I Carme Rieras roman Halva själen söker författaren sanningen om sitt ursprung när hon en dag tilldelas en samling brev som skrivits av hennes mor för länge sedan. Lillemor Åkerman gör en översyn av den spanskspråkiga litteratur som på senare år givits ut på svenska av västkustbaserade Palabra förlag.
Under senare år har biblioteken i Varberg satsat extra på litteratur översatt från andra språk än engelska. Som en fortsättning på detta arbete kommer personalen framöver att fördjupa sina kunskaper om världslitteraturen genom ett antal föreläsningar. En är redan genomförd, Klass, våld och genus i samtida kvinnliga latinamerikanska författarskap med Christian Claesson, docent i spanska med inriktning latinamerikansk litteratur och film. Claessons föreläsning inspirerade mig att botanisera vidare bland spanskspråkig litteratur översatt till svenska och drog mig till minnes det lilla Göteborgsplacerade förlaget Palabra. Förlaget grundades 2017 och ger ut spansk och latinamerikansk litteratur. Utgivna romaner från Spanien är Sefarad av Antonio Muñoz Molina, Allt jag har kvar av livet av Elvira Lindo och Halva själen av Carme Riera (översatt från katalanska). Från Latinamerika kommer Den okända dimensionen av chilenskan Nona Fernández och Hon som äter jord av argentinskan Dolores Reyes. Palabra har även gett ut några spanska serieromaner, till exempel Slumpens spår av Paco Roca och fyra delar av Balladen från norr av Alfonso Zapico.
Inför en resa till Katalonien för ett antal år sedan letade jag romaner översatta från katalanska och fann då i bibliotekets katalog endast en titel, Albert Sánchez Piñols mycket märkliga Kall hud. I romanen sätts en ensam man i land på en avlägsen ö. Han ska ersätta en väderleksrapportör som är försvunnen, endast en galen fyrvaktare finns på ön. På natten anfalls ön av grodmänniskor och krig bryter ut. Under senare år har det tillkommit en handfull böcker översatta från katalanska, bland annat ovan nämnda Halva själen. Riera debuterade redan på 70-talet, har skrivit ett flertal romaner, biografier och essäer och har tilldelats flera litterära utmärkelser. Tack vare Palabra förlag introduceras Riera nu på svenska.
I Halva själen (La meitat de l’ànima, 2004) leker Carme Riera med fiktionen och utforskar gränslandet mellan fakta och fiktion, lite på samma sätt som Stefan Lindberg i romanen Viskarna, som jag skrev om för ett tag sedan. Jaget i romanen är en författare, namne med bokens författare, vars skrivande gått i stå och där både skapande och eventuella publiceringar känns mycket avlägset. Ja, där till och med själva livet känns svårt att hantera; ett tillstånd bland annat orsakat av den ytlighet som hon menar styr både litteraturen och förlagsvärlden. Ytterst motvilligt medverkar författaren vid en boksignering på Världsbokdagen 2001. Enligt schemat skulle hon signera vid bokhandeln Catalonia i Barcelona men blev försenad på grund av den trängsel som är förknippad med Världsbokdagen.
… för att kompensera för den ofrivilliga förseningen började jag snabbt att signera på ett nästan mekaniskt vis, koncentrerad på att hitta på så artiga dedikationer som möjligt och utan att lägga märke till något annat. Jag glömde till och med bort min ovilja mot att följa själva ritualen. Jag ansåg, och anser fortfarande, att Världsbokdagen inte har något med litteratur att göra. Enligt mig betyder litteratur något helt annat än att tvångsmässigt köpa vilken bok som helst, en om självhjälp eller en om hemsnickeri, även om jag förstår att man ibland kan ha större behov av en bok som ”Mat med fibrer: råd för att undvika förstoppning” än av en klassiker som ”Tirant den Vite”.
Trots sin något cyniska inställning till Världsbokdagen ska det visa sig att just detta tillfälle ska få oanade konsekvenser för författaren. Under ett uppehåll i signeringen närmar sig en man som vill lämna över en samling brev, det senaste daterat 30 december 1959. Breven visar sig vara skrivna av författarens mor, Cecília Balaguer, som tragiskt omkom fyra dagar efter att det sista brevet skrevs.
Breven sätter en sten i rullning och när författandet av den text vi läser påbörjas har det gått två år sedan de överlämnades. Två år under vilka författaren med ljus och lykta, i Spanien och i Frankrike, sökt sanningen om sin mor, och inte bara det – hon har även försökt ta reda på vem mottagaren av de överlämnade breven var. Kvinnan misstänker att det var mammans älskare och att han troligtvis är hennes riktige far, och att denna man är en berömd fransk författare, även uttalad antifascist. Hennes efterforskningar leder henne in i en labyrint av motsägelsefulla uppgifter. Var modern aktiv i motståndsrörelsen mot Francoregimen eller var hon en spion för regimen? Eller rent av en dubbelagent?
I sin desperata jakt på sanningen försöker författaren genom sitt manuskript få tag på mannen som överlämnade breven och vänder sig även direkt till läsarna. Kanske någon av oss var närvarande vid signeringen på Världsbokdagen 2001 och kan lämna uppgifter om mannen som lämnade över breven eller till och med vet något om mamman?
Kanske bevittnade ni hennes möte med den jag tror hon hade bestämt träff med, om inte i Portbou så i någon liten ort i södra Frankrike, och kommer ihåg dennes anletsdrag och känner till hans namn och yrke. Det finns inget jag önskar så starkt som att ni, när ni läst ut boken och slagit igen den, inser att ni vet eller kanske har en misstanke om något som kan vara till nytta och bestämma er för att kontakta mig.
Inledningsvis när jag läser Halva själen kommer jag att tänka på Patrick Modiano, till exempel hans roman Chevreuse som jag tycker mycket om, där barndomen och jakten på något undflyende minne är det som bär berättelsen. Men där Modiano skriver en sparsmakad prosa på drygt 160 sidor breder Riera ut sig på betydligt fler. Det är en ordrik roman där författaren letar upp lite väl många personer från det förflutna och lägger fram otaliga teorier om vem modern egentligen var, ett berättargrepp som jag inte rakt igenom är så förtjust i. Men jag uppskattar hur hon leker med fiktionen, hur hon får mig att fundera över romanens sanningshalt, över relationen mellan författaren Carme Riera och författaren i romanen. Något svar kommer jag aldrig att få, vare sig på den frågan eller på den om vem som var mammans älskare. Men det gör inte så mycket. Jag har uppskattat att vara i Carme Rieras sällskap, där sökandet efter en far och gestaltandet av efterkrigstidens Spanien går hand i hand.
För romanens författare blev breven en vändpunkt där vikten av att vara en skrivande människa lyfts fram:
…breven kom till mig i det ögonblicket för att den som skickade dem visste att jag kände mig tom och oäkta, och anade att behovet att ta reda på min identitet skulle få mig att ägna mig åt skrivandet igen, vilket är just vad som skett. Visst sänkte han ned mig i en brunn, men drog upp mig ur en annan.
Lillemor Åkerman
Halva själen
Carme Riera
Översättning: Ellinor Broman
Palabra förlag, 2023
Roman, 225 s.
Varbergs bibliotek - människor, möten, medier 