STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN – TILL LITTERATUREN

Andrea Johansson har läst Therese Bohmans senaste roman Andromeda. Bohman skriver som vanligt om lite komplicerade, ifrågasatta relationer. En vacker berättelse om kärlek, vänskap och litteratur på ett djupare plan. Mycket läsvärt, lågmält med oerhörd skärpa och stringens konstaterar Andrea. 

”Jag älskar när män förklarar saker för mig”, sa jag, och vi skrattade åt det eftersom det lät som ett skämt, trots att det inte var det.  

Ovanstående mening ur Therese Bohmans senaste roman Andromeda kan troligen provocera en och annan läsare. Särskilt när huvudkaraktärerna består av en äldre gift kulturman och en yngre kvinnlig praktikant. Det är 2009 och vår i luften när Sofie kommer till Rydéns, ett anrikt bokförlag i Stockholm. Hon växlar några ord vid kaffeautomaten med den litteräre chefen Gunnar angående en nyutgivning som förlaget haft höga förväntningar på. Boken har fått svala recensioner och Sofie råkar säga att hon inte är direkt förvånad, att hon inte hade förväntat sig något annat, att det var ett ganska slätstruket verk. Gunnar inser att här är någon som värdesätter samma saker som han själv och inte är rädd för att yppa det heller. Sedermera ser han kvaliteter hos henne som gör att hon får anställning där och snart ett större ansvar. Hon bistår honom i arbetet med utgivningen i serien Andromeda, en gren inom förlaget som ger ut litteratur av hög klass. Gunnar var den som startade serien för ett antal år sedan, och namnet Andromeda kommer inte från stjärnbilden utan från Sapfo, i dikterna och fragmenten har hon ”bättre att erbjuda”, vilket syftet med Andromedaserien är inom samtidslitteraturen. Om torsdagarna bjuder han med henne till Operakällarens bakficka där de delar en flaska chablis. De trivs i varandras sällskap, har roligt ihop och har samma syn på litteratur, vad som är litteratur. Men kan en äldre gift man och en yngre kvinna umgås och vara goda vänner utan att omvärlden dömer dem? Är det alltid en ”maktgrej” och måste det alltid vara en sexuell relation? Det finns en attraktion men huruvida den spelas ut eller ej ska jag låta vara osagt. Vad som däremot kan sägas är att de utvecklar något som jag skulle vilja beskriva som platonsk kärlek, en vacker ömsesidig respekt. Själsfränder kan kännas lite uttjatat som uttryck men hur ska man annars beskriva någon som man älskar att vara med, som ser rakt igenom en och delar en speciell sorts attraktion och samhörighet. Vad det lider får Sofie reda på att det några år tidigare inträffat en sak mellan Gunnar och en annan yngre kvinna, denna händelse går i branschen under namnet ”incidenten”. Och där kan man fundera på vem det var som hade baktankar och vem som hade makten. Namnet Andromeda kan också betyda ”härskare över män” och jag tänker att det kan finnas många bottnar i den här romanen. 

Boken är i två delar, i den första är det Sofie som berättar och i den andra är det Gunnar. Gemensamt för de båda karaktärerna är att de kommer från ganska enkla förhållanden och känslan av att inte höra till eller passa in i sammanhanget tränger igenom i texten återkommande. Det som verkar självklart och nästan medfött för andra människor är saker de får kämpa med, till exempel att proffsigt och självsäkert argumentera för sin sak på möten, hur man för sig och talar med kolleger på ett snyggt sätt. Gunnar har helt klart gjort en klassresa. Hans mamma var ensamstående och hårt arbetande, hon kom från landet men hade lyckats skapa sig en hyfsat bra tillvaro för sig själv och sonen i huvudstaden.  

Högst upp på förlagshuset finns det en stor takterrass och det är där de omtalade festerna hålls, höstfesterna vilka beskrivs som bokårets viktiga början och vårfesterna som är lite mer avslappnade då man firar eventuella priser och nomineringar. Det svala vita vinet som hälls upp av servitörer och ställs på de legendariska krämvita pappunderläggen med R:et i guldfoliering som sägs ha funnits bland Strindbergs ägodelar. Gunnars visioner om att ge ut god litteratur, av hög kvalitet, motsätter sig visionerna som ekonomerna på förlaget har, vilka primärt handlar om att ge ut litteratur som säljer bra. Kanske måste det finnas båda delar för ett förlags överlevnad. Och det ena måste kanske inte utesluta det andra, en komplex och ibland lite känslig fråga inom litteraturens sfär; kvalitetslitteratur kontra underhållningslitteratur. 

Det har under senare år producerats både tv-serier och filmer samt givits ut böcker som utspelar sig i förlagsvärlden. Jag har inte sett eller läst dem alla men Andromeda har något att tillföra, den har en täthet och utifrån den flera aspekter som berör bakgrund, såsom arv och miljö, klass, tillhörighet, sorg samt kärlek och vänskap på ett djupare plan. Följande citat är hämtat ur Gunnars del av boken: 

Det är klart att jag tänkte så under eftermiddagarna på Operakällarens bakficka. Att vi blev till i varandras ögon, och att vi blev de personer vi båda ville vara. Samtidigt kändes det som om vi såg varandra för dem vi verkligen var, paradoxalt nog eftersom vi båda såg en återspegling av oss själva i den andre. Och för första gången på länge tyckte jag att livet kändes. Det gjorde mig både glad och sorgsen. Glad över att ha hittat någon som ville lyssna på det jag hade att berätta, och sorgsen över insikten att jag hade saknat det i livet. Någon som faktiskt ville ha vad jag hade att ge. Det slog mig att det fanns så mycket som varit viktigt för mig som jag aldrig delat med någon. 

Therese Bohman är en författare och kulturjournalist född 1978. Aftonland gavs ut 2016 så Andromeda var verkligen välkommen och efterlängtad nu sex år senare. Hon debuterade med Den drunknade (2010) och därefter följde Den andra kvinnan (2014). Hon skriver om relationer, komplicerade sådana och av omgivningen ifrågasatta. Hennes böcker är alla mycket läsvärda, de är lågmälda men med en oerhörd skärpa och stringens. 

Avslutningsvis en rad där Gunnar summerar sina känslor till sin vän: 

Ingenting med dig kändes någonsin annat än rent, alla känslor ogrumlade. 

Andrea Johansson

Andromeda
Therese Bohman
Norstedts förlag, 2022
Roman, 196 s.

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade och märktes , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN – TILL LITTERATUREN

  1. Pingback: Varbergs bibliotek – LITTERATURKRITIK Upplaga 23 september | Varbergs bibliotek – människor, möten, medier

Kommentarer är stängda.