Syndavittnet av Mattias Hagberg

Det finns bara en dålig sak med riktigt bra romaner och det är att jag efter avlutad läsning genast får lust att ta mig an boken en gång till. Så förhåller det sig med Syndavittnet av Mattias Hagberg, den första boken i en planerad serie romaner om ”den lilla människans möte med de stora idéernas ofullkomlighet”. Vilken bok! Språket är fantastiskt, berättelsen oförutsägbar och handlingen utspelar sig i miljöer vi sällan möter i svensk skönlitteratur.

I juni 1914 kommer bokens kvinnliga berättare till Ön. Sista anhalt innan Ön är Vardö, i nordligaste Norge, nära ryska gränsen. Ön tillhör Ryssland, men befolkas av ett hundratal personer varav de flesta är norrmän, men även några svenskar och finnar. Tsaren har öppnat kusten för alla som vill bo där, mån om att befolka området dit dock inga ryssar vill flytta. På pappret blir nybyggarna ryska statsmedborgare, men det är inte så viktigt, och ingen tvingas heller att konvertera till den ryska kyrkan eller ansluta till den ryska armén. Det är den kristna tron som binder dem samman. Församlingen leds av prästen Sakarias, till vilken den unga kvinnan kommer för att tjäna som piga.

Det råder extremt svåra förhållanden på ön, där finns inte mycket att leva av, ”det mesta tar vinden och kylan död på”. Männen ägnar sig åt långväga fiske och varje år tar havet några av männen. Trots det hårda livet väljer kvinnan att stanna hos Sakarias, om hon nu ens har något val. Sakarias styr församlingen med järnhand och han har dem inte alltid på sin sida. Allt eftersom ökar konflikterna och församlingen börjar vända Sakarias ryggen. Under vintern 1917 kulminerar motsättningarna mellan Sakarias och församlingen, än mer efter att en halvt ihjälfrusen rysk matros, som hamnat på ön, berättar om revolutionen som har brutit ut och att nya tider är att vänta…

Ett trettiotal år senare befinner sig kvinnan i Moskva dit hon evakuerats efter revolutionen. Stalin har just dött och hans död försätter hela befolkningen i skräck och ovisshet. Händelserna får kvinnan att våga se tillbaka på de där åren på Ön, som slutade så tragiskt. Hon börjar skriva ner sina minnen, vilket resulterar i denna fantastiska roman av Mattias Hagberg.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.