Finska Juhani Karilas debutroman Att fånga en liten gädda blir ett uppfriskande möte för läsaren där det inte går att förutse händelseförloppet. Mia Rosengren uppskattar kontrasterna – det obarmhärtiga och det loja – det exotiska och det hemtama.
Debutromanen Att fånga en liten gädda av finska Juhani Karila liknar inte något jag mött i bokväg på länge. Det känns som en återgång till litteraturen jag läste på 80-talet. Innan mobiltelefoner och det på något vis lite snabbare livet började. Det är ett lågmält, inkännande, magisk realistiskt, mytologiskt berättande, en mix av Tove Jansson, Torgny Lindgren, Neil Gaiman, Arto Paasilinna och Karin Smirnoff.
I det jag tror jag ska bli en vanlig fiskehistoria om Elina Ylijaako dyker det snabbt upp randben stora som helikoptrar, torvtroll som äter älgar, jotun, spejon och en förrädisk talande näck. Allt lika naturligt som en kopp kaffe på morgonen.
Hon sänkte spöet och tittade på Näcken. Försökte se varelsens struktur, vävd av lögner. Hon sa: – Vad gör du här? Den här tjärnen är för liten för dig. Näcken torkade gyttja från kinden med fingret. – Du är verkligen välinformerad om mina preferenser.
Elina brukar fånga gäddan på första kastet. Under första dagen går linan av eftersom den är gammal och spröd. Vid andra försöket med en ny lina som hon köpt av Keijo i fiskebutiken hjälper näcken till att ställa till det för Elina. Parallellt med fiskandet får vi långsamt möta Elina och förstå vad det är som gör att hon måste upp till hembyn Vuopio för att fiska upp en gädda varje år. Och det blir inte bara en fiskehistoria. Kriminalinspektör Janatuinen får i uppdrag att söka upp Elina som är misstänkt för mord och börjar sitt letande i fiskebutiken. Det spårar snabbt ur när fiskebutiksägaren Keijo ber om hjälp med en sak hemmavid och Janatuinen inte vågar säga nej. För chefen har sagt att hon ska tacka ja till allt, annars blir det bara problem.
Janatuinen ställde sig bredvid Keijo. Spejonet stördes inte av att de kom närmre utan tittade bara lyckligt på dem. I pälsen hade det löv, jord och växtdelar från skogen. Det låg också skräp överallt i köket, där varelsen uppenbarligen hade rumsterat länge. Skåpdörrarna stod öppna. Grytor, stekpannor och torrvaror hade tagits ut. Diskhon var överfylld av makaroner. – Det här är fröken polis, sa Keijo. – Hon ska gå och meta med dig.
Det oväntade är aldrig långt bort. Och inte heller Norrlands träsk och myrmarker. Myggbett och bromsbett. Det obarmhärtiga och det loja. Det exotiska och det hemtama. Det är nog det som gör att jag bara älskar den här boken. Kanske är det dock en fördel att som läsare tycka om fiske, vilket jag gör. Därför tipsar jag även om en fin present till någon som tycker om att fiska; Gäddbibeln av Tobias Fränstam. En 300 sidor tjock och fin essäistisk faktabok med all information man kan önska sig och lite till om den mytomspunna gäddan. En gång i tiden fiskade jag upp en 130 cm lång tio kilo tung gädda i Viskan utanför Veddige. Men det är en annan historia. Helt olik Karilas bok. Tack och lov för det.
Mia Rosengren
Att fånga en liten gädda
Juhani Karila
Översättning: Emil Johansson
Bookstrap publishing, 2024
Roman, 300 s.
Varbergs bibliotek - människor, möten, medier 