Sonen av Philipp Meyer

Efter två veckors koncentrerad läsning tvingas jag ta adjö av släkten McCullough, av det enkla skälet att Sonen av Philipp Meyer är färdigläst. Och det med viss sorg i hjärtat för Meyer har skapat en fantastisk äventyrsskildring och exposé över Nordamerikas förändring från 1800-talet fram till våra dagar. Han gör det genom att följa Texasklanen McCullough i fyra generationer och berättelsen gestaltas huvudsakligen genom tre personer – Eli McCullough, född 1836 och i unga år kidnappad av Comancheindianer, hans son Peter McCullough, familjens svarta får, samt Peters dotterdotter Jeanne Anne McCullough, född 1926 och oljemiljardär.

Boken skildrar bl.a. nybyggarkulturen, utrotningen av indianerna – men också deras grymhet, första världs­kriget, gränsstriderna mellan Texas och Mexico, oljan och vägen till rikedom och den amerikanska drömmen. Utöver Eli, Peter och Jeanne Anne möter vi ett myller av andra människor. Nordstatsbor, Sydstatsbor, europeiska nybyggare, mexikanare och indianer och Meyer skildrar på ett initierat sätt alla dessa människors vardagsliv. Det är grymt och blodigt men också ömsint och en hel del kärlek. Förutom att Meyer har läst 400 böcker, dokument och journaler om Texas historia är det Learning by doing som gäller för bokens författare. Under de 5 år boken tog att skriva lärda han sig t.ex. att jaga med pilbåge, flå hjortar och dricka blodet från en egenhändigt nedlagd buffel.

Meyer har jämförts med Ernest Hemingway, William Faulkner och John Steinbeck. Inte dåligt för en författare som under 15 år samlade på sig refuseringsbrev på refuseringsbrev. Som läsare är det bara att tacka för hans envishet, för utan Sonen skulle mitt liv som läsare ha varit lite fattigare.

Lillemor Åkerman