Utan dina andetag av Aspenström och Så här upphör världen av Teir

Karin Aspenströms Utan dina andetag och Philip Teirs Så här upphör världen har liknande tematik – relationer i outtalad kris som ska repareras under en semester. I Aspenströms bok är det Evelyn och Erik som åker till Indien, en resa som Evelyn hoppas ska leda till en nystart i förhållandet. De har varit ihop i tio år, är det perfekta paret – jämställda, medvetna, efter att dom gift sig ska Erik ta Evelyns efternamn och de ska naturligtvis dela på föräldraledigheten när det blir barn. Men det är något som skaver i förhållandet. Erik tycks lida av en depression och längst inne i Evelyn gror tvivlet. Alla som någon gång kuskat runt i Asien med en ryggsäck på ryggen kan känna igen sig. Den till en början chockerande luftfuktigheten, myllret av människor och så alla dessa udda individer på långresa, inte sällan på jakt efter att hitta sig själva, men där det snarare handlar om en flykt bort från något negativt. Bokens omslag skulle kunna få en att tro att detta är en mysig, romantiskt berättelse, men ack vad man då bedrar sig. Avståndet mellan Evelyn och Erik snarare växer än krymper, trots att resan rent fysiskt för dem närmare än varandra och Indientrippen blir något helt annat än de tänkt sig.

I Philip Teirs bok är det de äkta makarna Julia och Erik som tillsammans med de två barnen Anton och Alice beger sig till en stuga vid havet i Österbotten för en tio veckor lång semester. Även här tycks det finnas en stabil grund att stå på, något som dock visar sig vara en chimär. Anna som är författare har skrivkramp och Erik är på väg att förlora jobbet, något han dock väljer att inte berätta för Julia. Väl på plats blir det inte den lugna semester som Julia och Erik hoppats på. Ett antal människor bryter in i den lilla kärnfamiljen och sätter världen i gungning. Bl.a. Julias barndomsvän Marika som ingår i en rörelse kallad Aniara-rörelsen, en grupp miljöaktivister som är övertygade om att jordens undergång är nära, där de har valt att ge upp i stället för att kämpa (vilket i praktiken innebär lösa förbindelser och droger). Rörelsen leds av den karismatiske men inte så lite egoistiske Chris. Även Eriks lätt labile bror Anders dyker upp efter en långresa i Asien och så finns det Kati, en mystisk kvinna i grannhuset  som uppträder lite märkligt.

Ska jag rekommendera en av dessa två böcker blir det definitivt Aspenströms Utan dina andetag. Det är en förtätad berättelse som griper tag i all sin enkelhet. Evelyn och Erik känns äkta och jag vill verkligen läsa vidare för att få veta hur resan ska sluta. Teir å andra sidan tycker jag vill för mycket. Det blir för många livsöden som ska vävas samman och berättelsen engagerar inte på djupet, även om jag läser klart med förhoppningen om att den ska ta sig på slutet. Men den lämnar mig bara med någon slags känsla av besvikelse, jag hade hoppats på mer.

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.