Nötskal av Ian McEwan

Ian McEwan har valt ett udda och troligtvis ganska unikt berättargrepp i senaste boken Nötskal. Protagonisten är ett foster, den tjugoåttaåriges Trudys och maken Johns blivande son. Inifrån mammans mage registrerar han det, mot en katastrof accelererande händelseförlopp, som utspelar sig strax utanför livmoderväggen. Trudy och John har sedan en tid gått skilda vägar, för att kanske återförenas någon dag framöver, åtminstone hoppas John på det. Trudy har dock inlett en relation med Johns i allra högsta grad osympatiske broder, fastighetsspekulanten Claude. Han är, enligt fostret, ”näst intill genialt andefattig, oförställbart menlös och besitter en banalitet lika fulländad som arabeskerna i Blå moskén.”

Trudy och Claude smider lömska planer om hur de ska oskadliggöra John och i förlängningen ta över hans stora hus på Hamilton Terrace, värt så där en sju miljoner pund. Men det är inte bara detta kommande fastighetsövertagande som Trudy och John ägnar sig åt, de planerar även hur de ska göra sig av med det blivande barnet genom en ”placering” någonstans. Fostret har med andra ord ett och annat att kämpa mot – dels risken att bli faderslös men också risken att även förlora sin mor.

Utöver en thrillerartad historia som slutar i ond bråd död är Nötskal även en betraktelse över tillståndet i världen med en klassisk fråga i fokus: Hur kan det komma sig att vi låter en så pessimistisk hållning breda ut sig – ”detta kännemärke för intellektuella överallt. Det gör att den tänkande klassen slipper komma med lösningar. Vi hetsar upp oss med dystra tankar i pjäser, dikter, romaner, filmer. Och numera även i kommentatorsfält. Varför lita på den här redogörelsen när mänskligheten aldrig varit så rik, så frisk och så långlivad? ” Medan man funderar på det kan man hänge sig åt dramatiken i Nötskal. Boken är spännande och trots sitt ganska dystra innehåll även underhållande, även för oss som vanligtvis undviker inte helt igenom realistiska berättelser. Det enda jag inte riktigt förstår är vad Trudy ser hos John – för han är verkligen motbjudande på alla sätt…

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.