hon har en förkärlek för att lösa sina problem i horisontalläge bakom stängda dörrar, men egentligen handlar ju allt bara om en enkle önskan om att vara älskad och att våga älska tillbaka.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.