Ön av Ragnar Jónasson

En av de första böckerna jag skrev om här på bloggen var Mörkret av Ragnar Jónasson. Nu har förlaget givit ut Ön som är den andra delen i trilogin om Hulda Hermannsdóttir. Dessa böcker utspelar sig tidsmässigt i omvänd ordning och i Ön får vi följa med tillbaka till 1997. Även i det skedet av karriären brottas Hulda med problem i sin yrkesroll som att bli omsprungen av yngre män med mindre erfarenhet och känslan av att inte riktigt bli tagen på allvar. Hon kämpar med sina fall för att bringa rättvisa för offer och anhöriga, och för att sätta händelser i ljuset där andra försökt mörka eller åtminstone inte sagt hela sanningen. Även i privatlivet har hon lidit stora förluster och man känner verkligen med henne som karaktär. Det som håller henne ovan ytan är nog, förutom drivkraften att lösa sina fall, att komma nära den karga isländska naturen och helst hela vägen upp på bergstopparna.

Naturen har ganska stor betydelse i den här boken, några barndomsvänner ska ses igen och åka ut till Elli∂aey som är en isolerad ö i ögruppen Västmannaöarna söder om Island. Det finns en jaktstuga där de ska sova över och sedan bli hämtade dagen efter. Det är svårt att lägga till, vädrets makter bestämmer om det går att gå i land eller inte. De är fyra personer som åker ut till ön och flera av dem har inte träffats på tio år. Sist de hängde ihop var de fem till antalet, en av dem dog den där dagen ute på Västfjordarna för tio år sedan och pappan till en av vännerna anhölls för dådet. Frågan är om hela sanningen verkligen kom fram då, om inte kanske den måste fram nu. Hulda blir naturligtvis inkopplad och den här boken innehåller allt man kan önska av en isländsk deckare: avlägsna och otillgängliga platser, vildmark, mäktig natur och intressanta karaktärer. Vid sidan av kriminalfallet får vi också följa Hulda i sökandet efter sin far.

Jag tycker att den första boken var bra och lättläst men i Ön har Jónasson utvecklat både intrigen och själva skrivandet till en helt ny nivå. Han visar också på hur anhöriga påverkas i sådana här sammanhang, vilka enorma personliga tragedier enskilda människor och hela familjer drabbas av. Spännande men också tungt att läsa stundtals. Jag ser med blandande känslor fram emot den avslutande delen.

Andrea Johansson

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.