Samlade verk av Lydia Sandgren

Martin Berg låg på vardagsrumsgolvet med händerna knäppta över magen. Runtomkring honom var högar av papper utspridda. Vid hans huvud fanns en halvfärdig roman, vid hans fötter drivor av tjugofem års samlade servettanteckningar.”

Så börjar Lydia Sandgrens debutroman på generösa 689 sidor. En riktig tegelsten med andra ord. Men jag gjorde som en kollega sa, tog sats och satte igång. Sedan var jag fast. Det funkar inte med någon snabbläsning här och jag blev lika irriterad varje gång jag blev avbruten av någon anledning. Känslan jag får när jag läser är en blandning av Kjell Westös Den svavelgula himlen, Hanya Yanagiharas Ett litet liv och Donna Tartts Steglitsan och Den hemliga historien. Sandgren har skrivit en storslagen roman om tre vänner, Martin Berg, Gustav Becker och Cecilia Wikner och rör sig en hel del i akademisk miljö. De träffas i ungdomen och studerar i Göteborg på 1980-talet och sedan får man följa dem i livet fram till en bit in på 2000-talet. Martin läser filosofi på universitetet och skriver på den stora romanen, han kämpar, det går trögt. Han väntar på att rätt känsla ska infinna sig, men kommer den bara nerdimpandes? Måste man inte plikttroget sätta sig ner och skriva? Senare i livet driver han även ett förlag tillsammans med sin kompanjon. Gustav, konstnärssjälen som tog bort ”von” från sitt efternamn, kommer och går som han vill, med ett livsmotto att allt löser sig. Har han inga pengar idag kommer det säkert nya imorgon. Cecilia, den mest skärpta, läser flera kurser och utbildningar och skriver sedan på sin avhandling i idéhistoria. Cecilia är Martins stora kärlek och de får två barn tillsammans. Plötsligt en dag, strax efter disputationen, försvinner Cecilia och detta är förstås bokens stora mysterium. Rakel, dottern som nu är vuxen, har naturligtvis påverkats av detta och hennes perspektiv nutid varvas med de tre vännernas liv då och nu, även om det till största del är Martins syn man får. Trots att själva försvinnandet och sökandet efter Cecilia är centralt glömmer jag periodvis bort det i min läsning och blir istället uppslukad av de tre vännernas vardag, av deras drömmar och ambitioner.

Rakel blir ständigt påmind om sin mamma eftersom Cecilias ansikte finns på affischen till en retrospektiv utställning av Gustavs verk som är i antågande. Hon kommer också något på spåren. Mer vill jag inte avslöja om den saken men det blir spännande i en annars ganska sävligt berättad historia. Det är många familjemedlemmar i de olika släkterna att lära känna men inte på ett jobbigt sätt. Ofta kommer jag på mig själv med att skratta i min ensamhet, ibland av igenkänning och ibland av dråpliga eller nästan förnumstiga formuleringar i språket som verkligen tilltalar mig. Författaren skapar en så bra väv av alltsammans, brottstycken med ledtrådar här och där när man tror sig ha koll på läget, men allt ändå så väl sammanflätat.

Cecilia tränar en hel del löpning, inför maraton och andra långlopp, och det tillsammans med hennes försvinnande får mig att fundera på hur hon egentligen mådde. Drabbades hon av depressioner som gick lite upp och ner? Hon var mycket framgångsrik i sitt arbete, hade två friska barn och så vidare. Använde hon löpningen för att hålla demonerna på avstånd och huvudet ovan ytan?

Lydia Sandgren är född 1987, uppvuxen i Hyssna, numera bosatt i Göteborg och till yrket psykolog. Hon verkar ha en stor människokännedom och känsla för att sätta sig in i andra människors situationer, trots sin egen ganska ringa ålder.

Drömmig och oförglömlig, för alla som älskar litteraturen och konsten, så skulle jag vilja sammanfatta denna fina bok. Även om det finns en tydlig fåra att följa så har den många tillflöden som ger både djup och vidd. Det är inte varje år man kommer över en bok som ger denna typ av läsupplevelse, så jag har verkligen njutit. Imponerande debut må jag säga!

Andrea Johansson

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.