Heather, i sin helhet av Matthew Weiner

Jag verkligen älskade TV-serien Mad men som sändes under sju säsonger 2009 – 2015. Serien, som har vunnit tretton Emmy- och fyra Golden Globe-utmärkelser, utspelar sig i 1960-talets amerikanska reklamvärld på Madison Avenue i New York. Titeln kommer från verklighetens reklamare på Madison Avenue som kallades Mad Men.

När jag för en tid sedan såg att seriens skapare, Matthew Weiner, även medförfattare och producent till de två sista säsongerna av gangsterserien Sopranos, debuterat som romanförfattare såg jag verkligen fram emot att läsa boken Heather, i sin helhet. Lovorden lät inte heller vänta på sig – författarna Philip Pullman, James Ellroy, Claire Messud och Maggie O’Farrell är bara några av dem som hyllat boken  med ord som mästerstycke, lysande, makalös och ett kraftprov.

Berättelsen kretsar kring det gifta paret Mark och Karen. I ett första kort kapitel, inte ens 20 sidor, berättas på en mycket sparsmakad prosa om parets respektive bakgrund och hur de träffades. Vi får veta att Mark gör karriär inom finansvärlden och att Karen ägnar sig åt att vara en perfekt hemmafru i New Yorks övre medelklass. Tillsammans får de dottern Heather, som tycks vara deras enda gemensamma intresse, men som också leder till någon slags maktkamp om dotterns gunst. I övrigt finns det mycket att önska i deras relation och kärleken dem emellan, om den någonsin funnits, är för länge sedan avsvalnad.

Heather är inte bara ett mycket vackert barn, hon är också charmig, intelligent och har en ”inkännande personlighet”. Alla i hennes omgivning förtrollas av Heather. En person som förtrollas extra mycket är en ung man vid namn Bobby Klasky, svårt skadad av uppväxten i ett missbrukarhem i New Jersey. Han arbetar som byggnadsarbetare i närheten av familjen Breakstones hem och blir som besatt av Heather. Föräldrarnas maktkamp om dottern får nu en extra kombattant.

Jag gillar Weiners ordknappa prosa, skildringen av Mark och Karens kärlekslösa relation och deras alienation inför varandra och det liv dom lever. Klassperspektivet är också intressant. Tyvärr lämnar boken en lite bitter eftersmak efter sig. Den manliga blicken är påtaglig och Heather blir väl mycket av ett objekt, hela tiden skildrad utifrån andras blickar. Jag får allt svårare att läsa böcker där kvinnor objektifieras, inte för att verkligheten inte ser ut sådan – utan för att det ibland inger en trötthetskänsla när även fiktionen ägnar sig åt det. Me too-rörelsen har bidragit till att öka på denna trötthet över objektifieringsskildringar. När jag sedan ser att Matthew Weiner själv har blivit anklagad för sexuella trakasserier av en f.d. kollega under Mad men-tiden övergår tröttheten i en känsla som mer liknar ilska…

Lillemor Åkerman

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.