Häromdagen hamnade jag bredvid en annan läsare och vi blev lite fulla i skratt när vi jämförde titlarna på våra böcker, Sommaren utan män och Sommaren utan regn. Frågan är vilket scenario som skulle vara värst? Innehållet i de båda böckerna har en viss likhet. I Siri Hustvedts bok är det en kvinna, Mia Fredricksen, som blir lämnad av sin man Boris för en tjugo år yngre kvinna. Mia återvänder till sin hemstad där mötet med den 87-åriga mamman och hennes väninnor blir någon slags katalysator och vändpunkt.
I Sommaren utan regn, som utspelar sig i London och på Irland under 1970-talet, är det en äldre man som överger sin fru Gretta, utan att meddela vart han har tagit vägen. De tre barnen Michael Francis, Monica och Aoife, som är vuxna och lever sina liv på skilda håll, återvänder till barndomshemmet för att hjälpa mamman att leta reda pappan. Här blir pappans försvinnande den katalysator som får saker att hända. Alla i familjen bär på hemligheter och de och gamla nedgrävda konflikter tvingas upp i ljuset när familjen hamnar i kris. Sommaren utan regn är en välskriven relationsroman om hur skickliga vi människor är att inför våra närmaste hemlighålla saker som vi egentligen kanske borde prata högt om. Av Maggie O’Farrell finns sedan tidigare Bara Alice, Min älskares älskarinna och Du visste aldrig att jag fanns. I författarlexikonet Alex beskrivs O’Farrells böcker som ”en slags fördjupad och komplexare form av chicklit, där passionerad kärlek och djupt begravda familjehemligheter är typiska ingredienser.” Perfekt sommarläsning med andra ord!
Sommaren utan regn är det nystartade förlaget ETTAs (ett s.k. imprint under förlaget Sekwa) första bok.
Lillemor Åkerman
Varbergs bibliotek - människor, möten, medier 